Som grädde på moset upptäckte jag just att den marinblå skinnväskan precis rymmer min dator. Och jag som har saknat en fin datorväska så otroligt mycket. Oh happy day.
(Om någon undrar vad som hände med reklamtemat på den här bloggen så kan jag säga att det kommer tillbaka. På måndag närmare bestämt. Men jag märker en trend på ett flertal reklambloggar: Mindre reklam och mer kläder, prylar och annat egotjafs. Kolla exmpelvis här och här. Vad är grejen? Har folk fattat att det vi håller på med egentligen inte är så intressant att man kan blogga om det? Eller det som Kalle säger dunklare motiv som handlar om eftertraktade festinbjudningar och ett entourage av avundsjuka tonåringar?)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
8 comments:
Tror personligen att det handlar om ren och skär narcissism, som kanske inte är så förkastligt som det låter, vad vet jag; men fler och fler faller iallafall 'offer' för sin egen person, sitt eget konsumerande, sina egna åsikter och idéer, sina egna värderingar, sitt eget utseende, sina egna absoluta sanningar... fråga en psykolog så får du till svar att man har i det närmaste en epidemi av patienter med narcissitiska drag. verktygen att uttrycka sig idag finns mitt framför näsan på oss så det vore ju jäkligt konstigt om vi inte får lida av denna 'barnsjukdom' ett tag till. mer glappande munnar och mindre lyssnade öron. problemet är väl bara att det är få människor (i vårt land) som har anskaffat sig karaktär nog. Och angående reklambloggar och dylikt så finns det väl ändå inte en enda rockstjärna i leden som vågar sticka ut huvet.
Reklam kanske inte är det viktigaste i världen trots allt? :)
Jag tycker ialla fall att reklamsnack är mycket intressantare än totala främlingars orgier i självgodhet.
Jag hoppas att trenden med digital narcissism vänder detta år. Folk måste ju ändå förstå att bloggar handlar om dialog och utbyte, inte nåt jävla broadcastmedium. Antingen det, eller så får man märka om reklambloggar till egobloggar så att man slipper se dem.
Själv har jag valt att inte skriva om personliga grejer på bloggen, kanske för att jag respekterar att andra inte tycker att det är särskilt intressant att se fyllebilder på mig och mina snygga vänner eller bilder på mitt nya Nintendo. Istället fokuserar jag på att skriva om sånt som är kul för vänner, kollegor och andra. Det fungerar rätt bra (och jag fick ett nytt jobb genom bloggen).
Adf: Rockstjärnor? Vi lever väl inte på 90-talet? Bloggar och bloggnätverk handlar om dialog och kunskapsutbyte, inte om att vara nån primadonna.
BTW.
Syftade inte till din blogg Nina. Gillar allt du skriver!
Nej Leon, det är inte 90talet men reklamblogg sfären i Sverige hade bara mått bra av en George Parker, det är det jag menar med 'rockstjärna'; de kontroversiella. Lite kaos helt enkelt.
Och för att flacka lite så verkar spaningen under avslöja att reklamindustrin i Sverige består av en hop töntar? http://notanotherplanningblog.blogspot.com/2008/02/en-hgstadiehypotes.html
Reklamindustrin i stort borde fasiken vara där Google/YouTube och 2.0 är idag. Reklamvälden missar fullständigt poängen. In med mer programmerare, interaktörer, konstnärer, 'rockstjärnor', unga, gamla och diverse olikasinnade på byråer. Inte bara en massa 'reklamare'.
...men å andra sidan så har jag aldrig jobbat med reklam i Sverige så jag har faktiskt ingen aning hur det står till här.
Bra poäng.
Pratade faktiskt med en engelsk snubbe som jobbade som AD i Stockholm för några månader sedan, och frågade honom vad den principiella skillnaden på svensk och engelsk reklam är. Han tyckte att svensk reklam är väldigt homogen oavsett varumärke, därför att kunderna/målgrupperna är homogena. En enda stor medelklass med väldigt liknande värderingar, då blir reklamen homogen.
Ja visst, det är lite sorgligt. Sveriges historia avspeglas alltför väl i reklamen: åsikts-/värderingsfri, neutral, kollektiv. Det är Sveriges historia i ett nötskal. Problemet är bara att Sverige inte ser ut eller kommer att se ut så i framtiden. Vi/företag/varumärken kommer tvingas ta ställning vilket inte är så farligt som det verkar låta. Så länge det är genuint. Spela ut registret istället för att konformera. Möt alla de världar som finns där ute. Avspegla, forma och lev mer i kulturer, identifiera mer med bråkstakarna/tuffingarna på högstadiet, dom som tyckte att det var skit med hemläxor och helst skulle vilja bestämma över sina läxvanor själva. Det är ju så dagens konsument fungerar. Bråkar och vägrar lyssna på reklambudskapen. Mer bråkstakar på reklambyråer som inte 'fattar' reklam men som också har vett nog att förstå varför det inte funkar. Mer planner-aktiga kreatörer kanske?
Men... om man spanar lite så känns det som om efter Handels så blir det en generation från Hyper Island (det är ju det interaktiva året..) vilket är bra men alldeles för snäv plockning för att kunna täcka helhetsbehovet.
Jag kan absolut bli ego ibland. Det är det som är så skönt med att ha en blogg som man egenmäktigt bestämmer över...
Intressant nog får jag oftast fler kommentarer på de inlägg jag skriver som inte handlar om reklam. Någon anlys av det?
Dina fans är väl mer Nina-intresserade än reklamintresserade.
Alternativt har de inget att tillägga om reklam, vilket tyder på att dina kloka ord är slutgiltiga.
Post a Comment