Monday, April 28, 2008

Jag har inte tid med det här.

Det finns en sak som jag alltid slås av när jag plöjer olika typer av konsumentundersökningar. Och det är hur stressad jag blir. Jag blir stressad av att alla respondenter verkar vara det.

"I en allt mer pressad vardag säker allt fler konsumenter tidsbesparande middagsvarianter" läser jag på ett ställe.

"Jag kommer hem från jobbet trött, stressad och hungrig" säger någon annan.

"Självklart vill jag leva hälsosamt, men det är som om jag inte hinner" citeras ytterligare någon.

Jag får nästan ont i magen av att läsa sånt där. Det verkar så väldigt tråkigt. Framförallt eftersom det är ett faktum att vi har MER ledig tid nu än någonsin tidigare i historien. Vi jobbar mindre, vi lever längre och är friskare och vi har miljoners tidsbesparande uppfinningar runt omkring oss och ändå har vi inte ens tid att äta ordentligt. Hur kan det vara så?

Jag vet inte exakt, men jag tänkte börja med att rannsaka mig själv. Jag är en ganska upptagen person, tycker jag. Men allvarligt talat, vad fyller jag mina dagar med? Ofta tror jag att det mer rör sig om en sinnesstämning än om en faktisk situation. Den här veckan har jag jättejättemycket att göra, men det är ju bara för att jag ska åka till Berlin på torsdag och vara superledig i fyra dagar. Och jag har vänner som ska springa runt som galningar på jobbet och sen sitta och dricka vin i fyra timmar på en vardagkväll. Och det är toppen. Men man mår nog bättre av att erkänna att man nog har rätt gott om tid, i alla fall.

Så. Mitt vår-och sommarlöfte är att aldrig någonsin säga att jag har mycket att göra. Jag ska utföra kognitiv beteendeterapi på mig själv och på så sätt bidra till en bättre värld.

5 comments:

Julia said...

Jag har också försökt det, aldrig använda ordet måste osv... fungerar i perioder. men man får inte så mycket gjort! Men lycka till!

Walter Naeslund said...

Folk håller på sådär för att det är inne att ha mycket att göra. Man är viktig då.

Det är klart att du har rätt. Låt oss göra en pro bono "Ta re' lungt"-kampanj tillsammans. Så det blir coolt att ta det piano igen.

oskar said...

Det går faktiskt att utföra KBT på sig själv. Det uppger Aaron T Beck, fadern till KBT. Men det är viktigt att kunna koppla sin irrationella och dåliga tanke till den situation och det beteende/känslan som man vill bli av med.

Låt säga att den tanke man vill förändra är att "jag måste göra allt nu på en gång, för livet tar snart slut" och att det leder till känslan av ångest och dåligt självförtroende.

Då måste man i sitt huvud argumentera bort denna negativa och felaktiga tanke. Ett argument kan vara att "livet är långt och man hinner göra mycket under den tiden", ett annat kan vara "att stressa leder bara till panik och brist på fokus".

Om man lyckas neutralisera den dåliga tanken och istället inpränta en positiv och uppbyglig kan man också bli av med dåliga beteende och känslor som hör ihop med den negativa, ursprungliga tanken.

Detta är KBT i ett nötskal.

Anonymous said...

Jaså, ni är med i Coop-pitchen!

Leon said...

Det som jag tycker är fascinerande med KBT är att det är själva beteendet som har förmågan att ändra på våra attityder. Att göra saker/utsätta sig för ångestfyllda situationer/handlingar gör att vi inte tycker att det är så illa. Gå på gym, dra presentationer, tala in för publik, all ångest går att träna bort genom att börja med att göra det, snarare än att tänka bort den. Fast det där med gymångest sitter hårt inpräntat....