Ett av de här varumärkena har lyckats bättre än de flesta. Det har en logotyp och grafiskt manér som alla i hela världen känner till. Grundaren är precis den där karismatiska gestalten som alla företag drömmer om. De har lyckats hitta en social media-strategi som gör dem helt oberoende av köpta mediekanaler. Istället sprids budskapet helt och hållet genom word-of-mouth, PR och brand fans. Trots att marknaden avreglerades för mer än 100 år sedan, står sig varumärket fortfarande starkt i stora delar av världen.
Jag tror att mycket av framgången beror på att de har lyckats hitta ett rätt enkelt budskap att hänga upp varumärket på.
Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro
Jag var på dop i lördags, och utan att vara särskilt troende själv slog det mig att syndernas förlåtelse är väldigt grundläggande i vårt västerländska samhälle. (Kanske tänker jag extra mycket på det här just nu eftersom jag inte så förtjust i Humanisternas kampanj, men mer om det senare.) Vi säger förlåt, ursäkta, sorry, pardon, scusa mi hela tiden. Det är vårt sociala smörjmedel. Och vi lär oss redan på dagis att om någon säger förlåt (och menar det) så är de förlåtna.
Med tanke på det är det konstigt att alla marknadschefer som så gärna vill bossa över ett supervarumärke har så svårt att å sina företags vägnar be om ursäkt när något går åt skogen. Trots att vi vet att det är den säkraste utvägen man har. (Man kanske inte måste korsfästa VD:n på köpet, även om det ibland är det enda raka)
Därför pustar jag ut lite när jag ser kampanjer som de som AMF och Det sämsta med Viasat. För de blir inte bara själva förlåtna, de drar ner brallorna på alla sina konkurrenter. Tänk att något så lätt kan vara så svårt.
6 comments:
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/goran-rosenberg-ar-humanisternas-tro-vard-en-mangmiljonkampanj-1.891421
Applåder och visslingar - det här var ett väldigt bra inlägg.
Jag håller helt och hållet med dig.
Nja, jag tycker att styrkan i Gud som varumärke är själva varumärkeslöftet: ett liv efter döden. Att be om ursäkt är en annan sak. Ibland funkar det, men det bygger på att det finns ett stort intresse eller press som gör att man som företag inte kommer undan. Därför tycker jag att det funka i AMF-fallet men inte för Viasat. AMF var tvungna och gjorde det bra, men Viasat tror jag mest man skiter i. Det finns likosm inget intresse att lägga ner tid på att gnälla på dem. Leverera underhållning som funkar bara så blir det säkert bra.
Anonym: 15 000 personer tyckte att det var värt att skriva ett mail till Viasat om vad som var det sämsta. Jag satt och läste dem själv igår. Så helt ointressant kan man inte säga att kampanjen är.
När du säger 'inte särskilt troende', menar du att du tror på gud eller inte tror på gud?
Känn på den.
ON
Håller helt med dig om principen men inte om AMF som exempel på detta. AMF gjorde en lite för genomskinlig pudel tycker jag (om du menar Bonde-annonsen). Läser man mellan raderna om hur solitt och bra AMF är, så blir ju innebörden att Elmehagen skapat ett välskött och mycket lönsamt bolag - men var det inte därför han fick så bra betalt? Och är det inte styrelsen som ska lastas för pensionsavtalet i så fall - men det är ju samma styrelse som tillsatte henne?
Post a Comment