Monday, August 18, 2008

Ett lånat inlägg

Det här inlägget kommer från bloggen Always keepin' it real. Det är så bra och viktigt att jag citerar det i sin helhet. För jag vet att jag själv ibland är dålig på att klicka på länkar.


"Den intellektuella konstnärskvinnans svar (Eller: Hade Kafka haft en blogg hade han nog också skrivit rätt mycket om ångest)

- Förstår du inte att du undergräver din egen position när du skriver om relationer, fyllor och sex, varför visar du inte hur smart du är istället?, säger han.
- Fattar du inte att du gör bort dig när du lämnar ut dig själv på det där sättet? Ingen annan kan ju ta dig på allvar?, säger en annan.
- Man vet ju liksom inte om du är intellektuell kvinna eller slampa, säger en tredje.
- Du kan ju inte först skriva ett råpolitiskt inlägg om identitet och i nästa skriva någonting personligt och icke-problematiserande, säger en fjärde.
- Varför skriver ni tjejer så mycket om sex, relationer och ert privatliv hela tiden? Ni är ju smarta tjejer, gör anspråk på intellektualism istället, säger en femte.

Darlings, det är någonting som ni inte har fattat. Det är någonting som ni inte har sett i er förtvivlade strävan efter att identifiera, placera och kategorisera mig. Jag strävar efter att vara allt. Att vara icke-identifierbar. Att enbart definieras av mig själv. Jag gör inte bara anspråk på intellekt och intelligens, smarta analyser och välgrundade åsikter. Jag gör anspråk på allt.Varför nöja sig med mindre? Att claima någonting mindre än alla delar av världen man vill ha, alla identiteter man vill vara är att inte se sin fulla potential. Det är att fegt underkuva sig gränser och ramar satta av andra än en själv.
Nu har jag blivit tilldelad den här rollen som människa, utifrån kropp, sociala strukturer, uppfostran, kontext så nu kör vi väl på det då.
Enkelt? Ja, relativt.
Svintråkigt? You bet, homie.

Jag är intellektuell, smart, analytisk och begåvad. Det är vi alla, vi bloggbrudar. Jag är påläst, utvecklad och välformulerad. Det är vi alla, det har vi blivit. Vi har redan gjort anspråk på det intellektuella. Det är det som vi har sysslat med under större delen av våra liv och vi har slitit som fan för att bli betraktade just så.
Nu kräver vi rätten att vara allt annat med. Nu claimar vi känslosamhet, patetik, ångest, slampighet, sårbarhet och självdestruktivitet. Utan att vika en tum i vår status som intellektuella och begåvade kvinnor.
De intellektuella männen har aldrig behövt claima det. De har aldrig blivit ifrågasatta. De har aldrig behövt göra en distinktion och ett val mellan att vara smart och intellektuell eller personlig och självutlämnande.
- Jaha Ulf Lundell, tycker du inte att du undergräver din position när du skriver så mycket om fylla?
- Alltså Jack Kerouac, kan du inte stryka de här styckena om att du knullar. Du får ju faktiskt välja om du vill vara en intellektuell man eller en slampa.
- Du Charles Bukowski, du framstår ju som rätt självdestruktiv, tycker du att det är smart att framställa dig själv på det här sättet?
Nu väljer jag övertydliga, enkla exempel, jag vet. Men ni fattar min poäng. Den intellektuella mannens begåvning och intellektualism blir aldrig ifrågasatt när han blir personlig och privat. Tvärtom hyllar vi de självutlämnande männen och höjer dem till skyarna. Ju fulare sidor de visar upp av sig själva, desto mer älskar vi dem. Ju mer de skyltar med sitt känsloregister, desto mer begåvade är de.
Den intellektuella mannens privatliv och känsloliv har alltid varit allmäntgiltigt stoff. När en man skriver privat och personligt är det konst. När kvinnor gör det är det självutlämnande, nedvärderande av dem själva och pinsam kvinnolitteratur.
De intellektuella männen har alltid varit ångestfyllda, självömkande, nersupna, narcissistiska djävla slampor, de har lämnat ut sig själva just så och vi har älskat dem.

Det är vår tur nu.

Att lämna ut sig själv som kvinna, att blanda intellektualismen med fyllorna, knullen och de kassa relationer är att hävda rätten till det privata och det personligas allmängiltighet. Sexkriser, ätstörningar, abortbeslut och självdestruktiva relationer ska ut i ljuset precis som våra sämre sidor och dåliga dagar. Den självutlämnande kvinnolitteraturen ska inte höjas till skyarna som kvinnolitteratur. Den ska bara tas på lika stort allvar och med samma dignitet och allmängiltighet som den som är skriven av män. Bloggandet är ett sätt att göra det personliga och privata allmängiltigt, att sudda ut gränserna mellan den smarta kvinnan och den självutlämnande kvinnan. Jag tänker aldrig välja sida mellan dessa. Jag kräver att få vara allt.
Vi är de begåvade superkvinnorna som redan höjt våra röster för att höras. Nu använder vi våra röster till att även skrika ut vårt känsloregister och privatliv, vare sig ni anser att det är passande eller ej."

7 comments:

Nykter och klartsynt said...

Jag läste i en kvällstidnings söndagsbilaga i går en liten artikel om kokain och grandiosa självbilder...

Behöver jag fortsätta?

Man är ingen begåvad superkvinna för att man lägger ut sin dagbok på internet. Dessutom mer än 10 år efter det var nåt nytt att göra (fråga Annika Tiger t ex eller Svante Tidholm). Några pionjärer ser vi knappast anno 2008.

Nyansering någon?

Tha Man said...

Ett typiskt galet och hybrisinfekterat inlägg. Kvinnor kan göra och bli allt. Blir inte särskilt duktig på något och går in i väggen. 1-0 till los hombres. Och så allt detta personliga dravel. Har ni inga vänner att prata med längre? Om en man blir superpersonlig på en blogg, med fyllor och sex, kommer folk att få mindre förtroende för honom. Visst är det kul att läsa en bra författare som lyckas med detta, men en massa halvtaskiga blogginlägg, nej tack. På samma sätt som att Britney Spears fortfarande är en svinduktig och sexig sångerska, trots sitt skandalliv. Vissa klarar av ekvationen. Om du Nina börjar berätta dina mest personliga detaljer lovar jag att många kommer grina surt och skratta. Precis som om situationen vore omvänd. Det tragiska i soppan är att många tjejer tar till sig den här sortens inlägg med hull och hår. Trots att det är galet och leder åt skogen, Crazy Forrest.

Men om man som man säger detta är man sexistisk och vill att kvinnor ska stanna i köket. Ett motargument som alltid funkar. Hade en man skrivit såhär hade jag reagerat på samma sätt och åkt hem till honom och gett honom en svag vänster. Det är allt jag orkar.

Nina said...

Jag har aldrig sagt att jag ska bli privat på den här bloggen. Jag länkade bara till ett inlägg som jag tyckte var intressant.

Bara för att en kvinna som har en blogg länkar till en annan kvinna som har en blogg betyder det inte att man är likadana eller ens tycker likadant. Jag tyckte bara att det var ett intressant resonemang. Helt enkelt.

Elin said...

nykter och klarsynt: "Man är ingen begåvad superkvinna för att man lägger ut sin dagbok på internet. Dessutom mer än 10 år efter det var nåt nytt att göra (fråga Annika Tiger t ex eller Svante Tidholm). Några pionjärer ser vi knappast anno 2008."
Jag håller med dig. Det är inga pionjärer vi ser och jag har aldrig påstått att det är någonting nytt. Däremot blir de som väljer att både vara politiska och diskutera samhället och stundtals personliga och privata hårt ansatta och det var det inlägget handlade om. Att våga stå emot självcencurering och kritik och fortsätta lämna ut så mycket av sig själv som man själv känner sig bekväm med.
Man är ingen begåvad superkvinna för att man lägger ut sitt privatliv på Internet, naturligtvis inte. Du missar min poäng, återigen. Poängen är att man i debatten idag anses tvingas välja om man vill vara objektiv, politisk och därmed bli tagen på allvar och bli den där begåvade superkvinnan eller vara personlig och privat och därmed anses som jobbig och tramsig. Jag tycker inte att man ska behöva välja sida.
Jag har inget behov av att bevisa för folk att jag är smart och begåvad. Jag vill ha rätt att både uttrycka mina åsikter och diskutera det personliga, utan att min kompetens blir ifrågasatt.

tha man: "Kvinnor kan göra och bli allt. Blir inte särskilt duktig på något och går in i väggen. 1-0 till los hombres. Och så allt detta personliga dravel. Har ni inga vänner att prata med längre? Om en man blir superpersonlig på en blogg, med fyllor och sex, kommer folk att få mindre förtroende för honom. Visst är det kul att läsa en bra författare som lyckas med detta, men en massa halvtaskiga blogginlägg, nej tack."
Jag tror att människor kan göra allt och bli allt, oavsett kön. Och att kvinnor ska kunna vara utlämnande utan att därmed bli ifrågasatta. Kanske är det något allmänmänskligt att människor som blir privata ifrågasätts och deras förtroende blir skadat. Men jag tror att kvinnor drabbas hårdare av det än män. Att lämna ut fyllorna och knullen är också ett sätt att bygga historier, gemensamma erfarenheter och skapa diskussioner kring sådant som inte kommer upp på debattsidorna i DN eller går att läsa sig till. Gränsen mellan våldtäkt/inte våldtäkt, porrens påverkan, ätstörningar och dylikt är sådant som diskuteras flitigt i många anonyma och mindre anonyma bloggar och där det utlämnande fyller en viktig funktion. Min jämförelse med författare var mest att göra en enkel poäng. Naturligtvis jämför jag inte min egen och andras bloggar med Bukowskis romaner. Men om man jämför exempelvis Lundell med kvinnliga, utlämnande författare finns det en oerhört stor skillnad i hur de mottagits av kritiker och publik.
Nina: Tack för länkningen! "Bara för att en kvinna som har en blogg länkar till en annan kvinna som har en blogg betyder det inte att man är likadana eller ens tycker likadant." Mycket, mycket sant.

Anonymous said...

det är precis när hönor går ihop o ska "slå tillbaka" som det oftast blir så roande patetiskt. slänger ur er kommentarer som: "Bara för att en kvinna som har en blogg länkar till en annan kvinna som har en blogg betyder det inte att man är likadana eller ens tycker likadant." Mycket, mycket sant. - och det är då man tappar både respekt och förtroende. alla, jo alla, kan skriva en plattityd och sen få svaga att hålla med om det, en självklarhet är ju en självklarhet för att den är självklar. i brist på nåt vettigt att säga så har ni bara tagit steg bakåt när ni skriker sån här gojja. var vill ni själva hamna?

Nina said...

Anonym: Det där var det mest förvirrade jag någonsin har läst.

Hörde jag "i brist på nåt vettigt att säga så har ni bara tagit steg bakåt när ni skriker sån här gojja"?

che said...

Ja, det hörde du, Nina, i varje fall från Birkastan. Vi var några som skrek det i kör. Håller helt med anonym, förretsen.

Ska inlägg, bara för att en ung tjej har skrivit dem, hyllas? Ska inte argumentens hållbarhet och sanningshalt först prövas? Lovar att jorden är på väg åt helvete med all denna värderelativism och när alla berättelser är lika mycket värda.