Fildelning.

Har alla pratat om på senaste tiden. En bra sammanfattning av debattläget just nu finns hos Beta Alfa.

Jag tror att det stora problemet med frågan, och anledningen till att den blir så infekterad, är att man rör ihop rättigheter och strukturer. Att få betalt för att folk nyttjar något man har skapat är en rättighet (upphovsrätt). Traditionellt sett sker denna betalning genom att slutanvändaren betalar per enhet (skiva/film). Det är en struktur.

De som vill förbjuda fildelning åberopar oftast upphovsrätten, men resonemanget brukar i alla fall landa i strukturen, att skiv/filmbolag har rätt att ta betalt på samma sätt som de alltid har gjort. Det tycker jag är helt uppåt väggarna. Det är ju uppenbart för vem som helst att det är slöseri med tid. Och det beror på

1. Ett produktproblem. Den olagliga produkten är på alla sätt bättre än den lagliga. Det är alltså inte bara en fråga om gratis eller ej, vilket snatterianalogin som brukar dras antyder. Olaglig fildelning innebär att tv-serien finns tillgänglig så fort den släpps (inte när den har gått klart på tv och släpps på DVD). Den är dessutom olåst och delbar och flyttbar. Och kan fås i vilket format man vill. Motiven för att ladda lagligt är alltså enbart moraliska.

2. Ett kommunikationsproblem. Retoriken hos dem som försöker stoppa olaglig fildelning handlar om att oberopa en moral som uppenbarligen inte finns. Det är en klassisk svältande-barn-retorik, helt enkelt. Men alla kommunikatörer vet att moral är en av de svåraste sakerna att ändra hos folk. Man måste jobba med konsekvenser och beteende istället.

Så det ser inte så vansinnigt ljust ut för artister som vill ha betalt för sitt jobb på det sättet vi har gjort hittills. Men jag tror att det finns lösningar. Och de handlar om att göra den lagliga produkten så bra att det är värt att betala för den.

I min framtid betalar man en summa per månad för att premumerera på ett Spotify för film, TV-serier och musik som streamas när man vill till datorn och mobilen. Allt finns i detta världsomspännande bibliotek. Artisterna får sedan betalt enligt STIM-modell: Alla pengar läggs i en pott och den som blir mest spelad får mest. Det tror jag skulle kunna funka. Men visst, företag kommer att gå under. Inget snack om saken. Men om jag hade ett skivbolag skulle jag se framåt istället för att slåss mot väderkvarnar.