Idag åt jag frukost tillsammans med några andra människor. Någon, minns inte vem, sa ordet fokusgrupp. Och alla började unisont att vrida på sig, sucka och rynka pannan. För de allra flesta som jobbar med reklam innebär fokusgrupp att åtta personer utvalda på grund av att de har ett kön och en ålder stängs in i ett rum och sågar det man har jobbar dygnet runt med den senaste månaden, vilket leder till att kunden inte godkänner det och man får börja om. Man behöver inte kunna särskilt mycket om Pavlovs hundar för att förstå att det är mycket svårt att få de flesta kreatörer att fortsätta lyssna efter att f-ordet har nämnts.
Därför blev jag så sagolikt lycklig och nöjd med mig själv när vi satt och vände och vred på en idé häromdagen och gruppens AD sa: Men dom i fokusgruppen sa ju att med, nota bene, ett ej ironiskt leende. Hon hänvisade till vår inledande marknadsundersökning som jag stretade med under många kvällar i december. Och ALLA nickade instämmande. Och vi gick vidare.
Planning. Det funkar. Ibland.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Nåja, nog kom vi fram till att inledande fokusgruppsundersökningar kunde vara bra (okejrå, det var du som sa det, men jag höll med).
Problemet med fokusgrupper för att testa lösningar däremot är väl snarast att de förstärker den redan ganska besvärande svenska ängsligheten. Vi hade exemplet Mac 1984 uppe, och Jeopardy. Bägge på sin tid vågade satsningar som blev toksågade av fokusgrupper och enorma succéer i verkligheten.
Men poängen är väl att fokusgrupper måste användas på rätt sätt och för rätt saker. Så är det väl förvisso med allt här i livet.
Post a Comment