Det är ganska sällan man stöter på helt öppen och opåkallad sexism. Idag hände det mig i alla fall. Så väldigt tråkigt.
Innan paneldebatten satt alla deltagare och jag i ett rum och snackade lite. In kommer Sveriges Annonsörers VD Anders Ericsson. Han skakar hand med de två männen i rummet, slår sig ner och börjar prata med dem. Efter några minuter vänder han sig mot mig och den andra kvinnan i rummet och säger "Jaha, ska ni också vara med?"
Efter debatten rundas det hela av med ett handslag och orden "Vad kallar man en kvinnlig moderator, egentligen?"
I såna lägen kan jag hata att jag inte är rapp i repliken. Ett förvånat "Va?" sätter knappast någon på plats. Folk får gärna vara idioter, men jag vill inte behöva drabbas av det. Anders kan kanske inte rå för att han betraktar reklam som helsidor och tror att han kan plocka poäng genom att använda branschens tröttaste floskler. Men ingen som är öppet sexistisk borde få representera Sveriges största företag i kommuikationsfrågor.
Mer av Anders briljanta åsikter kring reklam och annat finner du på hans blogg.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
33 comments:
Go Nina go. Det där är absolut inte OK.
Hoppas jag inte dödar andra kommentarer med den här drapan, men jag kan inte hålla mig. Agerandet på Handels var hårresande.
Resumé 2008 01 14:
"En lagstiftning vore ett allvarligt ingrepp i yttrandefriheten, säger VD Anders Eriksson." om förslaget att Sverige skulle följa resten av världen och förbjuda sexistisk reklam. Att reklam inte omfattas av tryckfrihetslagstiftning är tydligen inte känt på annonsörsföreningen. Förutom själva sakfrågan, alltså...
Här har vi talesmannen för A non smoking generation, NK, Svenska spel, Adidas, AMF pension, Apoteket, Banco, Dramaten, Eriksson, Gant, H&M, IKEA, JC, Lantmännen, Myrorna, Nationalmuseum, Pause ljud och bild, Poolia,Tele 2, Vårdförbundet, Åhlens...
Ja, ni förstår vart jag vill komma: Styrelsen i annonsörsföreningen har ett ansvar att se till att man har en större människa än så på VD posten, och att personen i fråga är insatt i elementär lagstiftning som rör kärnverksamheten, samt har någotsånär värdiga värderingar och hyfs.
Planner rockstar som sagt
Bra.
Tack för att du delade med dig av den här karamellen. Otroligt arrogant agerande av en person som ska föreställa vara branschföreträdare.
skrämmande hur vissa människor beter sig, samt hur de tänker, eller då som oftast inte verkar ha förmågan att tänka
väl framkommet häri.
Kan han inte ha varit ironisk, han tillhör ju den generationen. Då säger man en sak men menar något helt annat.
Knivskarpa oneliners behövs inte när man har så pass många läsare. Snyggt jobbat!
Vilken korkad person! Bra att du delar med dig av hans idioti. Stå på dig!!
Se, en reklamdinosaurie! Man kan också säga att du pekade ut mammuten i rummet.
Bra Nina!
Vad bra att du tar upp det här!
/tjej på webbyrå
Nu var ju inte jag där, men jag undrar lite mer om vad som hände. Han kom in och skakade tass med grabbarna, ställde ni er upp och räckte fram händerna och blev ignorerade? Eller satt ni bara tyst ned och hoppades på att ni skulle bli upptäckta? Kommentaren "jaha ni skall också vara med" kan ju vittna om att han inte riktigt visste vilka ni var eller varför ni var där - vilket ni hade kunnat reda ut redan med en enkel handutsträckning. Stod han med ryggen till er eller vad? Detta är inte ett försök att ursäkta hans beteende om ni känner er överkörda av honom, utan jag undrar faktiskt varför han inte skakade hand med er och försöker få en bättre uppfattning om vad som skedde de första minuterna det är därför jag frågar.
Sedan kallar man kvinnliga moderatorer för just det, moderator. Det böjs inte manligt kvinnligt som lärarrinna eller det numera förlegade skådespelerska (man säger ju enbart skådespelare numera), utan precis som modell innefattar det båda könen så vitt jag vet. Det hade du kunnat svara, efter att ha sträckt ut tassen och skakat hand.
