Resumé läser bloggar och galna farbröder upprepar sig

Kolla, jag är omnämnd här! Däremot funderar jag lite på vad som menas. Är det bra bloggar? Är det läsvärda bloggar? Är det idiotiska bloggar? Eller råkar de bara vara skrivna av reklamare? Jag hoppas att det är någon sorts positiv tanke bakom i alla fall.

Idag var jag på Warhol-utställningen igen på lunchen. DN bjöd på mackor och guidning. Roligast var nästan att höra om hur misslyckad Warhol-utställningen 1968 var (fel Brilloboxar, en film som inte alls var av Warhol och plastpåsar istället för Silver Clouds, typ) Det intressantaste var hur han använde alla möjliga tekniker för att reducera innehållet och betydelsen av konsten.

Mest intressant ur ett reklamperspektiv är hur repetitionen av bilder får dem att tappa sitt innehåll och bli just bara bilder. De klassiska Marilyn-bilderna funkar så. Och det är ju precis så folk tittar på vår reklam. Den upprepas tills den inte betyder någonting längre. Därför finns det en poäng i att göra den dubbelbottnad; en nivå med någon slags poäng som man kan ta in i början, och sen något fint att titta på när det bara är en bild.

De flesta av mina favoritreklamgrejer funkar så. Typ:



Har jag rätt?

Jag har inte tid med det här.

Det finns en sak som jag alltid slås av när jag plöjer olika typer av konsumentundersökningar. Och det är hur stressad jag blir. Jag blir stressad av att alla respondenter verkar vara det.

"I en allt mer pressad vardag säker allt fler konsumenter tidsbesparande middagsvarianter" läser jag på ett ställe.

"Jag kommer hem från jobbet trött, stressad och hungrig" säger någon annan.

"Självklart vill jag leva hälsosamt, men det är som om jag inte hinner" citeras ytterligare någon.

Jag får nästan ont i magen av att läsa sånt där. Det verkar så väldigt tråkigt. Framförallt eftersom det är ett faktum att vi har MER ledig tid nu än någonsin tidigare i historien. Vi jobbar mindre, vi lever längre och är friskare och vi har miljoners tidsbesparande uppfinningar runt omkring oss och ändå har vi inte ens tid att äta ordentligt. Hur kan det vara så?

Jag vet inte exakt, men jag tänkte börja med att rannsaka mig själv. Jag är en ganska upptagen person, tycker jag. Men allvarligt talat, vad fyller jag mina dagar med? Ofta tror jag att det mer rör sig om en sinnesstämning än om en faktisk situation. Den här veckan har jag jättejättemycket att göra, men det är ju bara för att jag ska åka till Berlin på torsdag och vara superledig i fyra dagar. Och jag har vänner som ska springa runt som galningar på jobbet och sen sitta och dricka vin i fyra timmar på en vardagkväll. Och det är toppen. Men man mår nog bättre av att erkänna att man nog har rätt gott om tid, i alla fall.

Så. Mitt vår-och sommarlöfte är att aldrig någonsin säga att jag har mycket att göra. Jag ska utföra kognitiv beteendeterapi på mig själv och på så sätt bidra till en bättre värld.

Bild.

(Tipstack till Micke)

Pip

Dagens grej: Mosquito Ringtones. Någon har kommit på den briljanta idén att göra ringsignaler som bara kan höras av yngre människor. Jag har även hört att de används för att avskräcka ungdomsgäng från att häcka i butiker, samtidigt som äldre kunder inte påverkas alls.

Gå in på länken och kolla hur gamla dina öron är. Sen är det fritt fram att plåga dina yngre kollegor till vansinne.

Färgglad fest och världens bästa present

Jag hade en liten vårfest igår. Som vanligt får ni läsa Sandras beskrivning av den, för hon är erkänt bättre på festbloggande än vad jag är. Det var en mycket fin kväll hur som helst. I present fick jag ett jazzband som spelade i mitt lilla vardagsrum. Det var helt surrealistiskt.



Så idag har jag städat utav bara tusan. Och pitchat. Imorgon ska jag försöka ordna upp mitt liv så att jag får jobba mer och bättre. Har lite dåligt samvete gentemot er stackars bloggläsare som aldrig får läsa något vettigt. Och gentemot mina kollegor som alltid får se mig hasta mellan möten med stirrig blick och så mycket i huvudet att jag glömmer vilken kund vi pratar om.

Fredagsglad

De här superfina blommorna (och några till som inte rymdes på bilden) fick jag idag av min kund Telenor som tack för ett bra jobb. Sånt blir man verkligen glad för!

Nu ska jag ge mig iväg hem till Martin som har avskedsfest eftersom han ska flytta till Köln (!?). Ha en fantastiskt trevlig helg!

Vi är en kanaloberoende byrå

Den här ryamatta-baserade typen av dammsugargrafitti kommer mina föräldrar att mötas av när de kommer upp till lägenheten i Åre idag.

Jag är en vampyr. En sur vampyr.

