Djupdykning i målgruppen: SMSare

Isabelle Ståhl skriver ett kul inlägg om sms. Det har jag också tänkt göra ett tag, så jag passar på.

Det finns två sätt att förhålla sig till sms. Antingen ser man det som en kompletterande kommunikationskanal som man använder när man exempelvis sitter i möte och inte kan ringa. Eller så är det kommunikationssättet à priori. Och då trasslar man snabbt in sig i ett gäng regler och tolkningar.

(Av någon anledning är nästan alla mina gamla kompisar från skolan ringare, medan mina kompisar som jobbar med reklam är sms:are. Vet inte vad det beror på. En spaning bara.)

Jag klassar mig själv som en ringare. Men eftersom jag lär känna fler och fler sms:are, och det ska mycket till för att man ska besvara ett sms med att ringa, så har jag blivit dragen mer åt det hållet de senaste månaderna. Och jag kan konstatera följande:

Jag är en väldigt fördomsfull sms:are. Jag är stenhårt emot användningen av följande ord:

e (istället för är) och alla varianter av detta (de, va, å, o etc.)
fejsbook och motsvarande(har inte fått det själv, men har hört skräckhistorier)
kramis (förklaring överflödig)
samt alla former av smileys (svårt, men inte omöjligt)

Ovanstående ord diskvalificerar direkt ett sms från "bra nog att spara"-kategorin. För det är ändå fördelen med sms: man kan spara dem för framtida ego-boosts. Det är ett beteende som alla har men som ingen skulle erkänna.

Det finns också två skolor kring besvarande av sms: Den som menar att svar bör presenteras omgående och den som anser att kommunikationsformens natur gör att man kan svara lite när man har lust, upp till 24 timmar efter mottagandet. Problemet blir när människor tillhörande olika skolor ska kommunicera med varandra via sms, särskilt om deras relation är mer än vänskaplig. Den som tillhör svara-direkt-skolan kommer nämligen att förvänta sig ett svar inom en timme från skickandet (alla kollar sin mobil minst en gång i timmen), annars blir personen hysterisk. Motparten som tillhör den andra skolan kommer i det läget inte att fatta någonting.

Intressant nog har sms-kommunikation ganska mycket gemensamt med helt vanlig reklam. Man ska försöka förmedla en bild av sig själv och föra en konversation utan att se eller höra den man pratar med. Och medan företagen alltid tillhör svar-direkt-skolan, är kunderna mycket mer för att svara när de har tid (om de svarar alls, eftersom mycket reklam mer är att likna vid spam-attack än sms-konversation.)

Efter den lilla utvecklingen kommer här lite inspiration. Bekantskapskretsen har fått utnämna några favoriter de har i inkorgen (mottagare och avsändare är för säkerthets skull anonyma):

Intressanta spaningar: Jag såg världens största dvärg när jag promenerade idag. Han var kanske 160 cm men med dvärgproportioner; korta ben och armar, stort huvud. Kanske
världens största dvärg!

Ett nej med en tvist: Hej vackra du. Måste plugga. Men vill ha du sällskap i sängen sen kanske?

På tal om väder: Det regnar inte. Snöblandat. Så det är lungt.

När man har tackat för en tjänst: For you - anything.


När man ska blir bjuden på middag: Sov gott! Jag ska fundera lite på det här med fiskpinnar. Skuggan av ett tvivel börjar smyga sig på. Har jag haussat denna västkustspecialité för mycket? Bara framtiden i allmänhet och fredagskvällen i synnerhet kan presentera ett svar.


När man är lite ledsen: Du är bäst. Och om han inte fattar det kan han gå och gräva ner sig någonstans.

Låt höra nu: Vilket är ditt bästa sms?