Henrik Videll på Dagens Media skriver en artikel baserad på ett av mina inlägg. Jag har inte sovit nästan någonting i natt för jag har tänkt och tänkt och tänkt.
Först tänkte jag att DET INTE ÄR NÅGON IDÉ. Varför ska jag lägga ner en massa tid på en blogg om den gör att jag inte kan sova? Kommentarerna till artikeln pendlar mellan att ogilla Sandras blogg för att den är fjortis och min för att den är besserwissrig. Hur vill ni att en blogg ska vara då? Man får inte skriva om "ytliga" saker och inte om professionella saker. Och att döma av kommentarerna på mitt förra inlägg får man absolut inte skriva om personliga, oytliga saker som ångest. Så vad ska man skriva om?
Sen bestämde jag mig för att att strunta i det, för om man tycker att jag är vansinnigt irriterande kan man ju bara låta bli att läsa bloggen. Och det är ändå några tusen som kommer hit flera gånger i veckan, och jag hoppas att ni gör det för att ni uppskattar det jag skriver. För jag uppskattar verkligen er.
Sen kom jag fram till att man måste lära sig. Man får inte namnge personer eller företag. För då kommer oundvikligen sakfrågan som man försöker exemplifiera att hamna i skymundan, till förmån för KONFLIKTEN. Jag har inget emot att andra medier vill spinna vidare på något inlägg jag har skrivit, det är bara hedrande. Men mina inlägg, i alla fall om man ser till sakfrågan de handlar om, passar sällan i branschmedia. Man måste vrida till dem. Och i det här fallet tycker jag att det blir lite knasigt.
För att förtydliga: Mitt inlägg handlade om att PR-byråer (vissa, inte alla naturligtvis) verkar behandla alla bloggare lika. Och att man borde kunna kräva mer nyans av företag som tar betalt för att bearbeta media. Det tycker jag är en viktig fråga och jag hoppades när Dagens Media ringde att de ville ta den vidare. Sandra var bara ett exempel. Jag borde kanske ha tagit någon av mina planningkollegor istället, men hon satt mittemot när jag skrev. Vi är ingen bloggduo och personligen blir jag aldrig kontaktad av PR-byråer, så jag är inte det minsta trött på dem. Och det är inte Sandra heller, som hon säger i intervjun.
Sådärja. Nu känns det lite bättre. Kolla förresten här vad fjortis-rosett-Sandra och överklassglin-besserwisserplanner-Nina gjorde i helgen.
OBS! Skippa detta steg om ni finner det irriterande!
Hohoho. Förresten, är det någon som tycker något om det här med PR-byråer och bloggar?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
16 comments:
tråkigt med trötta journalister som inte orkar göra någonting av artiklarna de skriver utan bara fiskar efter kommentarer.
bra skrivet.
puss.
Uppskattning.
Det var bara det jag ville visa.
jag kan bara tillägga att det inte är så bara med pr-byråer och bloggar, utan det är även så att en stor del av pr-folket har rådålig koll på tidningar och magasin. jag skulle kunna räkna upp hur många exempel som helst på helt orealistiska och feltänkta förslag jag fått. och semiotrevligt bemötande, trots att det är de som försöker sälja in en idé till mig (som jag inte bett om).
det skiljer dock stort mellan de olika pr-firmorna, så jag tycker att det är konstigt att de kunder som plöjer ner en massa pengar i olika lanseringar inte lägger ner mer tid på att skilja agnarna från vetet.
för övrigt: folk som kommenterar på dm är, som ni säkert redan vet, ofta vidriga. utan att känna er alls kan kan jag lugnt säga att ni ska glömma allt och gå vidare.
och jag kanske kommer att börja läsa era blogg på kuppen. om jag inte förgås av partyenvy, eftersom jag aldrig blir bjuden på några hemliga skogsfester :-)
Jag håller helt med "S" ovanför. Det som skrivs i DM (framför allt i kommentarerna) bör tas med en nypa salt.
Har inte hunnit läsa fjortis-Sandras blogg än men överklass-Nina tycker jag är riktigt spännande att följa.
Keep up the good work!
Äh. Det är väl samma virke i PR-konsulter som reklambyråfolk. Vet inte hur mycket kontakt du har haft med PR-byråer men jag tycker att det finns båda sorter.
Dels finns det de som har otroligt bra koll på bloggar och som är direkt utvecklande av branschen och de sociala medierna. Dels finns det kompletta pappskallar som borde bett om ursäkt och ställt sin plats till förfogande för länge sedan.
Att både branschen och sfären lider av svårbotade könssjukdomar är riktigt beklagligt.
Jag tycker det är förvånande att inte ens låtsas som om man har koll på vem man försöker sälja till. Är inte det en av grundbultarna i PR-arbete när man ska "placera" nyheter, att få mottagaren att bli intresserad av det man försöker sälja?
Det är intrycket jag fått från PR-byråer, att en stor del av arbetet är att ha goda relationer till skribenter, inte att behandla skribenter som skräp.
Sandra är inte en sån dära brud som skriver om vad som helst och av någon outgrundlig anledning följer tusentals det. Snarare kan hon väl ses som en kontinuerlig kolumnist i ett (någorlunda) fristående medium?
Btw, har ni sett att Marknadsföringsprofessorernas rockstjärna Micael Dahlén ska ha releasefest för sin nya bok snart? *hint, hint* ;)
Visst har jag koll på Mickes releasefest! Jag kommer dit såklart.
