riktas mot uttrycket allt som i allt fler unga mår dåligt eller allt fler är trötta på reklam. Mer meningslöst uttryck får man leta efter.
Egentligen betyder det ingenting. Men ordet allt antyder att det rör sig om en stor förändring. Ofta tycker jag att det används när man pratar om ett fenomen som ingen egentligen har bevisat men som det finns en allmän uppfattning om (som det där med reklamen). Sånt avskyr jag.
Jag vill att det ska stå Enligt en svensk undersökning som genomfördes på uppdrag av Landstinget säger sig 27% av barnen i åldern 8-12 lida av magont och sömnsvårigheter på grund av stress. Det är en ökning med 2% från förra året och med 20% sedan 1976. Samt en länk till den ursprungliga källan, såklart, där man kan fördjupa sig om man vill. Först då vet man tillräckligt mycket för att skapa sig en uppfattning om problemet och vad man kan göra åt det.
Svepande ordalag är ondska. Det är oklart ansvar, skrämelpropanganda och virriga briefer. Hu.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Spot on.
Jag gillar inte heller när obevisade fenomen sätts i bestämd form och på så sätt blir normativa sanningar. "Jo, men så är det ju" eller "det är förjävligt", är lekmannens respons i brist på fakta och perspektiv.
Exempel:
Reklamtröttheten
Mediafragmentiseringen
Ungdomsvåldet (totala anmälda ungdomsbrott har stadigt minskat sen 70-talet)
Utbrändheten (ett begrepp som inte har någon forskningsmässig relevans)
Utanförskapet (Reinfeldt)
Lågskattepolitiken (Sahlin)
Maktlösheten
-fusket
Börsoron (mer ångestfyllt än "marknadsdynamik")
Ovissheten
Språkgurun Fredrik Lindström har ett ännu bättre trick om man vill skapa egna "sanna" begrepp. Säger man "Det/den så kallade _______" ifrågasätts man oftast inte, hur konstigt begreppet än är.
Ha ha. Du glömde Den ökande stressen i samhället.
Post a Comment