Nu tänkte jag försöka wrappa upp det som har hänt sen jag blev arg i torsdags, så att vi alla kan gå vidare.
Det här hände i klockslag:
torsd 14.00 Jag blir arg på Anders Ericson
torsd 17.14 Jag skriver ett blogginlägg om det
fred 9.37 Dagens Media ringer och frågar mig om inlägget
fred 11.55 Dagens Media publicerar sin artikel
lite senare Resumé publicerar sin artikel
I siffror:
Från 645 till 1470 Google-träffar på mitt namn
Dagens mest lästa artikel på både Resumé och DM (exakta siffror tyvärr bortplockade)
Veckans tredje mest lästa på Resumé (hittar inte på DM)
47 kommentarer på DM
33 kommentarer här på bloggen
21 mail
1 blombukett
I min hjärna:
Jag blev arg. Och eftersom jag alltid skriver här när jag blir arg på eller glad över jobbrelaterade saker, så skrev jag om det. Jag tror att en viktig anledning till att människor är taskiga mot andra människor är att det anses riskfritt, för om man inte bryr sig om vad just den personen tycker, och ingen annan kommer att få reda på det, så är det lugnt. Det vill jag ändra på. Därför skrev jag. Jag valde att vara exakt med namn och situation för att, tja, det var ju så det var. Och det blir inte det minsta farligt att bete sig illa om den värsta påföljden man kan få är att bli omnämnd utan namn i en blogg någonstans.
Det ligger inte i mitt intresse att göra mig osams med folk i onödan eller att hitta på saker för att få publicitet. Snarare tvärtom, om man tittar på många av kommentarerna så är det många som inte verkar gilla mig speciellt mycket just nu. Men det är det värt.
I mitt hjärta:
Är jag främst ledsen över att det finns folk som inte tycker att alla är lika mycket värda. Och över att jag från och med nu antagligen kommer att bli den kränkta och lögnaktiga lilla tjejen i mångas bok (vilket är ironiskt, eftersom kränkt är mitt hat-ord och något jag aldrig aldrig aldrig skulle säga.) Men jag är nog i alla fall nöjd med att jag skrev. Fuck it, någon måste ju ta smällarna om vi ska komma någonstans och man kan inte vara allas kompis jämt.
Med det sagt: Nya mål och nya slag, till exempel Varför underskattas alltid briefen?
11 comments:
Synd om du fått mest negativ kritik! Det tycker jag är fel, så här kommer lite positiv: skitstarkt att uttrycka dina åsikter om en person i såpass mäktig ställning, och beundransvärt av din arbetsgivare att låta dig blogga om sånt här. Många företag (däribland mitt) skulle aldrig sticka ut hakan och lita på sina anställda sådär. I slutändan är det nog ändå såna som du och Garbergs som vinner på att vara ärliga och våga sätta en agenda. Sluta inte blogga!
Nina:
Sluta absolut inte blogga! Du är en duktig skribent som skriver intresseväckande och intelligent.
Jag håller inte alltid med dig, då brukar det dyka upp en kommentar. Eller så vill jag bara ifrågasätta för att få igång en vidare diskussion, då brukar det också komma en kommentar smygande.
Din analys av situationen tror jag dock inte riktigt stämmer. De allra flesta tycker att alla är lika mycket värda. Och jag kan inte tänka mig att särskilt många ser på dig som "den kränkta och lägnaktiga lilla tjejen".
Däremot så är din person inte alls irrelevant i sammanhanget, och det pågott och ont.
Det hade ju varit en jäkla skillnad om jag som 30-plusare i branschen hade skrivit ditt inlägg. För det första hade jag fått SÅ mycket mer skit, för det andra hade jag nog blivit paria och fått leta en annan bransch.
Nyhetsvärdet i ditt inlägg ligger ju just i intrigen "ung tjej slår tillbaka mot mansgris", och därmed blir du ett offer, men ett offer som slår tillbaka.
Reklambranschen har många smutsiga bykar och jag skulle kunna fylla spaltmetrar bara med det året jag spenderade på min sista arbetsplats. Det finns massor att säga i turerna kring att jag slutade med. Små byråer med bristande ledarskap och där man kastar rättigheter över bord och hävdar flexibilitet är ju bara en del av den vilda västern-bransch det här är.
Så varför skrivs det inte om det? För att det finns en tyst överenskommelse att reklambranschen inte är som andra branscher och inte ska behöva vara det och det är också det som lockar mnånga dit. Kanske borde fler ta bladet från munnen, kanske har du gjort något bra där, men jag ser framför mig en lavin av uthängningar, förtalsmål, hot, personförföljelser, svartlistningar, yttre och inre kretsar och hej och hå.
Så nu till den absoluta knäckfrågan:
På vilket sätt underksattas alltid briefen?
Fortsätt blogga Nina! Vi ses.
Om man ska tillhöra den lilla och utvalda grupp som förändrar och skapar mer rättvisa villkor för oss andra kan man inte bry sig så mycket om vad folk tycker. Avundsjuka och rädsla finns överallt.
Jag undrar också varför briefen inte tas på allvar? Det gör mig tokig. Och arg. Well. Skriv dina tankar snarast!
Heja, heja! Ser fram emot fler resonemang om briefens betydelse. Kunde inte hålla med dig mer. Ska bli spännande att följa fortsättningen på den följetongen (för det blir väl en sådan, please pretty please with sugar on top?).
Vet du, jag tycker att du har skött det hela bra. Vore jag som du så skulle jag inte ångra ett dugg.
Varför underskattas alltid briefen?
Vadå, vilken brief?
Kör på! Bra jobbat! Stå på dig!
Som en vis man sa till mig efter mycket tumult: Shit happens. Allt du gjorde var att skriva vad du upplevde.
Oskar:
Om man har grundsynen att de som inte håller med en eller kritiserar en är avundsjuka och/eller rädda, då är man ju inget annat än ignorant och arrogant själv.
Man ska stå upp för sin person och sina åsikter, men man ska samtidigt vara lyhörd och beredd att ompröva dem.
"Skit i vad alla andra tycker, de som inte håller med är ändå dumma i huvudet", är väl ingen vidare sympatisk livshållning?
Men är mer benägen att dela med sig av dåliga erfarenheter, det vet vi. Det samma gäller här; flest negativa kommentarer? Ja, det är enklare än att skriva positivt. Tänk hur många det är som INTE skrivit något (jag tills nu exempelvis) men som tycker du skött det galant. Så - en till positiv kommentar. Att skita i vad andra tycker var det första citatet de gamla Kineserna klämde ur sig. Kan inte verifiera mina källor dock.
Olle:
Om inte annat så har väl kineserna efter kulturrevolutionen levt efter den devisen...
Hitler var ätt bra på det också...
Post a Comment