Högstadiet är tillräckligt jobbigt som det är.

I DN pågår just nu en artieklserie som heter Först kränkt vinner. Den handlar om Lärarhögskolan. (Läs första delen här och andra delen här). Kan det här överhuvidtaget stämma? Om det gör det så är det väldigt obehagligt.

Det är mycket snack om skolan just nu. Ikväll går andra avsnittet av dokumentären Klass 9 A där någon sorts SWOT-team av superlärare ska göra en högstadieklass till en av Sveriges tre bästa på en termin.

Jag tror verkligen att det kommer att funka. Bra lärare är hela skillnaden. Jag var värsta pluggisen i högstadiet och gick ut med jättebra betyg. Fast jag lärde mig inte ta ut satsdelar förrän jag började läsa tyska i gymnasiet och inte kunde böja verben annars. I åttan hade vi en kass svensklärare. När ALLA (!) i klassen fick underkänt på provet om satsdelar så sket hon helt enkelt i det, struntade i att räkna in det i slutbetydet och gick vidare. Alltså kunde jag gå ut nian med MVG i svenska utan att kunna subjekt och predikat. Det är ju helt sjukt.

Men det viktigaste tycker jag är att ingen tyckte att det var kul att inte kunna satsdelar. Vi tyckte inte mer om den där läraren för att hon inte lyckades lära oss något. Snarare blev man frustrerad. Därför hoppas jag verkligen att rapporterna från Lärarhögskolan är fel. För även om högstadiet är uppochner på många sätt så blir ingen gladare av att ha kassa lärare som man inte lär sig något av. Det minsta man kan göra för stackars förvirrade tonåringar är att se till att deras jobbiga timmar i skolan ger resultat.