Samtidigt får jag lite dåligt samvetet för att jag anser mig inte ha tid/lust/ork att skriva något från den amerikanska, Disneyiknande skidort jag just nu befinner mig i. Igår vad det okej, för då hade jag höjdsjuka. Man kan tydligen få det här i Klippiga Bergen. Och då har man förbannat ont i huvudet och kräks hela tiden. Toppen.
Men idag är jag kry igen och det snöade massor i natt och sen kom solen fram. Jag har ätit pizza och stora biffar och druckit Caramel Frappucino på Starbucks. Alltså har jag ingen vettig ursäkt för att inte blogga. Problemet är att jag inte har tänkt ens en liten smula på reklam, utom när mina kollegor har skickat hysteriska mail av olika slag. Då måste jag tänka, om än ytterst motvilligt. Men anyways. Vi hörs nästa veckan istället.
Japp, såhär ser det faktiskt ut.
5 comments:
Horribelt. Menar du verkligen att du semestrar i Klippiga bergen och INTE tänker blogga på en hel vecka? Kommer aldrig förlåta dig.
Verkligen.
Nina, du måste bevisa att samhällets kostnad för att du skulle kunna gå en elitutbildning inte var bortkastad. Du måste skärpa dig och visa att du faktiskt är msart. För många sega och trista inlägg på senare tid, helt enkelt.
Carl F
Men vare inte prankapan som var tarri mot dig nyss?
Per: Det måste du nog, är jag rädd.
Carl F: Du behöver inte läsa bloggen en enda sekund om du inte gillar den. Så snälla, låt bli att förolämpa mig och läs en blogg av någon du tycker är smart istället.
Anonym: Jag vet inte riktigt vad du menar?
Till Carl F: Är med Nina, hon är vår skarpaste hjärna, denna Nina. Att skriva så om henne är inte snällt eller motiverat. Faen, vi betalar alla för saker som skattebetqalare som vi inte vill ha individuellt, men som kollektiv är det bra.
Post a Comment