Tuesday, June 30, 2009

Precis som vanligt.

Daniele skriver ett bra Cannes-inlägg på Creative Social. Förutom det här med Grand Prix-vinnaren i Cannes (som jag ärligt talat inte fattar, kan någon förklara för mig?) håller jag med om det mesta.


Filmen jag inte förstår.

Framför allt gillar jag konstaterandet att det som är det "nya" inte alls är nytt. Att reklambyråer hittar på idéer som förbättrar kundernas affärer är inte nytt, inte konstigt, inte något man kan välja att inte göra. I backspegeln är det väl snarare 90-00-talets fokus på reklamreklam som är konstigt. Men egentligen tror jag bara att det är ett resultat av massmediernas utveckling.

David
brukar påpeka att medieutvecklingen just nu bara är en återgång till det normala. I tusentals år har mänsklig utveckling drivits av samtal mellan människor och innehåll skapat av användarna. I 50 år regerade broadcastat material eftersom TV:n fanns. Och reklambranschen hängde på. Men nu är vi tillbaka där vi började, fast i större skala. Massmedia är en parentes, inte ett paradigm. Och när massmedia inte är det självklara längre återgår vi också till business as usual: Reklam är idéer som gör nytta för kunden.

Nu ska jag gå till doktorn och försöka få min extremt sega förkylning botad innan semestern.

Monday, June 29, 2009

Cannes från ett skrivbord på Slussen

Idag har jag tittat igenom alla lejon i Titan och Integrerat. Hur glad jag än är för vårt brons, måste jag känna att det är det här som spelar roll. Egentligen. Här finns de där kampanjerna som är själva anledningen till att man jobbar med reklam över huvud taget. Titta själv här.

Jag gillar att Obamakampanjen fick allt. Det var den värd.

The Great Schlep har jag sett förut, men det är först nu jag ser storheten i den. Intressant att Droga 5 lät planningen styra så brutalt. För själva filmen och sajten i sig är inte så jättekul egentligen. Det är bara väldigt mycket rätt sak på rätt ställe. Jag är glad att Cannesjuryn ser det.

Dominos 30 minutes fick förvånansvärt nog bara brons. Jag tycker att den är precis lika smart som The Great Schlep. Genom att byta perspektiv fick de till något unikt i en kategori som är helt generisk. Sånt är alltid imponerande. Men varför är Pizza Builder med i samma kampanj? Den gjordes väl för flera år sedan? Det spelar kanske inte så stor roll egentligen. Men det känns konstigt att hasta förbi en så bra idé och förklara den del av ett koncept där den egentligen inte hör hemma. 30 minutes hade klarat sig på egna ben, tycker jag.

Några andra åsikter?

Friday, June 26, 2009

Kanon och kalkon.

Jag vet att ni vill att jag ska skriva långt och skarpsinnigt om saker jag tycker. Men vi hade sommarfest igår och jag kan varken prata eller tänka. Därför blir dagens inlägg den lägst stående formen av reklamtyckande: Kanon och Kalkon.

Kanon: Absolut No Label.



Absolut
är ett fantastiskt varumärke. Jag kan inte fatta att de släppte Marriage-filmen till Björn Borg. När jag såg den första gången stod det In an Absolut World på slutet och det var tusan så mycket bättre. Men okej, nu är ni förlåtna. Årets specialsatsning för regnbågspubliken är fantastisk. Åh, vad jag önskar att vi fick köpa den här i Sverige.

Kalkon: I gårdagens Resumé kunde man läsa att Alecta har valt Svensson som reklambyrå. Målet med samarbetet är inte att rekrytera nya kunder, utan att göra de befintliga mer nöjda. Vem ska informera Alectas marknadschef om att ingen reklam i hela världen kan göra kunder mer nöjda med ett företag? Om folk inte gillar er får ni väl skärpa er, helt enkelt. Men gå för guds skull inte till en reklambyrå och tro att de ska göra det åt er. Det är ungefär lika lyckat som när man skickade fram sin snyggaste kompis för att fråga chans på killen man var kär i på lågstadiet. I värsta fall tyckte de att man var konstig. I bästa fall blev de ihop med kompisen i stället.

