Precis som jag antar jag att några er läsare sitter och våndas över inckicken till 100-wattaren just nu. Det är så svårt att beskriva en kampanj så att den låter effektiv utan att det blir så knastertorrt att man själv somnar framför tangentbordet. Och om jag gör det, kommer juryn såklart också göra det. Tänker jag.
Ni vet hur det är när man känner att en smygande förändring plötsligt blir påtaglig? Det hände mig för en stund sen. Det är tredje året jag ägnar mig åt 100-wattaren. Tidigare har jag tyckt att fylla-i-mallen, bortsett från att det är VÄLDIGT många fält, är hyfsat välfungerande. Och så i år funkar den inte alls. Var ska jag skriva om PR-effekterna? Var ska jag skriva om spoofsen (om det fanns såna) och Facebookgrupperna och det konstiga användandet av vår pay-off?
Jag ringde till Sveriges Annonsörer och frågade. Jag kan inte svära på det, men det lät lite som att hon inte hade fått frågan förut. Vi kom överens om att man får beskriva de effekterna så gott man kan i kampanjbeskrivningen (lite under kännedomseffekter och lite under attityd och lite under beteende, antar jag) och så kan man ladda upp pdf:er av artiklar etc. under kategorin print, bara man anger tydligt att det gäller PR.
Ett litet tips bara från den något skrivtrötta planningavdelningen på Slussen.
Förresten, om man söker på ordet Nina på Flickr får man bland annat upp det här:
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment