Thursday, November 8, 2007

Därför är mediet verkligen inte budskapet

I vår bransch är det alltid ett himla snack om media. Vi delar upp allt vi gör efter vilket media det ska publiceras i. Det är integrerat hit och oberoende dit och framtiden finns nästan alltid i nästa medialösning (flavour of the day: mobilmarknadsföring). Men. Jag är, som vanligt, inte så säker på att vi är på rätt spår.

Om man tittar på antalet medier som konsumeras idag jämfört med för fem år sedan så har de inte bara blivit fler, de har också övergått i användarens kontroll. Och när vi själva kan bestämma helt själva i vilken form vi vill konsumera någonting, blir det en maktförskjutning från mediet till avsändaren.

Det här gäller till exempel journalister som helt plötsligt konsumeras i papperstidning, i tidningens nätupplaga, på sin blogg och på nischade webb-tv-kanaler. Det är ingen slump att de flesta av Sveriges mest inflytelserika bloggar skrivs av människor som är kända från andra sammanhang. I ett alltmer utspritt medielandskap måste man ha ett halmstrå att hålla sig i. Det blir den avsändare man litar på. Journalisten som yrkesroll upphör då att finnas, eftersom den inte fyller någon funktion i sig. Journalister med trovärdighet, däremot, kan få hur mycket inflytande som helst.

Det får också stora implikationer för alla oss som jobbar med kommunikation. För när kommunikation går från budskap till samtalsämne kan man inte längre säga att "the media is the message" (gud vad jag hatar den raden. Hatar. Nästan lika mycket som "tänka utanför boxen". Hu.) eftersom vi inte har nåt message. Det enda vi har är ett varumärke som försöker interagera med människor.

Vårt enda jobb blir då att bygga så mycket trovärdighet för vårt varumärke som samtalspartner att det inte spelar någon roll om man kommunicerar via en blogg eller en dagstidning eller en skokartong. Lite som att vi själva inte definierar oss själva utifrån om vi pratar i telefon eller springer på någon på gatan. Man är sig själv. Ibland mer offentligt, ibland privat och intimt, ibland högljutt och gapigt om man är på en stor fest. Men vår personlighet definieras inte av situationen, utan av personen. Och den utvecklingen för varumärken tror jag att vi bara har sett början på.

8 comments:

Anonymous said...

mediet är fortfarnade budskapet. eller en otroligt stor del av det. Jag tror du har missat poöngen med den linjen. att mediet = budskapet innebär inte mer eller mindre än att den form som en kommunikation tar, som i tv mediet, det tryckta ordet, eller ngt annat, är viktigare än budskapet som presenteras då budskapet först filtreras genom mediet och defineras utifrån det. Du kan snacka hur mkt som helst om bloggar och whatnot men internet som medium har inte förändras ett dugg. bara blivit mer lätttillgängligt och användarvänligt. vad menar du med att kommunikation går från budskap till samtalsämne ?. nåja. aftonbladet, fyfan. aftonbladet är internets mos eisly, the scum of the universe, vile and evil....

isabelle ståhl said...

jag tycker att varumärket har ersatt identiteten idag, image är viktigare än personlighet.

Nina said...

Jag vet vad man brukar mena med att mediet är budskapet. Men jag tycker att det synsättet är helt förlegat när vi inte längre är beroende av ett par allsmäktiga massmedier. Ett helgjutet varumärke beter sig på samma sätt oberoende av var man möter det.

Det jag menar med samtalsämne är att varumärken måste ersätta sina budskap med samtalsämnen som människor är intresserade av och kan interagera med. Bra exempel på det är Dove och Nike+. Det varumärke som definerar sin kommunikation utifrån vad de vill berätta om sig själva (alltså vad "budskapet" ska vara) får ingen att lyssna. Varför ska man bry sig om någon som är så självupptagen att de bara pratar om hur fantastiska de är? Såna människor får inga ragg.

Axel said...

The media is the massage.

Annika said...

Stå på dig Nina, annars gör någon annan det. Både här och på Resume. Jag fattar precis vad du menar och håller med.

Anonymous said...

Jag instämmer delvis.
I din tes: Journalister med trovärdighet, däremot, kan få hur mycket inflytande som helst. Håller jag hundraprocentigt med dig. Se bara vilket genomslag exempelvis Bengt Magnusson har när han läser upp nyheterna. Minsta notis blir till allvar. Hans whiskeyröst inbringar förtroende trots att kanalens förtroende han för ut sin röst i facklar.

Att samtalsämnet och läsaren styr, står sedan längre klart. När insändardelen togs över av mail, bloggar, twitter, med mera tvingas tidningarna följa läsaren, vilket kan bli ett problem, om tidningens grundpelare börjar krackelera till följd av detta.

Vänligen
Bloggen olikartad

Anonymous said...

Det är när man är tvungen (nåja) att följa såna här debila debatter om the media is the message eller inte som man ruttnar på hela den här branschen, och tillfälligtvis på tillvaron i stort. Men det brukar gå över.

Hur som helst – ni har inte fattat någonting någon av er.

"Varför ska man bry sig om någon som är så självupptagen att de bara pratar om hur fantastiska de är?" skriver Nina. Nej, helt riktigt - ingen (åtminstone väldigt få) gillar en sådan människa. Eller ett sådant varumärke. Ett sådant beteende är på sikt tämligen dödsdömt. Det funkar inte i dagens medielandskap, som det brukar heta.

Vilket var McLuhans poäng redan för tusen år sedan: De medier vi använder oss av, deras egenskaper och förutsättningar formar våra liv, strukturerar vår tillvaro, ger oss förutsättningarna för samtal och kommunikation. Det är liksom det som är budskapet (eng ”the message”). Inte om man uppfattar en get från ett telefonbolag annorlunda när han twittrar eller syns i tunnelbanan.

disa said...

慈德宮,龍南漆藝博物館,竹山竹管厝,陳列教育館,中興新村,東埔溫泉,清安豆腐街,金龍窯,火炎山,橫龍山古道,中港慈裕宮,大湖農村,挑柴古道,龍騰斷橋,森林遊樂區,卓蘭果園,外埔漁港,龍鳳漁港,清德禪寺,欣隆休閒農場,馬術農場,童玩村
泰安溫泉區,南庄老街
溫泉遊樂區,綠葉方舟,明德水庫,仙山,鳳陽谷,三角湖,木雕街,通霄蘆沐村風,香格里拉樂園,馬拉邦山,薑麻園,海濱休閒園區,鳴鳳山古道,火車窿,勝興火車站,挑鹽古道,獅頭山,藺草文化館,永和山水庫,大克山,通霄秋茂園,大衛營,清泉農場,雪霸國家公園,蜜蜂休閒館,挑炭古道,三通嶺,建民農場,自然保留區,永和山農場,八通關古道,明新書院,石觀音吊橋,戰車公園,軍史公園,桂花森林松柏嶺,梅峰農場,棋盤石,巧手工作坊
桃米生態村,溪頭,杉林溪森林遊樂區,李勇廟,竹山保安宮,沐陶窯
玉山國家公園