I helgen är det sommar. Det blir trevligt.

Thursday, June 25, 2009

Tillbaka till Handels. På ett bra sätt.

För några veckor sedan fyllde min gamla skola Handels 100 år. Jag var lite trögfattad och tänkte inte på att det skulle bli århundradets fest. Så jag missade det. Men nu kan jag i alla fall titta på lite intressanta webcastade föreläsningar. De handlar om typ allt Handels sysslar med, från microekonomi till kultur. Och varumärken såklart. Missa för all del inte Emma Stenströms snack om kultur och näringsliv. Hon är en fantastisk person som lyckades lära mig mer på en halv termin än någon annan har gjort.

Kolla föreläsningarna här.

Nu har vi konferens och sommarfest på byrån. Ett glas skumpa för Cannesbronset blir det säkert. Jag ska försöka att inte vara mitt vanliga bittra jag för en gångs skull.

Wednesday, June 24, 2009

Sociala medier: metaversionen!

Tydligen kan vissa saker skrivas precis hur många gånger som helst. Matt Jones artikel Why I hate Social Media är en sådan. (via Åkestam.Holst) Han konstaterar nämligen att sociala medier inte är lösningen på något problem. Precis som i alla andra medier överallt alltid handlar det om vad man fyller dem med. Och för varje bra idé som tar hjälp av ett media, finns 736 dåliga idéer som använder samma media.

I kommentarerna är det många som tar upp den välkända problematiken att sociala medier faktiskt inte är medier. Tonvikten ligger på social, inte media. De är inte till för att företag gratis ska trumpeta ut ointressanta saker om sig själva. (Kronan och alla andra företag som har addat mig på Twitter den senaste tiden: Ja, det är er jag menar.) De är till för att människor ska kunna umgås med varandra.

Sen blir jag så avundsjuk att jag nästan börjar gråta på att artikeln får inte mindre än 68 vettiga kommentarer. Inga personpåhopp. Inget "zzzzzz". Inget av de dagisbarnsinlägg som våra svenska branschmediers läsare tycker ska ta upp tid och energi. Det är kanske inte så konstigt att det görs så mycket skitreklam i Sverige. Folk här är ju uppenbarligen mindre intelligenta än människor i andra länder.

Tuesday, June 23, 2009

Nyheter från söder

Glad start på dagen: Pappersmysterier är shortlistad i Cannes! Det är det första jobbet jag har varit inblandad i som har blivit det. Happy happy.

Läser också att Queenslands kampanj The best job in the world skåpar ut alla andra. Det är så fantastiskt välförtjänt att jag blir alldeles varm. Framför allt om man betänker hur reklam i turistkategorin brukar se ut (glad familj, strand, obegriplig pay-off som ska kunna översättas till alla språk men som istället inte fungerar på något). Istället gör man något som är intressant och engagerande. Och som därför hela världen får höra talas om.



Det ö-idén framförallt sätter fingret på är hur sinnessjukt mycket pengar reklam kostar. Den här kampanjen gick tydligen på knappt två miljoner. I reklampengar är det ingenting. Man får en ens en reklamfilm för det (om man nu planerar att sända den också). Men om man lägger två miljoner på något annat är det massor. Ännu en rimlig anledning till att göra saker på riktigt. Om man inte tycker att två Grand Prix och en triljon guldlejon räcker som anledning.

Sveriges efterapning är i och för sig beviset på varför stulen reklam sällan är en bra idé.

Att inte vara i Cannes är värdelöst.

Thursday, June 18, 2009

Livet är ingen tävling. Typ.

Det är tävlingsdags igen. Nästa vecka åker några stackars spillror av den svenska reklambranschen till Cannes. Jag stannar hemma för första gången på 3 år, med blandade känslor. Å ena sidan skönt att slippa hetsen. Å andra sidan trist att missa inspirationen. För säga vad man vill, i Cannes blir man inspirerad. (Läs mina inlägg från tidigare år här och här.)

