Imorse kom jag att tänka på ett fascinerande varumärke: iPod. Det finns ju någon sorts logisk regel som säger att man måste göra val när man positionerar och marknadsför grejer. Man kan inte vara allt för alla, brukar vi stå och mässa i stora konfen. Och så tittade jag på min älskade älskade svarta iPod Nano. Och insåg att vi har fel.
Man KAN vara allt för alla. Alla, från kickers till hipsters till svennar och farmödrar till professionella musiker använder iPod. Och det är inte för att det inte finns några alternativ. Och det är inte direkt mellanmjölk vi pratar om här heller; det är en svindyr och självuttryckande transformativ produkt.
Dessutom verkar iPod ha överlevt faktumet att man är kategorigenerisk. Man säger sällan mp3-spelare, man säger iPod.
Alltså har den lilla prylen lyckats göra ett antal saker som är kommunikativt omöjliga. Vad kan det bero på? Kanske:
1. iPod är egentligen lämpligast för massmarknaden, men spetskonsumenterna har inget alternativ för tillfället så de måste ha den i alla fall. Fast det stämmer illa med hur mycket de här människorna gillar sin iPod.
2. iPod är överlägsen när det gäller användarvänlighet. Och mp3-spelare är enda kategorin där ALLA är så rationella att det får avgöra beslutet.
3. Det finns en personlighet som alla människor gillar, och iPod är precis den.
4. iPod är ett metafysiskt fenomen som inte har någon orsak. Det bara är. Så det är inget vi måste tänka på när vi jobbar.
Fler förslag?
2 comments:
Jag tror det bottnar i en kombination av enkelheten, designen och framförallt det jag föredrar att kalla "Applekulturen".
När iPod kom 2001 (den har verkligen blivit stor på kort tid) var det en produkt lik ingen annan.
Spelarna med stora lagringsutrymmen på den tiden var i bästa fall i samma storlek som en väldigt klumpig CD-walkman. Helt plötsligt fanns det en liten och stilren spelare som ändå hade kapacitet för 1000 låtar.
Kombinationen iTunes + iPod gjorde musiköverföringen otroligt smidig, användandet av firewire gjorde musiköverföring väldigt snabb och själva iPoden var lättöverskådlig och lättmanövrerad.
Den första iPoden var exlusiv för mac, och för första gången på allvar blev pc-användarna avundsjuka. Fler och fler sågs med de karaktäristiska vita hörlurarna på stan.
Man tillhörde en exlusiv grupp som iPod-ägare.
Att vara macanvändare känns fortfarande någorlunda unikt, och det känns väldigt bra att tillhöra den lilla applefamiljen.
Risken är dock att varumärket som sådant känns mindre exlusivt ju större det blir i den stora massan, tyvärr.
Så sant. Men det intressanta är ju att iPod verkligen tillhör den stora massan nu. Exklusiviteten är borta sedan flera år. Och ändå används den (och gillas) av Mac-människor och andra som borde ha blivit bortstötta av massmarknaden.
Post a Comment