Jag ber att få notera att jag är kvinna. En sån som står upp och sträcker ut handen och har fått den ignorerad av män. Om det var det som skedde vet jag EXAKT hur du känner dig, sånt är fördjävligt.
Härligt att du vågar ryta ifrån.
En sak jag undrar och som är högaktuell i och med allt bloggande är offentliggörande av icke-offentliga situationer.
Det har blivit så vanligt att man inte reflekterar över det längre, men den ständigt närvarande risken för att bli nerjgord mer eller mindre offentligt, även i icke-offentliga situationer, kan ge en hämmande storebrorseffekt på det informella samtalet.
Vågar jag framföra en kontroversiell åsikt på ett APG-möte när jag vet att hälften av alla planners kring bordet sitter med en egen blogg?
Jag var inte där och ser ingen anledning att ta ställning i sakfrågan, jag tycker det är en sak mellan de personer som berördes, men jag tycker publiceringsfrågan är intressant...
Jag blir heligt förbannad av att läsa om gubbar som Anders. Man hoppades att dom inte fanns längre men de kryper regelbundet fram under sina stora stenar och förvånar alla i deras närhet.
Trodde att sexism var ett obligatorium i reklambranschen.
Peter: Jag skulle ändå kalla det här ett offentligt sammanhang. Alla var ju där för att jobba.
När det gäller APG-exemplet tycker jag att man generellt inte ska säga saker man inte kan stå för, oavsett forum. Det bästa tycker jag är om vi har ett klimat där folk vågar ha kontroversiella åsikter, trots att de kan offentliggöras. Om det inte är så idag är det något vi måste jobba på.
Just när det gäller heta potatisar som sexism, rasism och liknande är det ett stort problem att det tidigare gick att skilja på sin offentliga position (där man var PK) och sin privata där man kunde bete sig lite hur som helst eftersom det aldrig kom ut. Den grejen har bloggarna ändrat på, och det tycker jag är en bra utveckling.
Nina:
Vi kanske har något olika syn på vad som är offentligt, kanske representerar du "80-talisterna" i det hänseendet (även om jag inte tror på såna ihopklumpningar, som jag tidigare påekat).
När jag jobbar vill inte jag se det som ett offentligt sammanhang. Om jag är på en scen, på TV, i radio eller publicerar något på nätet eller i en tidning - DÅ är det en offentlig handling, som jag kan styra över.
Om jag däremot sitte ri ett möte med fyra personer så betraktar jag det som ett möte mellan fyra personer och inte ett möte jag ska läsa om i tidningen dagen efter.
Det handlar absolut inte för mig om att kunna framföra åsikter jag inte kan stå för utanför rummet, men det är fullt naturligt att samtal ser olika ut vid en bardisk, i ett möte om två personer, i ett möte om 10 personer eller inför ett auditorium.
När saker lyfts ut och publiceras i andra sammanhang än den kontext där det uttryckts så blir det ju en typ av skändning av personens integritet, då det föreligger en tyst överenskommelse om att det här är ett möte vi har.
Jag kanske är konservativ här, även om 80.talisterna skulle vara den neokonservativa generationen, men jag tycker inte att offentliggörande ska vara steg ett i en konflikt.
Jag kan ha fel, men instinktivt knyter det sig lite imagen när man ser en person uthängd med för- och efternamn.
Men som intensiv bloggare kanske det är den naturligt kanalen framför att lyfta luren, ringa upp personen i fråga och konfrontera honom med det man upplevt.
Han kanske är en gris och värd att löpa gatlopp, det har jag ingen aning om, men det är inte det jag skriver om heller...
OM ett möte mellan olika människor är offentligt eller ej kan ni bestämma över, om innehållet i det mötet blir offentligt, ja, det är inget ni kan bestämma över.
Om två personer, som inte känner varandra så väl,promenixar och så säger den ena de mest knäppa och fördomsfulla saker, som den andra tycker borde stå i tidningen eftersom han som säger detta har en offentligt viktig position, kan han ringa en tidning.
Han har naturligtvis bandat det för att visa att det han påstår är sant.
Oskar:
Knäckfrågan blir alltså om man ska lita på människor eller vara cynisk...
Klart man ska tvåla till någon om tillfälle ges eller? Kvällstidningslogik?
