Visst är det intressant? Byrårankingen SKA ju liksom vara på ett visst sätt. Och så är den inte det. De enda som ligger där de ska är väl vi, King och Farfar. Resten är helt bort i tok. Jag älskar det. Och det verkar som att alla andra gör det också. Det var väldigt många som var opropotionerligt glada för DDBs skull. Jag tror inte att någon missunnar Forsman något, men helt plötsligt är målet öppet för alla som vill. Jag tror att det är bra för reklamen.
Ska vi diskutera det hela kategori för kategori? Det gör vi. Fast jag tar bara upp de kategorier jag tycker något om, om ni ursäktar.
Guldplaketten: Alkoholkommitén. Det tycker jag var asbra. Rätt plannat och väl utfört. Och det funkar ju faktiskt!
Film: Waters Widgrens Hockeyklubban.
Jag hade favorittippat IQ för jag tycker att den på något sätt maxar filmmediet. Men klubban är också bra.
Print: McDonalds Sill och nubbe. Den älskar jag. Det blir intressant när ett varumärke vågar säga det alla tänker men inte tror att de vågar säga. Och så tänkte de rätt med media.
Utomhus och media: McDonalds jättestora servetthållare och Vings Reklam på Djupet. De här klumpar jag ihop för jag tycker att de är likadana. Jättekul. Verkligen. Och fullkomligt meningslöst. Jag tycker att det är sorgligt när juryn belönar one-shots över huvud taget. Det är inte kreativt bara för att det är påhittigt. Kreativitet handlar ju om att bryta mönster och få grejer att hända. Och jag tror tyvärr inte att det händer så värst mycket med sån reklam.
Integrerat (ni vet vad jag tycker, det här är den enda kategorin som räknas egentligen): Försvarsmakten. Jättevälförtjänt och precis motsatsen till tokroliga eurosizear. Den där kampanjen fick mig att ångra att jag inte gjorde lumpen. Bara en sån sak.
Webb: Heidies. Såklart. Det är lite synd att galan är ett event i sig, för det blir lite tråkigt när det blir förväntat. Men ändå. Det konstiga är att banners bedöms i samma kategori. Borde inte de ligga i printkategorin typ? Det är ju ungefär samma sak.
När det gäller själva galan hade de speedat upp den ordentligt, vilket var skönt. Men det hade varit bättre att ta bort prispresentatörerna än tacktalen. När DDB hämtade sitt tredje Guldägg borde de i alla fall ha fått tacka mamma och sådär. Fast efterfesten var mycket trevlig i år igen. Bjarne pratade norrländska och dansade precis som Flat Eric.
Det här blev lite tråkigt men jag är lite trött. Om fyra timmar ska jag och min långklänning sitta i Stadshuset. Det blir nog kul det med.
No comments:
Post a Comment