Just nu har OD:at på tävlingar. Lite för många jurys, lite för många bidrag, lite för mycket fokus har fått mig att bli både trött och mätt. Därför blir jag varken förvånad eller imponerad över spekulationerna om Sveriges vinster i Resumé. Bland alla favoriter det pratas om tycker jag bara att det är Stefan the Swopper som är intressant på riktigt. Jag hoppas som tusan att den vinner.

Jag har ett väldigt ambivalent förhållande till tävlingsreklam. Å ena sidan tycker jag att en bra idé är en bra idé, även om den har gjorts för 30 pers och en påhittad kund. Jag kan bli inspirerad både av lösningen och av energin hos de människor som orkar hålla på med sånt efter att man är klar med de riktiga kunderna.

Samtidigt kan jag har väldigt problem med att reklamen drabbas av tvetydiga mål. Om vi som jobbar med det här inte vill kundens bästa utan vårt eget bästa är vi, kort och gott, rökta. Det gäller att balansera rätt på den där slaka linan.

Som tur är brukar Cannes vara beviset för att det går att både vinna priser och lösa problem. Fast då måste man tävla i webb, titan, promo, design eller integrerat. Men det är ju inte så pjåkigt, det heller.

Med det säger jag glad midsommar till alla. Hoppas att ni får god snaps och att det inte regnar på er.

Jag ska vara hos en av mina finaste vänner, Christoffer.






Så här såg det ut 2005, sista jag var där. Då var det 30 grader varmt i skärgården. Det kommer det inte att vara i år.

Wednesday, June 17, 2009

Två bra idéer

Få saker är så inspirerande som när andra människor gör bra jobb. Här är två av mina favoriter just nu, en vi känner till väl och en vi kanske inte har sett förut.



Flygbussarna
inspirerar mig eftersom de visar hela poängen med att göra något på riktigt. Rubriken 50 bilar eller en buss? är ganska ointressant. Liksom de traditionella enheterna i print och utomhus. Men eftersom de orkade dramatisera sin idé, inte i reklamen utan i verkligheten, blir det plötsligt så intressant att de hamnar i trafiknyheterna. Varje dag.

MasOportunidades.com from Digital on Vimeo.



Det här gillar jag eftersom man har gjort något av ingenting. Det fanns ingen produktnyhet, ingen prisfördel, inget spännande alls. Men genom att vrida och vända på befintliga delar fick man fram något helt nytt. Det tycker jag är sann kreativitet. Återigen är de traditionella enheterna inte så spännande, men det kvittar liksom. Jag har fattat och jag blir extremt nyfiken på att besöka den här sajten. Synd att jag inte kan spanska.

Tack Creative Social.

Tuesday, June 16, 2009

Dagens svårt: Humanisterna



Humanisterna har just nu en kampanj på temat Gud finns nog inte. Navet i kampanjen är en sajt där man kan göra ett test med 15 frågor för att få reda på hur religiös man är. Eftersom testet är ungefär lika opartiskt som en skenrättegång i Nordkorea, kommer de allra flesta människor att få reda på att de inte alls är religiösa för att sedan raskt uppmanas att gå med i Humanisterna eller i alla fall donera en slant till rörelsen.

Jag måste ge den här kampanjen plus för att den syns och för att den genererar ett enormt PR-genomslag. ALLA pratar ju om den på varenda debattsida och TV-kanal. Säkert har en del av det att göra med de extremt starka symboler som kampanjen använder, som Göran Rosenberg påpekade i DN igår. Och det finns onekligen något intressant i att vända på den svenska flaggan och på så sätt visa för mig att religionen nog har större inflytande på mitt liv än jag tror. Men sen då?

Jag fattar inte vad Humanisterna vill mig. Vill de att jag ska sluta betala kyrkoskatt? Att jag ska sluta fira jul? Att jag ska sluta använda svordomar som refererar till helvetet? Och på vilket sätt skulle det göra samhället bättre?

