Monday, June 23, 2008

Cannes by day

Jag hade förmånen att ingå i Garbergs Cannesbaserade SWAT-team förra veckan. Vi rännde runt i palatset hela dagarna och tittade på reklam. Det var jättejättekul. Jag tänkte att jag skulle sammanfatta på något vettigt sätt, men att jag är för trött för att göra det. Sen tänkte jag att det kanske är bra att sammanfatta när man är lite slö i huvudet, för det man minns då måste ju vara det som verkligen fastnade. Det här minns jag att jag tänkte:

1. "Reklam"-reklam är oftast tråkigt. Jag började med att titta på katergorierna Design, Promo och Integrated/Titanium, och jag kan säga att efter det var printutställningen värsta sömnpillret. Kul, ni har dramatiserat ÄNNU ett adjektiv med ett tokrolig bildlösning. Det tyckte var tristast är att print, utomhus och film så ofta blir en budgettävling, eftersom det är produktionskvalitén som blir skillnaden mellan snarlika lösningar. Kolla på filmnomineringarna här till exempel. Bra filmer, utan tvekan. Men alla är snygga bra filmer. I och för sig fick Gorillan Grand Prix, så det kanske är en trend som håller på att brytas. I de nyare kategorierna finns det jätteenkla och jättekomplexa idéer om vartannat. Och det var det jag fick mest energi av.

2. Min bästa "reklam"-reklamgrej (för vi jobbar trots allt med reklam) var nog Diamond Schreddies av Ogilvy & Mather i Kanada. Schreddies är en fyrkantig frukostflinga (typ Havrefras) som hade tappat marknadsandelar för att de kändes trista och inaktuella. Hur löser man det utan att ha några produktnyheter att komma med?

(Tänk själv här)


Titta sen här.

Ur ett planningperspektiv blev jag mest impad över kampanjen No one thinks big of you av Clemenger BBDO Sydney.



Förutom filmen innehöll kampanjen en massa traditionell media och gimmickar som minikondomer som sattes fast under vindrutetorkare på häftiga bilar. Det är precis såhär insikt ska funka. Man sätter sig in i målgruppens situation och funderar kring vad som verkligen driver dem. Uppenbarligen funkade det också.

En annan grej jag gillade var A Blind Call av Guillaume Duval i Bryssel för Belgiens motsvarighet till synskadades riksförbund. Idén är att folk lägger in namnet A blind Call i telefonboken på mobilen, med ett speciellt telefonnummer. Namnet hamnar då först i telefonboken. Om knapplåset går upp när man har mobilen i väskan eller fickan händer det ju att man ringer upp den som är först i telefonboken (det kallas tydligen blind call). Det blir sjukt störigt för alla som heter Anna. Men på det här sättet undviker man att störa Anna samtidigt som pengarna man ringer för går direkt till de blinda istället för till operatören. De har tydligen fått in miljonbelopp på detta. Jämför det med your average utomhuskampanj. (Personligen tycker jag att Röda Korsets Runda upp-kampanj är minst lika smart. Varför har den fått så lite uppmärksamhet?)

Åh, det fanns alldeles för mycket som var bra. Kolla shortlisten här och googla!

3. Jag skulle vilja bli adopterad av David Droga. Den som inte vill jobba på Droga 5 är kanske inte riktigt klok i huvudet. Han höll en helt fantastisk presentation av Tap-projektet som Droga 5 driver tillsammans med UNICEF. En dag (har blivit en vecka nu) ber man människor som äter ute i New York att betala en dollar för kranvattnet som man i vanliga fall får gratis. Pengarna går till dem som inte har dricksvatten.

Det är så (svordom kommer) inihelvete smart. Jag älskar det. Jag älskar David Droga och människorna på UNICEF som orkar göra det. Och jag älskar att initiativet har spridit sig till typ alla andra städer i västvärlden, som tar fram helt egna kampanjer. UNICEF ger fullständig kreativ frihet till byråerna som engagerar sig och dessutom får byrån en brunn uppkallad efter sig. Tap finns inte i Sverige än. Vilken byrå jobbar med UNICEF? Om inte ni gör det här snart (Tap har funnits i två år, så det börjar bli dags) så kommer jag att göra det.

Det var i långa drag vad jag fick med mig.

3 comments:

Ulrika said...

UNICEF är väl F&B. Det var i alla fall dom som gjorde den lysande mamma, pappa, barn-annonsen, som du kanske kommer ihåg.
Jag älskar också den lillfingersvinkande kampanjen.

Emelie said...

Ja det är vi. Och jag delar din kärlek till David och Droga 5... Missade du hans master class hos Young Lion? Grym.
Tack för att svettbilden hamnade även här, uthängd som en strandslacker... Jag har grymma pigment, okej?

Peter said...

Hade inte hört att UNICEF gör det där, men motsvarande Tap-idén hade vi på förslag till Stockholm vatten, tyvärr fick vi aldrig tillfälle att presentera den, offentliga upphandlingar har ju den egenheten...

Tycker också det är en riktigt bra idé, inte bara för att jag även kom på den själv. Men vem gillar inte idéer som är för en god sak.