"När ska reklambranschens Gynning och Rosing börja leverera några bra jobb egentligen? De hela är bara såååååå patetiskt."
"Nina, du måste bevisa att samhällets kostnad för att du skulle kunna gå en elitutbildning inte var bortkastad. Du måste skärpa dig och visa att du faktiskt är msart."
"Så där låter det alltid när börd och kontakter går före erfarenhet och talang. Men hon är kompetent, trots att hon har ett jobb som inte kan ett dugg om."
"Tänk om jag är Nina som skriver det jag gör för att få höra ert smicker och veta hur braaaa jaaag är. Hata Östermalm!!"
"Herrejösses MJ, din överskattade men inkompetenta resume vinnare..."
Det här är ett litet urval av anonyma kommentarer från de senaste veckorna. Varje dag när jag öppnar min g-mail vet jag att det kommer ligga fem-tio såna här verbala smockor, riktade åt alla möjliga håll, och vänta på mig. I 9 fall av 10 är de felstavade, särskrivna och publicerade sent på kvällen. "Det är inget att bry sig om" ska du säga nu. "Det går alltid troll i kommentarstrådar", fortsätter du."De är dumma i huvudet"
Jag vet att du bara vill trösta mig. Men grejen är att jag kan inte nöja mig med det. Jag blir fruktansvärt nyfiken. Det håller mig vaken på nätterna. Vilka är de här människorna? Är det samma person om och om igen, eller är de många? Vad får vuxna människor att lägga sin fritid på att gå in på bloggar som de uppenbarligen blir fruktansvärt provocerade av? Vad får dem att då orka formulera en liten kort, felstavad och anonym drapa om egentligen vad som helst, så länge de får in en ordentlig förolämpning? Känner de sig lyckliga sen? Får de inspiration? Eller är de snarare att likna vid trasiga tonåringar som skär sig själva?
Jag har gjort en del efterforskningar för att få svar. Tyvärr hittade jag absolut ingenting. Ingen verkar ha skrivit en uppsats eller avhandling i ämnet, trots att det är en av vår tids mest intressanta kulturyttringar. Det är ju jättekonstigt. Det är naturligtvis lite bökigt, eftersom man måste IP-tracka för att få reda på vem person är och sedan övertala dem att vara med i en studie. Men ändå! Därför undrar jag nu:
1. Känner du till någon studie av det här fenomenet?
2. Om du är student eller forskare, kan du inte göra en sån studie? Snälla snälla! Jag har en massa trackingdata du kan få för att spåra upp personerna. Jag har till och med hört rykten om att Prime har en slant avsatt som stipendium till den som skriver om kommentatorsrollen.
Vi funderar på det under söndagskvällen. Hej så länge.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
13 comments:
Jag har själv funderat mycket över hur man skulle kunna göra en studie om fenomenet. Finns det en chans att de skulle svara om man skrev "Jag är student...slutarbete om drivkrafter...hör av er till hemlig@gmail.com så bjuder jag på en fika..."? Skulle Berghs vara mer åt det akademiska hållet skulle jag vara mycket sugen på att hugga tänderna i det. För det är minst sagt intressant.
Mycket intressant.
Personligen får jag ofta även mail av personer som i princip verkar vilja att jag ska dö. Tidigare brydde jag mig inte nämnvärt, då jag är oerhört morbid till naturen. Men nu, när jag har två döttrar och så vidare, så undrar jag A/Varför? Jag är svinschysst, och alla som känner mig vet det. B/Är det inte bättre att störa sig på någon vars död kan resultera i mer än bara en död svinschysst person? / MJ
. . . .Eller ja, död och död. Det är inga schyssta grejer dom skriver liksom. Varken mer eller mindre. Vill inte på något sätt måla ut mig som martyr. Möjligen en i anonyma läger hatad clown. / MJ
Jag tror att allt det här kommer från en otrolig känsla av frustration.
Det är en högst mänskligt beteende. Av egna motgångar kommer frustration, som ger upphov till en rad mer eller mindre aggressiva episoder riktade med det som man upplever som orättvist eller provocerande.
Och vad är mer provocerande än en begåvad, frispråkig och framgångsrik ung tjej med en bekväm bakgrund?
Anonyma kommentaren har för syfte att såra, och ge sig på dem som han (för jag är 100% säker att det handlar om en Han) vet att de är tillräkligt känsliga och odmjuka för att de ska såras... eller i alla fall uppmärksamma dem.
Själv har jag haft fler motgångar än framgångar, och ibland blir jag bitter. Men jag har aldrig slutat tro på min förmåga att lära mig och förbättra mig. Och jag har trots allt aldrig förlorat min humor och min kärlek för mina medmänniskor och deras kreativitet.
Jag tror att det är det som skiljer mig från den där individen som förföljer dig. Han har slutat tro. Hans behov av bekräftelse och hans verbal exhibitionism har tagit över.
Jag känner igen mönstret, jag har sett det förut. Det handlar om en svag människa som har ersatt sin intellekt med hat och lathet.
Därför tycker jag att han är helt ointressant. Jag hatar folk som ger upp på det här sättet, som blir bara en vakuum som suger andras krafter. Ja, om jag kan förakta någon, så är det verkligen hans typ.
Och därför tänker jag inte intressera mig längre för honom, och definitivt inte forska om den där löjligt negativt beteende.
Det finns så mycket annat som förtjänar att man lägger tid och intresse.
Jag tycker du borde göra likadant, Nina. För det är inte sista gången du kommer att stötta på den sorten människa. Och du kommer definitivt inte att bota dem. Bättre att vänja sig nu.
Hej, det finns en hel del företag som jobbar just med att spåra var trafiken kommer ifrån. Bra och billigt är det oxå.
Jag avskyr dessa hatfyllda, kränkande och otrevliga kommentarer som kommer från anonyma personer. Det som stör mig mest är hur ett fåtal personer får sånt stort utrymme...för jag är övertygad om att det just är ett fåtal vi pratar om. Och att samma personer dyker upp på liknande ställen med liknande kommentarer. Bittra, arga och avundsjuka personer.
/Claës
Det är tyvärr inget nytt fenomen. I den gamla världen kallades de rättshaverister. En gång i tiden höll jag på med politik på kommunal nivå och det fanns en del personer som verkade ha som livsuppgift att skriva inlagor, överklaga och på alla sätt fördröja den kommunala beslutsgången. Och inte bara i enstaka fall som berörde just den individen, utan i de mesta som försigick i området.
Jag håller inte alltid med dig, men jag tycker du är en klok och spännande person, så keep up the good work - och det vore spännande att se ett resultat/studie av fenomenet anonyma hatmail.
@Fransosen
Menar du att det är en Han i alla tillfällen eller just i detta fall med Nina?
Är det alla tillfällen du syftar på måste jag bara säga att jag tycker du är minst lika patetisk som trycker alla killar/bröder/pappor/etc. över en kant. Vem säger att en tjej inte kan känna hat eller vara lat (2 faktorerna du bygger detta beteende på)? Menar du detta fall så glöm det jag skrivit..
@Nina
Jag tror att anledningen till att just du blir utsatt på detta sätt är för att möjligheten ges genom denna blogg och dess kommenterings-funktion. Lägg därtill din bakgrund och din nuvarande position inom branchen, så är det ganska självklart att vissa (idioter) lägger ner 30 sekunder och svingar en gratis punch mot ditt håll.
Jag tror inte det är mer komplicerat än så. Man ser dig, i rampljuset, och man vill omedelbart trycka ner dig. Tror det handlar om mindre begåvade folks sätt att försöka må bättre med sina liv.
Sen ska ju du kanske inte ta åt dig allt för mycket, eller hela tiden. Bara ibland, som när du ligger i sängen och funderar, och kanske känner att en viss specifik kommentar kanske innehöll någon form av sanning. För jag antar att du driver denna blogg för att bland annat utvecklas själv..
/TM
Började inte det här efter DN-artikeln? Alltså, generell offentlighet genererar troll?
TM: Du har säkert rätt, men det kan inte vara hela förklaringen. MJ i exemplet är ju till exempel inte jag, utan Magnus Jacobsson som ju är en av Sveriges bästa kreatörer. Det verkar slå lite hursomhelst tycker jag.
Självklart kan tjejer känna samma irritation och frustration.
Det är väl ganska självklart att man känner sig lite frustrerad när man möter motgång efter motgång och försöker nå ett mål om att bli copywriter eller planner, och så finns det unga människor som redan lyckats?
Och självklart svider det lite, varje gång man inser, att kanske hade det varit lite lättare om man hade rätt kontakter, i alla fall för att få in foten, och sen använda all sin egen kunskap, precis det som Nina använder varje dag i sitt jobb.
Men sen är väl skillnaden att man inser att man bara måste jobba hårdare, att man helt enkelt får glädjas av andras lycka och fortsätta tills man når sitt eget mål.
Det går om man vill, och de som inte inser detta, som inte har ambitionen att nå sina egna mål, kommer alltid att klaga på vad andra har lyckats med.
Det kallas avundsjuka. Även om man kanske har kommit längre än Nina i sin karriär, så kanske man blir väldigt förbannad för att man själv när man var sisådär 25 fortfarande inte hade kommit någon vart. Och det är trist, att se människors avundsjuka, överallt.
TM,
Jag förstår inte hur du har tolkat vad jag skrev som sexistiskt.
Jämför hur den där "anonymous" ger sig på Nina eller Sandra och hur han attackerar t.ex. Magnus eller Ludvig. Jag ser tydliga skillnader, som får mig att tro att han är en man. Självklart kan tjejer uppleva frustration, hat, och alla möjliga känslor precis som män gör.
Vissa uttryckt är dock typiskt manliga. Som jämförelsen med "Gynning och Rosing", och när han menar att Ninas utbildning och karriär är bara en onödig och dyr fantasi för överklassunge från Östermalm... bara ett steg till och så ska han skriva att hennes liv borde ha begränsats till att lära sig broderi och piano och giftas bort istället för att ta andras (hans) plats på arbetsmarknaden.
Annars håller jag med resten av din kommentar.
Du kan nog glömma dessa övervakarplaner. Så länge kritiken rör yrke så skyddar Högsta Domstolen kommenteraren i sådana här fall. Det går faktiskt att vara rätt elakt personlig i kritiken av bloggare, utan att det går att få ut namn och liknande från ISP:n. Att tro att det går att hitta spår på nätet som ska leda rätt, har du hört talas om det? Personligen tror jag att de som skriver elakt är bittra av olika skäl, du förkroppsligar något de inte har.
anonym 1:28: Övervakning är nog inte modellen, som du säger. Men saken hamnar i ett annat läge när det gäller forskning, det hoppas jag gäller nätet likaväl som inom andra områden. Samhället måste bara bli lite vanare och inte vara så vördnadsfullt inställt till tekniken. Men säker kan man ju aldrig vara.
Post a Comment