Monday, May 12, 2008

Idag gillar jag

Allvarlig reklam. För jag är trött på att försöka skoja till något som är tråkigt. Då får man väl se till att göra det roligt istället. Jag får krypningar i kroppen när människor pratar med rubrikröst. Eller säger: Man skulle kunna skriva... För guds skull! Reklam är INTE en annons.

Och så är jag väldigt trött på folk som pratar men inte gör. Reklamteori är så sjukt ointressant tycker jag. Jag tror att planners förstör för sig själva genom att hylla folk för vad de skriver på sina bloggar mer än vilka jobb de faktiskt får ut. Det är svårt att påverka andra än de närmast sörjande om man inte kan visa vad allt ens snack har lett till.

Det här inlägget blev väldigt motsägelsefullt. Men jag hoppas att ni fattar vad jag menar.

8 comments:

Leif Kajrup said...

Öh, jag tror jag fattar vad du menar. Det handlar om trovärdighet också, väl?

Nina said...

Visst. Man kan ha hur många fina modeller som helst, men om man aldrig lyckas omsätta dem i praktiken blir det så småningom lite skakigt.

Peter said...

Men det är ju inte vad som spottas ut som i huvudsak är plannerns leverans, det kan nog bidra till att annat diskuteras på bloggarna. Där finns utrymme för det som kreatörerna inte orkar höra. Svårt att slå sig för bröstet för en bra copy man inte själv kläckt liksom...

Bara en teori, jag har ju ingen blogg själv... än...

Patrick said...

Helt rätt: "Show, don´t tell."

Anonymous said...

Yeah, can you walk the walk, not just talk the talk.

Peter said...

Ok... plannern som kreatör då eller?

Menar bara attplannerns roll oftare är att talk the talk för att få kreatörer att walk the walk.

Använder man modeller för att nå de resultaten, så är väl det relevant för en planner att diskutera, det är kanske inte ens förtjänst om produktionsbolaget ljussatt filmen snyggt, om ni förstår vad jag menar...

Nina said...

Peter: Vi har nog olika syn på det här. Jag tycker att arbetsgruppen är gemensamt ansvarig för att göra bra reklam. Planning är ju helt meningslöst om man inte får fram sina tankar till kreatörerna, hur rätt man än tänkte.

Modellen är medlet, inte målet. Om det inte kommer ut bra reklam måste man göra om modellen. Men ofta i planningsammanhang diskuterar man inte ens det slutgiltiga resultatet. Då blir det konstigt, tycker jag.

Peter said...

Nina: Min poäng var att svårigheten kanske ligger i att ha bra verktyg för att få fram en bra plattform att arbeta utifrån, och då är det inte konstigt att det diskuteras det på plannerbloggar, då de inte gör anspråk på att vara reklamrecensionsbloggar.

Jag delar helt din syn att arbetsgruppen är gemensamt ansvarig för att göra bra reklam. Jag håller också helt med dig om att planning inte har något självändamål, utan ska förbättra förutsättningarna för bra reklam.

Att det inte kommer ut bra reklam behöver däremot inte alls ha med planningmodellen att göra, det kan ju göras skitreklam från samma insikter som det kan göras fantastisk reklam från.

Att få fram sina tankar till kreatörerna däremot handlar ju om kommunikativ och social kompetens och om att ha organisatoriska förutsättningar och mandat. Och där skiljer det sig rätt ordentligt mellan olika byråer.

Och om jag förstod dig rätt när du beskrev din roll på Garbergs, så har du fått en rätt välkrattad manege och stöd uppifrån, vilket så klart gör det lättare att fokusera på "den roliga delen", än för den som bara blir avkrävd en massa faktarapporter och inte får delta alls i det kreativa, utan ses mer som en researcher.

För mig är situationen varken den ena eller andra, men det är uppenbart att det skiljer sig enormt. Det gör det ju också mellan hur mycket projektledaren deltar i det kreativa arbetet och hur byråkulturen ser ut där.

Kanske är det logiskt ändå, kanske är det inte så många formgivningsbloggar som diskuterar mediavanor eller affärsmodeller...