Jag tror att Humanisterna gör två fel. Det första är att de kampanjar mot något istället för för något. Då väcks alltid mer frågor än svar. Det andra är att de kampanjar emot något som inte är ett problem. Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Att vi firar jul betyder inte att "Gud påverkar oss". Det betyder inte att samhället inte är sekulärt, som Christer Sturmark vill få det till. Våra högtider som Lucia och midsommar har överlevt alla möjliga kyrkor och ideologier. Svenska Kyrkan blöder och Kristdemokraterna gör katastrofval hela tiden. Det blir onekligen lite Don Quijote mot väderkvarnarna. Fast i det här fallet är det inte ens några väderkvarnar, utan såna där snurror man har i saftglaset. (Och ja, jag vet att Humanisterna är en internationell rörelse och att folk i andra länder förtrycks i religionens namn. Men kommunikation ska anpassas till mottagaren och smäller man upp svenska flaggan i annonserna får man anta att det är Sverige vi pratar om här.)

Om Humanisterna vill skapa eftertanke och bidra till en öppen debatt kanske de kan börja med att berätta vad de själva sysslar med, innan de går till attack mot andra. Så länge vi har religionsfrihet inskrivet i grundlagen blir det nog svårt att montera ner Gud. Även om man har några ABBA-miljoner i ryggen.

Monday, June 15, 2009

It's hard for me to say I'm sorry

Det finns några olika varumärken som verkar stå sig i vått och torrt och ur och skur. Ibland får de en dipp, men kommer alltid starkt tillbaka. Ibland kallas de superbrands. Nästan varenda marknadschef har en dröm om att en dag ta sitt eget varumärke till den där ligan. Det brukar resultera i powerpointpresentationer med bilder på supervarumärkenas logotyper. Vi tittar på dem tillsammans och suckar drömmande.

Ett av de här varumärkena har lyckats bättre än de flesta. Det har en logotyp och grafiskt manér som alla i hela världen känner till. Grundaren är precis den där karismatiska gestalten som alla företag drömmer om. De har lyckats hitta en social media-strategi som gör dem helt oberoende av köpta mediekanaler. Istället sprids budskapet helt och hållet genom word-of-mouth, PR och brand fans. Trots att marknaden avreglerades för mer än 100 år sedan, står sig varumärket fortfarande starkt i stora delar av världen.



Jag tror att mycket av framgången beror på att de har lyckats hitta ett rätt enkelt budskap att hänga upp varumärket på.

Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro


Jag var på dop i lördags, och utan att vara särskilt troende själv slog det mig att syndernas förlåtelse är väldigt grundläggande i vårt västerländska samhälle. (Kanske tänker jag extra mycket på det här just nu eftersom jag inte så förtjust i Humanisternas kampanj, men mer om det senare.) Vi säger förlåt, ursäkta, sorry, pardon, scusa mi hela tiden. Det är vårt sociala smörjmedel. Och vi lär oss redan på dagis att om någon säger förlåt (och menar det) så är de förlåtna.

Med tanke på det är det konstigt att alla marknadschefer som så gärna vill bossa över ett supervarumärke har så svårt att å sina företags vägnar be om ursäkt när något går åt skogen. Trots att vi vet att det är den säkraste utvägen man har. (Man kanske inte måste korsfästa VD:n på köpet, även om det ibland är det enda raka)

Därför pustar jag ut lite när jag ser kampanjer som de som AMF och Det sämsta med Viasat. För de blir inte bara själva förlåtna, de drar ner brallorna på alla sina konkurrenter. Tänk att något så lätt kan vara så svårt.

