Kolla, jag är omnämnd här! Däremot funderar jag lite på vad som menas. Är det bra bloggar? Är det läsvärda bloggar? Är det idiotiska bloggar? Eller råkar de bara vara skrivna av reklamare? Jag hoppas att det är någon sorts positiv tanke bakom i alla fall.
Idag var jag på Warhol-utställningen igen på lunchen. DN bjöd på mackor och guidning. Roligast var nästan att höra om hur misslyckad Warhol-utställningen 1968 var (fel Brilloboxar, en film som inte alls var av Warhol och plastpåsar istället för Silver Clouds, typ) Det intressantaste var hur han använde alla möjliga tekniker för att reducera innehållet och betydelsen av konsten.
Mest intressant ur ett reklamperspektiv är hur repetitionen av bilder får dem att tappa sitt innehåll och bli just bara bilder. De klassiska Marilyn-bilderna funkar så. Och det är ju precis så folk tittar på vår reklam. Den upprepas tills den inte betyder någonting längre. Därför finns det en poäng i att göra den dubbelbottnad; en nivå med någon slags poäng som man kan ta in i början, och sen något fint att titta på när det bara är en bild.
De flesta av mina favoritreklamgrejer funkar så. Typ:
Har jag rätt?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Jag gillar skarpt hur Maria på sin reklamblogg utvärderar reklam.
"Ofräscht."
Ibland vill man ju bara ställa sig mitt på Kungsgatan och bli påkörd av en taxi. Har man tur kanske man får så kraftiga hjärnskador att man glömmer bort allt kvalifierat och professionellt snack om reklam, effekt och kreativitet.
Det där med att bilder töms på mening är både sant och intressant. Men å andra sidan, kan inte repetitionen vara just det som förmedlar ett bestämt innehåll? När bilden har blivit "bara bild" har man lärt sig den och då är den (om man har lyckats) ett tecken, en symbol, för ett större komplex. Som det kristna korset, eller trafikmärken. Tror att det går att överföra på mer komplexa och kulturbundna bilder också, som Jultomten eller Bullerbyn.
Post a Comment