En av de roligaste grejerna med att ta fram nya reklamkoncept (i pitch eller för befintlig kund) är alla nya affärsidéer som dyker upp när man håller på. Oftast börjar det med ett irritationsmoment: Åh, suck, om de bara gjorde så här så skulle vi kunna göra fantastisk reklam! Sen kommer tanke 2: Varför gör de inte så då? Ibland kommer man på att det är omöjligt att göra det, men oftast är det både fullt möjligt och jätteenkelt. Och så skriver man upp det på en lapp. Och hoppas att man någon gång i framtiden ska kunna pracka på någon kund idén. Min lista över såna idéer börjar bli väldigt lång. Genomförandet är det tyvärr sämre med.
Men jag kan inte låta bli att fundera över hur irriterande det är att företagens idéfabriker (tekniker, produktchefer och sånt) ligger så vansinnigt långt ifrån idékonsulterna. Vi hittar på grejer på helt olika premisser. Och så blir det svårt och rörigt. En spännande teknisk grej kanske är helt okommunicerbar, och en bra kommunikativ idé kan vara omöjlig att producera. Men det vet vi inte ens, eftersom vi aldrig pratar med varandra. Typiskt dumt.
Till exempel fick jag höra igår att sms, som antagligen är en av världens bästa uppfinningar, liksom kom till av en slump. Det var inte meningen att folk skulle använda det. Tekniken var redan way förbi. Och idag kan man msn:a, mms:a och ringa videosamtal, och ändå håller vi på och tittar på telefonerna varannan sekund för att vi väntar på ett sms.
Tekniken vet vad man kan göra, inte vad folk vill ha utan att de vet det än. Det behöver man lite reklamare för att reda ut. Bra. Vi blir nog inte arbetslösa än på ett tag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
visst är det ironiskt när man jobbar med reklam där man säljer sig som proffs på kommunikation men när det kommer till intern kommunikation är man totalt värdelös!
Post a Comment