Tuesday, June 2, 2009

Alla känner en apa. Eller hur det nu var.

När man har en blogg är man tvungen att tänka på den lite hela tiden. Man har lärt sig att det finns positiva sidoeffekter av att bli arg (inlägg), glad (inlägg) eller förvirrad (inlägg). Man måste prata om bloggen i alla möjliga sammanhang. Man blir nästan alltid ifrågasatt.

Jag har märkt att folk har en tendens att bli mer irriterade på det man inte skriver än på det man skriver. Förra veckan var det exempelvis många som ville tala om för mig att politik handlar om att göra, inte att tycka. Det är en rimlig åsikt och jag håller med. Att jag inte skrev om politiker som borde göra mer än tycka betyder självklart inte att jag inte tycker så. Det betyder bara att jag valde ett annat ämne för min krönika.

En annan grej man kan störa sig på är min reklamsyn. Kan jag verkligen inte uppskatta en bra traditionell kampanj? Tror jag verkligen att annonsen eller tv-reklamen är utdöende? Tror jag på fullaste allvar att man kan sitta och hitta på en massa världsomvälvande idéer hela tiden?

Svaren är jo, nej, nja. Även om det kanske inte verkar så när man läser bloggen. Men faktum är att jag tycker en massa saker som inte hamnar på bloggen. Mycket av det jag inte skriver om är sånt som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, till och med närmare än framtidens reklam (om det nu går att föreställa sig att det är möjligt). På samma sätt tycker jag en massa saker om reklam som aldrig hamnar på bloggen, av den enkla anledningen att jag bloggar för att tillföra något.

Jag skulle naturligtvis kunna skriva att DDBs aprilskämtsannons för McDonald's är jättebra. Eller Systembolagets film med fulla tonåringar. Men det vet alla redan. Det finns inget nyhetsvärde, ingen spänning. Inget inlägg. Jag försöker skriva om saker som är lite mindre självklara. Som folk kanske inte håller med om. Men som kan leda till någon slags diskussion.

Nu är det studentflaksrace ute i regnet. Stackare.

1 comment:

Anonymous said...

Självklart är det ingen som kommenterar på det inlägget. Typiskt. Kan inte människor göra en hatten av när det är på sin plats? Du har bidragit till utvecklingen, eller snarare har du bidragit till att yngre människor i kommunikationsbranschen vågar tro på sitt sätt att se på problemlösningar i större utsträckning än innan. Likadant som du kommer att fortsätta att bidra framöver! Keep up the good work! För det är så tydligt att den finns en generationsklyfta ibland de människor som jobbar med marknadskommunikation.