Sandra har skrivit ett inlägg om hur värdelöst det är med Alla Hjärtans Dag när man går i åttan. 107 kommentarer håller med. Jag också. Fast åttan var väl egentligen värdelöst de flesta dagar. Ångest, ångest, ångest.
I högstadiet är all logik omvänd mot i resten av livet. Egenskaper som anses bra både när man är liten och när man är vuxen (att vara snäll, att vara smart, att vara bra på saker) är dåliga. Och saker som de flesta skulle säga är rätt miserabla (att vara korkad, otrevlig och alledeles för full) anses vara top-notch när man är 14. Det är ju inte klokt. Jag kan fortfarande vakna upp en vanlig tisdag och vara överlycklig över att jag är vuxen och aldrig kommer att bli tonåring igen. När jag gick i högstadiet var jag verkligen ingenting. Jag spelade mest basket och pluggade. Det var, såhär i efterhand, kanske den bästa lösningen. Att glida igenom så obemärkt som möjligt, liksom.
Jag har en hypotes om att ingen som jobbar i reklambranschen var tuff i högstadiet. Jag testade det på jobbet en gång. Av mina 42 kollegor var det bara en som klassificerade sig som tuff i högstadiet. De flesta andra blev mest mörka i blicken och bytte samtalsämne illa kvickt. Nu skulle jag gärna vilja utveckla den studien. Vad säger ni läsare? Är det någon av er som var med i tuffa gänget i högstadiet? Och hur var det i såna fall?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Bra skrivet! Vad tyckte du om gymnasiet i jmf med högstadiet, då?
Jag älskade gymnasiet. Då gick jag på en väldigt trevlig skola där det var bra att plugga och hade turen att träffa underbara vänner. De är fortfarande mina bästa. Men det var kanske mer tur än skicklighet.
men det är ju det som är grejen!
alla säger att man ska vänta till gymnasiet och då ska allt bli mycket bättre. jag går på gymnasiet nu och det är fan inte mycket bättre.
Det låter inte så kul. Gymnasiet är i och för sig likt högstadiet på många sätt, så jag förstår vad du menar. De stora grejerna som jag älskar med att vara vuxen kommer lite senare. Min topp:
1. Att fylla 18 så att man får köra bil, skriva på papper och bli full när man vill.
2. Att flytta hemifrån så att man får bestämma över sin egen lägenhet. Det är tamigtusan det bästa som finns.
3. Att fylla 20 så man får gå på systemet.
4. Att få sitt första heltidsjobb så att man kan köpa vad man vill.
När jag var liten (typ 10) trodde jag att jag skulle älska att vara vuxen för att man aldrig behövde göra något tråkigt. Sen blev jag äldre och trodde att det nog inte var så kul att vara vuxen, för när man väl blev det skulle man vara förståndig nog att inte bara göra roliga saker. Men det var fel. Ju vuxnare jag blir, desto roligare har jag. Man gör ju precis allt det där som man trodde när man var 10: Äter godis till middag, kollar på film istället för att diska och köper svindyra kläder. Jag ÄLSKAR att vara vuxen. Det finns inget som är dåligt med det.
Så om vi säger såhär: Det blir bättre när du har gått igenom de där fyra punkterna.
Inte heller jag var cool på högstadiet (om jag ens är det idag är ytterst tveksamt, jobba på reklambyrå i Malmö... njaaa, sthlm I miss you).
Men jag och en vän gjorde en liten reflektion härom dagen som gick på följande: När man var liten fick man inte äta godis när man ville. Detta gjorde att man längtade till vuxenlivet. Nu är vi vuxna och får äta godis när vi vill... enda kruxet med det är att nu när vi äter godis blir vi tjocka och kan därmed inte äta godis när vi vill i alla fall. Kommer livet aldrig vara rättvist?!
Post a Comment