Friday, June 12, 2009

Ang kjamizbrudar och likanande arter

Tidningen Varför är ett bra hjälpmedel för att bli påmind om saker man verkligen hatar. Fettlana citerar en Facebook-konversation:

Det som fick kniven att slungas ut i kuvösen var följande lilla Kay Pollackstinkande hälsning från en kjamizbrud till en annan som ska byta jobb och uppenbarligen behöver världens stöd:
“Jag kommer ihåg hur det var när jag packade mina saker…Tungt,snyft….MEN kom ihåg…Avslut är egentligen inget annat än en nystart…..och nystart mitt i livet….Livet är härligt och vi har ju varandra ♥ såklart!
Heja dig tjejen…♥ ”


Varfan kommer alla dessa människor ifrån? De är överallt och solkar ner hela internet med sina förbannade hjärtan och smileys och ... och !!! Jag kan nästan svära på att man lär sig hur man skriver i skolan. Jag VET att man lärde sig sånt i skolan när de 35+ "tjejer" som står få 90% av kjamizbrudigheten gick där.

Så vad får då de här människorna att välja bort normalt språkbruk och allmänt socialt hänsynstagande bara för att de befinner sig på nätet? Jag står svaret skyldig. Tills vidare forsätter jag min kamp mot infantilismen genom att vägra rucka på följande principer:

- smileys ska inte användas.
- ... ska användas med stor sparsamhet. Och för guds skull aldrig i annonser.
- Utropstecken skrivs !. Inte !!! Om man nu måste.
- Man skickar ingenting utom meddelanden och länkar till folk på sociala nätverk. Inte vampyrer, inte drinkar, inte gruppinbjudningar till något jävla rädda-säl-sällskap. Det är inte kul. (punkt).
- z är en bokstav som endast ska användas i ord som zebra, zoo och ozon.
- ord som puss och kram funkar utmärkt precis som de är.
- Man skaffar en ordbok och slutar sär skriva.

Samtliga avsteg från ovanstående regler kommer att få dig att bli lite mindre lik en normalbegåvad vuxen person och lite mer lik fyllefjortisarna i De Ofrivilliga.

Hemskt att behöva vara så upprörd på en fredag. Men det är kjamizbrudarnas fel.

Du trodde det var rätt men det var fel

Ida har somnat!



Skreks över kontoret i morse. Och alla visste direkt vad skrikaren menade.

För ett par dagar sedan var jag en smula tveksam till upplägget. Nu måste jag erkänna att jag aldrig har varit så beroende av Playground förut. Och då var jag ändå rätt så körd på Kycklingpappan. Jag, Sandra och Sebbe sitter och stirrar på varsin datorskärm för att bevaka puls, steg och Youtube-klipp av de tävlande. Jag hejar på Ronnie.

Sandra konstaterad just att det blir roligt när de kommer till det stadiet att de börjar hallucinera och tro konstiga saker. Jag håller med.

Wednesday, June 10, 2009

Sorry gänget.

Det blir inget smart/provocerande/informativt inlägg idag heller. Jag är förkyld (möjligen svininfluensan), ologiskt stressad och helt hoppig i huvudet. Läs istället Linna Johanssons roliga inlägg. Tack Viggo för tipset.

Det bästa med hela grejen är kommentaren från Lisa: "världen är inte så svart eller vit..." Jag älskar när människor svarar på krönikor med floskler. Linna skriver en rolig text. Men det fattar inte Lisa, som känner att hon helt enkelt måste kliva in och liksom nyansera bilden lite. Med den mest sönderslitna av uttjatade metaklyschor. Det här beteendet finns överallt på varenda blogg och kolumn i hela Sverige (jag tror inte att det förekommer någon annanstans i världen.) Det är lika underhållande varenda gång.

Monday, June 8, 2009

Aha.

Jag har ju alltid gillat Prankmonkey, men på senaste tiden har jag tyckt att något har fattats. Han har liksom blivit arg på riktigt. I vissa fall har han nästan låtit som jag brukar göra.

Men man ska inte räkna ut en cynisk anonym reklamapa. Citat idag:

Att efter det behöva se en koalalångsam Mona Sahlin dela ut sina t-r-ö-t-t-a tjyvnyp till Moderaterna på ren märgreflex - och eftersom hon inte har något annat att komma med - lyfte ju inte humöret direkt. Kom igen! S går upp 0,1 %, varpå Mona blir “lycklig” och försöker få det till att “det blåser rödgröna vindar i Sverige”. När det enda hon längtar efter är en cigg under köksfläkten. Fuck off.

På spiken. Huvudet. Aha-upplevelse. Koala!



Förresten kan jag berätta att SSU, som tredje största ungdomsparti, har lika många medlemmar som den här bloggen har besökare. I veckan. Och då är det en väldigt liten blogg. Statsbidrag, någon?

Playground

Playground gör reklam för vandringsprylar med en tävling där fyra säljare ska hålla sig vakna så länge som möjligt. Om jag har fattat det rätt får man pengarna tillbaka om man handlar något av den vinnande säljaren. Man får alltså göra vad man kan för att hjälpa dem att hålla sig uppe. Under tävlingen som börjar imorgon har butiken öppet så länge alla fyra säljare är vakna.

Men vad tusan har det med vandringsprodukter att göra? tänker du nu. Och jag håller med dig. Det är inte lika klockrent som Hönspappan, Världens coolaste provrum eller Stefan är insnöad. Och om jag får vara petig borde man ha märkt det när man skrev brödtexten i annonsen (När man måste ställa sig själv retoriska frågor tyder det på att idén inte är riktigt hundra, tycker jag.) Som kampanj för sovsäckar och tält hade det känts lite tajtare. Kom och köp, vi som jobbar här behöver inte våra tält längre (typ).

Men ändå. Jag tror att Playground kommer att sälja tusan så mycket fler vandringsprylar på det här sättet än om de gjorde en annons för vandringsgrejer rakt upp och ner (eller en jättekampanj, för den delen). Alla varumärkesägare tjatar ju om att det är i butiken saker och ting avgörs. Här ger man folk en anledning att svänga förbi även om man inte tänker handla. Dessutom vet vi ju att pressen kommer att bry sig, och det är guld värt för ett litet varumärke som Playground.

Men den egentligen intressantare nyheten, att Åkestam.Holst nu ökar sitt delägarskap i Playground hamnar i skymundan. Det är ju både ovanligt och knasigt. Men antagligen är det en ganska logisk följd av att byråer måste börja jobba närmare sina kunder för att kunna göra den typen av projekt som ÅH och Playground gör. Den viktigaste poängen tycker jag ändå är att om byrån äger kunden blir det meningslöst att göra ineffektiv reklam. Så egentligen borde kanske alla företag se till att deras konsulter tjänar en slant på att deras jobb faktiskt funkar. Om de anställda kan få bonus, varför inte de inhyrda? Allas mål borde ju vara att företaget ska gå så bra som möjligt.

En tanke, bara.

Thursday, June 4, 2009

Ge mig en invite till Where's the party? Pleeeeze.

Great Works har gjort en tjänst för Carlsberg som skulle platsa i vilken Berghsmapp som helst. Skillnaden är att den är gjord på riktigt, vilket inte är en helt oväsentlig skillnad. Kolla här.

Det är helt enkelt en mobiltjänst som gör att man kan se var ens vänner hänger och vilka evenemang som pågår i närheten av där man är. Smart, värdefullt, relevant för varumärket. Check check, Guldägg i media. TROR JAG.

Tjänsten ligger i beta, så jag kan inte kolla om den funkar så bra som jag tror. Attans. Är det någon som kan hjälpa mig?

Wednesday, June 3, 2009

Tips.



På bloggen The Impossible Cool blandas gamla bilder på kändisar med citat. Pretto. Och härligt.

En stor andel av den politiska tv-reklamen visade sig innehålla stenkastning i mycket små glashus

Alltså. Att skriva om reklamcirkusen inför EU-valet är ju nästan för lätt för att vara roligt. Men Socialdemokraternas senaste grepp med radioreklam kan jag bara inte låta bli. Läs i Dagens Media här.

Ho ho. Det enda som slår humorn i det här är alla människor som anser sig förstå politik och känner sig tvingade att förklara idiotin i artikelkommentarer och arga blogginlägg. Lite onsdagsmagi.