Om någon i en offentlig roll med inflytande och makt gör sig skyldig till rasism, sexism eller liknande så ska den personen naturligtvis hängas ut Expressen-style. De här åsikterna påverkar denna persons offentliga roll och det/de som han/hon har makt och inflytande över.
Lita på människor eller vara cynisk låter som begrepp och ett val som hör hemma i en mysig sockervadderad verklighet à la Söder där alla är snälla och omtänksamma mot varandra -- och egoism, maktfullkomlighet och fördomar lyser med sin frånvaro.
Tills dess måste vi alla, även du Peter, jobba för att det goda vinner och det onda går under.
Oskar:
Haha, "en mysig sockervadderad verklighet à la Söder", det var roligt, vad lever du i för verklighet, jag känner sannerligen inte igen den, men då har jag inte bott på Söder heller iofs?
Jag tycker absolut inte man ska acceptera dikskriminering av något slag! Men jag vet inte om att hänga ut "Expressen-style" automatiskt är bra.
Kommer att tänka på en annan ex-(planner) som blev uthängd "Espressen-style" och där en jäkla massa folk kom rusande till hans försvar...
Förstår inte riktigt det konfrontationssökande och svartivta tänkandet, men för att klara mig i "verkligheten" så som jag uppfattar att du tolkar den, så ska jag träna. Nästa tant som kommer åt mig i rulltrappan ska jag knuffa ner med huvudet före, kärringen måste ju lära sig att hon inte är på Söder nu, där alla bara kramas, här får man sona sina brott. Och det är inte cyniskt, det är "verkligheten"...
Tänk vad knasigt, att jag hela tiden trott att verkligheten skapas av oss som lever i den...
btw:
Kämpar man mot det onda genom att agera cyniskt - eller häller man bensin på elden...
Peter, jag vet inte vilken diskussion du deltar i, men här handlar det om huruvida det är rätt att berätta om personer som bevisligen agerar och yttrar sig på ett kränkande och diskriminerande sätt. Inte om man ska hålla upp dörren för äldre, vilket man och kvinna naturligtvis ska göra.
Oskar:
Vet du inte? Du öppnade ju dörren genom att mena att vi ska ha en cynisk utgångspunkt.
"Lita på människor eller vara cynisk låter som begrepp och ett val som hör hemma i en mysig sockervadderad verklighet à la Söder"
För mig är det en skillnad på att bekämpa orättvisor och att hämnas på individer, du behöver inte hålla med. Jag talade dessutom inte om att hålla upp dörrar eller inte, men en analogi faller liksom om man måste förklara den, så jag orkar inte.
För dig är alltså frågan om att hänga ut eller inte hänga ut helt okomplicerad? Då var du inte en av dem som kritiserade Resumés behandling av Axel?
Eller har du Janne Josefsson-inställningen? Att folka förtjänar att släpas hur mycket som helst i smutsen om han tycker det?
Dessutom har väl ingen blivit kränkt? Elller har ordet kränkt urvattnats till något så vanligt som att man inte blir hälsad på när andra som redan är bekanta möts?
Eller är det omodernt att säga lärarinna, servitris och flygvärdinna?
Jag vet att upplevelsen är subjektiv, men innan man ropar varg kanske man i alla fall ska ha anat lite grå päls mellan trädstammarna. För mig var det på en nivå där det borde vareit en sak mellan de i som var med i rummet.
Nina:
Sakfrågan är inte riktigt det jag diskuterar, utan publiceringsfrågan. Däremot undrar jag, för att ha koll i diskussionen, exakt vad som upplevdes som kränkande om det Oskar skriver stämmer:
"bevisligen agerar och yttrar sig på ett kränkande och diskriminerande sätt"
Är det din övertygelse att du inte blev hälsad på inledningsvis för att du är kvinna? Och inte av någon annan anledning, som t ex att du inte träffat honom tidigare, och de andra hade det? Eller var det sättet han sedan hälsade på?
Är din uppfattning att man inte ska anävnda femininformer, som lärarinna, värdinna, servitris, aktris etc, och att det var kränkande av den anledningen att han ställde frågan, eller var det sättet han tilltalade dig på?
Den subjektiva upplevelsen känns så central här, det är därför jag tycker det är svårt att ha en uppfattning i sakfrågan. Inga av citaten är ju kränkande eller nedlåtande i sig lästa i skrift. Försöker förstå upplevelsen.
