Omode

Vips så var det fredag eftermiddag igen. Världens snabbaste vecka kanske, och likväl Stockholms modevecka. Jag har inte gått på några modespektakel hittills, men ikväll ska jag på Elle-galan. Jag kommer antagligen att vara ohippast. Men det gör inget, för jag har en spaning: Det är omodernt med mode.

Alla trender följer ju någon slags logik som handlar om att de startar hos en liten kärna, sprids och mognar för att sedan dö ut. Infrastruktur och teknik kan påverka flödet på olika sätt. Med den logiken är det konstigt att inte alla går klädda i potatissäckar vid det här laget. För visst har väl folk alltid brytt sig om vad de har på sig, men nu pratar vi om mode som kulturgrej. Som i modeblogg. Som i It-väska (detta hemska ord). Som i att alla 15-åriga barn i hela västvärlden verkar stå framför spegeln i trekvart varje morgon för att välja rätt second-hand-kavaj för att klara av första mattelektionen. Och sådär. Modeprofessur, modeunder, modevecka. Ja, du fattar själv.

Så enligt konstens alla regler är det nog nu. Trendsättarna måste hitta något nytt att intressera sig för, som inte lätt kan kopieras av varje tonåring i Karlstad med bredbandsuppkoppling. Mitt tips är konst. Alltså tavlor. Möjligen lite installationer och performances. Men det måste finnas en anledning till att konstutställning snart är en mer vanlig datesysselsättning i bekantskapskretsen än att ta en öl. Och om man låter bli att köpa it-väskor i två säsonger kan man ju i alla fall köpa en Baertling-litografi. Eller en jättetjock konstbok.

Jag ska presentera den här teorin för alla jag träffar ikväll. Sen blir jag säkert utslängd. Då kan jag muntra upp mig med att lyssna på min fredagslåt:


A-punk med Vampire Weekend.