Anna Larsson ägnar sin kolumn idag åt den marknadsföring som välgörenhetsorganisationer ägnar sig åt. Det stör henne att man använder sig av olika marknadsföringsmetoder för att göra det enklare och roligare att skänka pengar.
Ena halvan av mig vill protestera högljutt. Människor är inte altruistiska. Det där med godhet för godhetens skull är en fin idé men rätt långt ifrån verkligheten. Vill man nå resultat måste man nog dessvärre göra det både lätt, kul och synligt att skänka pengar, annars blir det ingen bröstcancerforskning. Hur många procent av befolkningen är egentligen Frälsissoldater och liknande supergoda människor? Jag vet inte, men jag tror inte att deras tid och pengar räcker för alla behövande runt om i världen.
Men. Å andra sidan fattar jag precis vad hon menar. Jag vill också att människor ska vara goda på riktigt och att vi ska ta ansvar för världen tillsammans. Jag är helt galet trött på giriga välgörenhetsorganisationer som verkar tycka att vilka metoder som helst (inklusive superhöga ersättningar till den egna ledningen) är ok så länge man kan hävda ett gott syfte. Det finns en anledning till att Frälsningsarmén helt plötsligt känns otroligt aktuella.
Så den stora frågan är: Var går gränsen för det här med ändamål som helgar medlen? Ska man acceptera att folk är som dom är eller ska man försöka göra dom bättre med de medel man har?
Sen så blir jag sjukt irriterad på att SvD kör så tunga banners att jag inte kan ha deras sida uppe samtidigt som jag skriver på Blogger, för då laggar tangenterna flera sekunder. Hur svårt kan det vara?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
jag är inte så säker på det där med att frälsis skulle vara genuint goda människor. verkligen inte. Bara namnet, frälsningsarmén - de är en armé med gradbeteckningar och dylikt. Jag brukar ge saker till frälsis iofs och de gör säker bra saker, men de har definitivt inte utan agenda.
Kanske är de inte helt utan agenda, men det bygger i vart fall på volontärarbete från genuint övertygade människor, till skillnad från exempelvis Röda Korset.
Instämmer och kommenterar som alltid endast små, små irrelevanta detaljer; men ett tragikomiskt fakta är att den enda frälsningssoldat jag personligen har känt spöade sina ungar (tycker knappast att 40-tal gör det ok). Tycker dessutom att organisationer med religiös agenda är tveksamma. Frälsningssoldaterna kanske passar bättre som exempel på ”tråkiga” snarare än ”goda”?
Post a Comment