Peter: Jag har aldrig använt ordet kränkt, dels för att jag inte tog åt mig personligen av det Ericson sa och dels för att kränkt är ett otroligt pinsamt ord såsom det används i debatten idag. Hu.
Alltså är jag inte kränkt. Däremot tyckte jag att Ericsons sammatagna beteende under den timmen vi umgicks (där de två citaten jag lyfte upp är de tydligaste markeringarna) var oförskämt på ett sexistiskt vis. Eftersom jag aldrig har blivit utsatt för sexistiskt beteende i professionella sammanhang tidigare stod det ut väldigt mycket. Jag är van vid att folk proffsiga, helt enkelt.
Jag vet inte vad som pågår i någon annans hjärna, så bakgrunden till hans beteende kan jag inte sia om. Men summan av delarna i det här fallet gjorde mig helt enkelt förbannad.
Anledningen till att jag skriver om det på bloggen istället för att diskutera saken med Ericson är att jag vill göra en poäng av att det inte är safe att bete sig tveksamt mot någon bara för att personen är ung och/eller kvinna och/eller inte verkar ha något att säga till om. Så som jag tolkade Ericsons beteende skiter han fullkomligt i vad jag personligen tycker om honom. Däremot kanske han inte skiter i vad mina 1000 läsare tycker. Och nu blev det ännu fler, eftersom tidningarna plockade upp det.
Men jag tycker inte att jag liknar Expressen för det.
Ok, fair enough, but still...
Jag kanske är blind för att jag är kille och totalt ointresserad av könsmotsättningar, men jag ser inte det sexistiska, diskriminerande i citaten i sig, därav är jag något förundrad över att de utgär tydliga exempel.
Att inte hälsa på någon är ouppfostrat, eller kanske nonchalant, eller arrogant, eller kanske disträ. Att sedan uttrycka sig "Jaha, ska ni också vara med?" är dåligt, plumpt och inte ett trevligt uppförande.
MEN
Jag ser inte könskopplingen, förutom den statistiska, att de två han hälsade på inledningsvis var män och ni kvinnor. Men det säger ju inget om orsakssambandet i sig. Och det var därför jag var nyfiken på sitationen, då det måste legat mer i luften, tonfallet etc.
Det andra "tydliga exemplet" förstår jag fortfarande inte. Rörde det sig inte om en språkfråga? Kanske en fråga med ett dåligt försök att vara lustig. Eller är femininformer av yrkesnamn något antifemninistiskt? Jag kan absolut ingenting om genusteori, så jag har ingen aning.
Summa summarum så är någon som är arrogant, nochalant, dåligt uppfostrad och har dålig humor kanske inte någon man ska åtnjuta den största respekt. Men jag har svårt att se de tydliga könskopplingarna.
Reklambranschen är ju FULL av skitnödiga arroganta jävlar som har von Oben-attityd och är helt upptagna av sig själva, man träffar ju på dem precis hela tiden. Kanske är de sexistiska med, jag har ingen aning.
Jag tycker det är väldigt tydligt, och att du Nina gör rätt i att säga ifrån. Sen kan man ju fråga sig vad det beror på, kort så handlar det ju om att det faktiskt finns tydliga maskulina/feminina ord i språket. Att vi överhuvudtaget använder oss av olika tilltalsnamn beroende på kön är ett sjukt beteende. Att veta om problemet och att uppmärksamma det är en bra början till ändring.
Lekström:
Här är en debatt jag helt missat, är det sjukt att det finns genusformer i språket? Ska vi ta bort hon och han?
Jag förstår inte var det är laddat? För mig är en aktör en man och en aktris en kvinna, i övrigt inga värden i det. Eller är man sexistisk om man använder ord som aktris, lärarinna, servitris och skådespelerska? Det hade jag i så fall ingen aning om och det tror jag de flesta andra inte heller har. För mig är kön en realitet, en del är män, andra kvinnor. För mig är kvinnor (minst) lika mycket värda som män, men jag säger inte "den" om personer, jag föredrar han och hon.
Eller sitter jag och säger neger här när jag säger servitris och alla tittar på mig besvärat? I så fall sitter jag med dumstruten, men det skulle förvåna mig. Jag är hur som helst inte insatt i den akademiska genusteoretiska debatten och den intresserar mig inte som sagt, för mig är kön en biologisk skillnad, inte annat.
Jag tycker faktiskt Peter har ett par poänger...
Post a Comment