Häromdagen satt vi på lunchen och bläddrade i tidningen SOLO G. För ett tag sen fick jag ju ett litet utbrott på själva SOLO, alltså storasystertidningen till SOLO G.
Låt mig säga såhär: SOLO är gräslig. SOLO G är ungefär sju resor värre. Vi förfasade oss i typ 20 minuter. Sen gjorde Sandra slag i saken och satte sig och skrev ett brev. Läs det och chefredaktörens svar här.
Nu ska jag försöka vara lugn och balanserad. Ja, SOLO G är en kommersiell produkt. Det finns det ju många av. Saker man kan tjäna pengar på alltså. Till exempel:
Knark.
Sprit och cigaretter till 14-åringar.
Östeuropeiska flickor och pojkar.
Thailändska barn nakna på bild.
Avrättningar och tortyr (filma och sälj, går skitbra på Youtube så man kan säkert tjäna bra pengar på det också).
Slavar.
Men bara för att det går betyder det inte att man säljer vad som helst. För man bör som människa har någon form av moral och hjärta, även om man jobbar på Frida Förlag.
Vi har lagar som skyddar ungas fysiska hälsa. För att så länge man är vuxen kan man bestämma själv om man vill sabba sin kropp med exempelvis alkohol och tobak. Den psykiska hälsan är det värre med. Johanna Söderlind säger att tidningens målgrupp är 18-30 år. Men så länge det inte finns regler som förhindrar att yngre tar del av tidningen, kan man inte frånsäga sig ansvaret.
Så för guds skull, skärp er. Hur kan ni leva med er själva?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Det är verkligen roligt det där med målgrupper. Det behövs ingen koppling mellan den på pappret och den som man i realiteten pratar med. Tamejfan, såhär lagom till jul borde det vara skitlätt att kränga lite schysta leksaker till barn, så länge man har som "uppsåt" att kommunicera med "singelmän i åldern 25-32"...
Post a Comment