Tuesday, June 2, 2009

Veckans Twitterature

Min vän Emma Ångström släpper sin debutroman Och allt är förvridet i augusti. Jag har lyxen att få tillbringa kvällarna med ett stort och tungt förhands-ex i händerna. För alla andra kan jag tipsa om att man redan nu kan följa boken (eller snarare huvudpersonerna) på Twitter och på så vis få i sig hela klappet i microformat. I realtid. Under ett helt år. Kolla här.

Jag vet inte om det funkar att bara läsa twitterflödet, men som komplement till boken är det rätt intressant. Jag vet inte hur ni är, men när jag läser en bok vill jag gärna vara helt inne i den och tänka på den hela tiden. Och när boken då dyker upp lite överallt känns det plötsligt lite mer verkligt. Det gillar jag.

Alla känner en apa. Eller hur det nu var.

När man har en blogg är man tvungen att tänka på den lite hela tiden. Man har lärt sig att det finns positiva sidoeffekter av att bli arg (inlägg), glad (inlägg) eller förvirrad (inlägg). Man måste prata om bloggen i alla möjliga sammanhang. Man blir nästan alltid ifrågasatt.

Jag har märkt att folk har en tendens att bli mer irriterade på det man inte skriver än på det man skriver. Förra veckan var det exempelvis många som ville tala om för mig att politik handlar om att göra, inte att tycka. Det är en rimlig åsikt och jag håller med. Att jag inte skrev om politiker som borde göra mer än tycka betyder självklart inte att jag inte tycker så. Det betyder bara att jag valde ett annat ämne för min krönika.

En annan grej man kan störa sig på är min reklamsyn. Kan jag verkligen inte uppskatta en bra traditionell kampanj? Tror jag verkligen att annonsen eller tv-reklamen är utdöende? Tror jag på fullaste allvar att man kan sitta och hitta på en massa världsomvälvande idéer hela tiden?

Svaren är jo, nej, nja. Även om det kanske inte verkar så när man läser bloggen. Men faktum är att jag tycker en massa saker som inte hamnar på bloggen. Mycket av det jag inte skriver om är sånt som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, till och med närmare än framtidens reklam (om det nu går att föreställa sig att det är möjligt). På samma sätt tycker jag en massa saker om reklam som aldrig hamnar på bloggen, av den enkla anledningen att jag bloggar för att tillföra något.

Jag skulle naturligtvis kunna skriva att DDBs aprilskämtsannons för McDonald's är jättebra. Eller Systembolagets film med fulla tonåringar. Men det vet alla redan. Det finns inget nyhetsvärde, ingen spänning. Inget inlägg. Jag försöker skriva om saker som är lite mindre självklara. Som folk kanske inte håller med om. Men som kan leda till någon slags diskussion.

Nu är det studentflaksrace ute i regnet. Stackare.

Monday, June 1, 2009

1 173 600 internetanvändare kan inte ha fel

Gör som alla andra, titta på videon som demonstrerar Googles senaste uppfinning, Google Wave.



Den är 1:20 lång, så jag kan sammanfatta lite kort: Google Wave är en ny kommunikationsplattform som är en blandning av mail, chat, Facebook, Twitter, Flickr osv. Man startar en wave mellan personer, och sen kommunicerar man. Hur man kommunicerar beror på vad man vill säga eller visa. Ingenting är krångligt. Allt är bara precis så som man förväntar sig att det ska vara. Vad jag längtar!

Jag har tidigare varit inne på det här att människor liksom ligger före tekniken just nu. Alla vet precis hur man vill att ens mobiltelefon, dator, browser och iPod ska funka. Nu väntar vi bara på att det ska bli så. Jag är ingen historiker, men det känns som att det är ganska unikt för vår tid. Jag får för mig att människor tyckte att det var rätt mäktigt när bilen, flyget, telefonen eller satelliten kom. Man kanske till och med blev förvånad. Det är det ingen som blir nu. Nu är det bara ett kort "Äntligen!" och sen börjar man jobba med grejerna. En ganska intressant aspekt av informationssamhället, Nextopia eller vad man nu vill kalla det.