Om något verkar för bra för att vara sant är det antagligen det också. Eller inte.

Vi hade precis en pitchdragning. Uppdraget är litet i pengar, men stort i hjärtat. Vi måste ha det, på något sätt.

Jag har stressat runt i veckor kring det här. Gjort enkäter. Gjort fokusgrupper. Vridit och vänt och analyserat och till slut kom jag fram till en sylvass insikt. Insikten gick tvärtemot det vi trodde från början. Den gick att formulera på en post-it lapp. Och den konstaterade ett problem som faktiskt går att lösa med reklam.

Man skulle kunna tro att jag då skulle vara kolugn inför dragningen (som blev tre slides och en pannåexplosion). Men icke. Då började jag, helt emot allt bättre vetande, noja över att det hela var för enkelt. Min projektledare Peter gjorde allt för att muntra upp mig, inklusive ett förslag på att byta bakgrundsfärg på de tre slidesen. Men det hjälpte inte alls.

Men nu har vi som sagt haft den där dragningen. Och det gick jättebra. Så kanske kan jag börja leva som jag lär och respektera enkelheten. Antagligen inte.

Nu ska det bli jätteskönt med helg.