Fortsätt skriva det du vill.
Jag läser för att du skriver väldigt bra! Och jag jobbar inte ens med media.
Skit i ankdammen! Har en journalist inget uppslag tar de någon annans och skriver det lite annorlunda, det är därför PR branchen är så konstig.
hälsningar
Christina
Nina är bra. Sandra är bra.
Ni är båda relevanta, i olika redaktionella koncept.
Fortsättfortsätt.
Det är ett bra betyg att det ni skriver uppmärksammas. Genomförandet av Dagnes Media är förstås skevt och fullt av missuppfattningar, som vanligt när det skrivs om bloggar eller bloggande.
Fortsätt Nina.
Nina, släpp det bara. Din blogg är klockren. Det blir bara löjligt om du ska försöka motivera slash försvara din suveränitet. Fortsätt med det du gör.
Ganska ironiskt förresten att Dagens Medias artikel om att PR-byråer inte förstår bloggar är full av missförstånd :D
Tyvärr är det alldeles för många PR-byråer och marknadsavdelningar på företag som har dålig koll på bloggarnas utveckling och genomslagskraft. Det handlar ju inte bara om att ha eller skapa goda relationer med bloggar/webbskribenter, det handar ju också om att tänka sig för big time. Word Of Web kan ge förvånande tuffa konsekvenser för dem som beter sig illa. Digitala medier har ingen som helst pressläggningsid att ta hänsyn till och konsekvenserna kan ju bli förödande om man klantar till det. Digital kritik på bloggar kan spridas oerhört snabbt och läsas av långt många fler än ett ex. av en papperstidning. Sen dör ju inte bloggkritiken på samma sätt som en artikel i en pappersupplaga gör när den försvinner från butikerna och nästa nummer kommer ut. Nej, den kritik som en bloggare ger kan ligga kvar på nätet i "evigheters evigheter" om det vill sig illa.
Första meningen i Berghs senaste utbildningskatalog talar väl för sig själv - En blogg kan sänka ett varumärke...
Lite blandade åsikter och reflektioner kring DMs artikel och kommentarer:
1. PR-byråer är en bunt projektledare som leker kreatörer.
2. PR-placeringar är dålig form av smygreklam.
3. Skulle jag startat en reklambyrå skulle jag anlitat Nina framför Rolf van den Brink & Co.
4. Ninas blogg är ett utmärkt forum för konstruktiva dialoger om hur man gör bättre reklam genom planning, och därför värdefull för den som vill bli bättre på sitt jobb.
5. Jag avskyr digital narcissism, och uppskattar därför faktumet att man kan undvika bloggar man inte gillar eller begriper sig på.
6. De anonyma kommentarerna på DM är numera ännu bittrare och cyniska än de på Resumé.
7. Branschmedierna DM och Resumé verkar ha betydligt lättare för att slå ner på unga, obskyra bloggare som Nina och Axel Bringeus, än på kända reklambyråchefer som Björn Larsson och Michael Storåkers.
8. DM hade under en tid möjligheten att höja den intellektuella ribban och lämna skvallertidningsträsket. De ambitionerna, om de någonsin fanns, verkar vara borta.
9. Den nya generationen reklamarbetare är snabbare, smartare, oräddare och mer pålästa. Saker förändras.
10. Besserwisser eller inte, reklambranschen har ett akut behovav smartare och mer intellektuella personer, inte fler lallare.
11. DM och Resumé agerar som monopolmedier vars existens bygger på att deras kunder förnyar sina prenumerationer varje år. Samtidigt är mediekonsumtion, och till viss del reklambranschen, global. För att få koll kan man faktiskt läsa Brandrepublic, Mediaguardian, Adliterate, CR, mfl. (dessa bör DM och Resumé benchmarka sig mot för de driver branschen framåt).
12. Personangrepp (“överklassglin”) är bara jävligt korkat.
som jag ser det så vill du först ha respekt från en pr-byrå och visa att du har integritet som en journalist sen tar du åt dig som en svamp för all kritik du får - var är självrespekten och integriteten nu?
du utger ju dig för att förstå nya medier och då borde du väl förstå människors avundsjuka, hämndbegär och bekräftelsebehov som nu alla konservationsplattformar främjar. du hade vuxit väldigt mycket i mina ögon om du låtit detta gå obemärkt förbi.
Hej anonym. Du missförstår mig. Mitt inlägg handlade inte om att jag som bloggare vill ha respekt av PR-byråer, för jag har aldrig något med dem att göra. Däremot är vi ibland kollegor på olika uppdrag, och jag vill alltid att alla olika konsulter ska göra sitt jobb. Det tyckte jag inte att personen som ringde Sandra gjorde. Det handlar inte om integritet, det handlar om att oseriösa PR-rådgivare slösar bort våra gemensamma kunders pengar. Det var också det Sandras kommentarer och artikeln handlade om, liksom svarsartikeln med PR-byråernas medhåll.
Vad det gäller att jag tar åt mig av osaklig kritik och personpåhopp är det nog tyvärr bara mänskligt. Jag är inte lagd åt att tiga ihjäl saker, och det kändes naturligt att skriva ett svar på artikeln. Jag vet inte om jag tycker att det visar att man är en mindre människa, det är väl mer en läggningsfråga eller?
Post a Comment