Monday, August 18, 2008

Och allt är som vanligt.

Efter förra veckans galenskap känns det lite konstigt att vara tillbaka i vanligt jobbtempo. Fast det var mycket kul. Programmet börjar sändas på TV8 den 3:e september tror jag. Det är tokångest. Finns det något pinsammare än att se och höra dig själv inspelad? Jag skulle tro att större del av min energi förra veckan gick åt till att ångra uttalanden än till att idéa reklam. Men jag antar att man kan lära sig något av det.

I lördags var vi några stycken som var hemma hos mig och drack vin innan vi skulle bege oss ut till Aspudden för att fira skogguden Serox födelsedagsfest. Dessvärre var vi inringade. Midnattsloppet spärrade av hela området runt där jag bor. Tunnelbanan kunde vi inte nå. Taxi gick inte att få ta på. Tänk min förvåning när jättejättemånga taxibilar stod parkerade längs Götgatan och tutade hysteriskt när vi försökte ta oss ner mot Skanstull.

Hos Dagens Media får jag förklaringen. Taxi Stockholm sponsrar naturligtvis Midnattsloppet. Det kanske är en bra idé (även om jag inte tycker att kopplingen är helt självklar mellan dem). Frågan är om det är bra att ta en massa bilar ur trafik mitt i lördagskvällsrusningen. Jag har en skarp känsla av att de som är ute och svirar en lördagskväll är bättre taxikunder (om man räknar spenderade kronor) än de som springer midnattsloppet.

Hur som helst: Nu är det måndag morgon och jag inser att allt efter förra veckan är tillbaka i gamla hjulspår. Förra veckan var vi en planner och två copywriters som jobbade på i all enkelhet. Nu är det en ny vecka och vid måndagsmötet är jag bortglömd i alla arbetsgrupper. Precis som vanligt, då.

Finns det någon planner som inte blir bortglömd av projekt- och produktionsledare? I såna fall får du jättegärna lämna en kommentar, för jag tänker fråga hur du gör. Det är nämligen sjukt jobbigt att förutom att hålla ordning på det man själv ska göra se till att själv leta upp de möten man ska vara med i.

Nu jobbar vi lite.

3 comments:

ullemon said...

Jag skulle aldrig glömma dig. Tänk att ha en medarbetare som faktiskt är samarbetsvillig, och vill bli uppmärksammad!

Nina said...

Tack Ullemon!

Anonymous said...

Hej

först - jag gillar din blogg - informativ o rolig o modig - heja dig

sedan - jag har varit med om liknande och det är så konstigt så man blir vimmelkantig(eftersom jag har jobbat i andra brancher...som tur är ... jag kan alltså jämföra)
Scenario:
man blir anställd - på byrå - stor sådan- jaaaa toppen - va härligt, jättekul... känner sig duktig & kompetent - bra lön - fint kontor- frukost - bröd med fikon i -ekgolv-tadaaaa och sedan ...inget ...inget ... arbetsgrupperna är som fort - inte vara för duktig- inte vara för kreativ-passa sig noga för att vara glad eller trevlig eller säga godmorgon eller ta plats eller bara vara mänsklig.Är du en extrovert kommunikativ människotyp är du så gott som död/utesluten/out...
Att det finns så många ömma små tossingar samlade på en plats övergår mitt förstånd - sedan på utvecklingssamtalet: Du måste ta för dig - du får vässa dina armbågar- visa dina framfötter.
Jag tycker det är sjukt ... ibland tycks det som man kan klara sig via gener ...men... det är ingen som helst garanti.Hu I say - aldrig någonsin mer stor byrå för min del- so very weird...