Oj vad jag lät sur i det förra inlägget. Det är jag faktiskt inte. Det är nämligen väldigt soligt ute, jag åt årets första Mosebacke-lunch idag och jag är äntligen inte förkyld längre. Dessutom ska jag, om jag hinner innan Systemet stänger, dricka rosévin ikväll.

Och just det. Alla ni som jobbar vid Kungsgatan: Det här är låter ni kommer att få som ackompanjemang till alla möten och telefonsamtal när studentflaken drar igång.


(Markus Krunegårds Jag är en vampyr för er som inte orkar kolla)

Vet ni hur jag vet det? Det var låten som lyfte vårbalen i Lund förra helgen. Och den låten är ALLTID den som vrålas av fulla studenter en och en halv månad senare. Den hinner precis gå från storasyskon till småsyskon till studentskivor till flaken. Man får vara glad över att årets låt är bra mycket bättre än Boten Anna som fick ljudsätta mina första veckor på Åkestam.Holst sommaren 2006.

Ha en fin kväll!

Tidning av cyniker för halvpuckon

Dagens Media skriver om en ny tidning som heter Eco-Queen. Det ska vara någon sorts Amelia-tidning med miljöfokus.

- Att förena lyx, njutning och konsumtion med ett ansvar för miljö i en tidning har inte gjorts tidigare, säger chefredaktören Åsa Holmström.

Eftersom jag mår lite illa av bara tanken på den här tidningen hoppas jag att det är ett allvarligt fall av konsumentinsikt uppåt väggarna. För det första låter det extremt cyniskt. Kolla, folk börjar äntligen tänka på miljön, DET kan vi tjäna pengar på. För det andra låter chefredaktören rätt nedlåtande mot sin målgrupp. Lite som att de vore barn som måste svälja medicinen med hallonsylt. Och för det tredje, som inte har något med moral att göra: Konsumtion med miljöansvar ÄR en lyx, och det handlar för tusan varenda tidning om. Om man inte har snappat upp det borde man nog inte starta en tidning i ämnet.

Jag kan garantera att människor inte betalar 30 spänn för 2 dl Innocent-smootie eller åker på tågcharter för att de är lutheranska. Eko-mat och organisk bomull och rättvisemärkt är statusmarkörer och extra gott och fint för dem som har råd. För första gången blir det fint på riktigt att vara rik, eftersom de extra kronorna man kan lägga blir ett tecken på att man är en bra människa. Däremot tror jag inte att någon längre tycker att lyx är guldkranar, SUV eller Dallasfrisyr.

Så. Jag hoppas att mänskligheten motbevisar Eco-Queen och att det blir en riktig flopp. Vilket himla konstigt namn dessutom. Det låter som en sexuell läggning som man kan hålla föredrag om under Pride-festivalen. Nåja. Ha en trevlig arbetsdag!

Film

Vet ni hur många inlägg jag har skrivit idag och sedan raderat? Tre. Så brukar jag aldrig jobba. De blev bara så gnälliga allihop. Jag gör ett nytt försök imorgon. Här får ni några roliga filmer istället.





Kul för att vara 30-sekundare. Fast hade de inte varit bättre om de inte hade pratat om bilar?

Paketinslagning

Nu tänkte jag försöka wrappa upp det som har hänt sen jag blev arg i torsdags, så att vi alla kan gå vidare.

Det här hände i klockslag:

torsd 14.00 Jag blir arg på Anders Ericson
torsd 17.14 Jag skriver ett blogginlägg om det
fred 9.37 Dagens Media ringer och frågar mig om inlägget
fred 11.55 Dagens Media publicerar sin artikel
lite senare Resumé publicerar sin artikel

I siffror:

Från 645 till 1470 Google-träffar på mitt namn
Dagens mest lästa artikel på både Resumé och DM (exakta siffror tyvärr bortplockade)
Veckans tredje mest lästa på Resumé (hittar inte på DM)
47 kommentarer på DM
33 kommentarer här på bloggen
21 mail
1 blombukett

I min hjärna:

Jag blev arg. Och eftersom jag alltid skriver här när jag blir arg på eller glad över jobbrelaterade saker, så skrev jag om det. Jag tror att en viktig anledning till att människor är taskiga mot andra människor är att det anses riskfritt, för om man inte bryr sig om vad just den personen tycker, och ingen annan kommer att få reda på det, så är det lugnt. Det vill jag ändra på. Därför skrev jag. Jag valde att vara exakt med namn och situation för att, tja, det var ju så det var. Och det blir inte det minsta farligt att bete sig illa om den värsta påföljden man kan få är att bli omnämnd utan namn i en blogg någonstans.

Det ligger inte i mitt intresse att göra mig osams med folk i onödan eller att hitta på saker för att få publicitet. Snarare tvärtom, om man tittar på många av kommentarerna så är det många som inte verkar gilla mig speciellt mycket just nu. Men det är det värt.

I mitt hjärta:

Är jag främst ledsen över att det finns folk som inte tycker att alla är lika mycket värda. Och över att jag från och med nu antagligen kommer att bli den kränkta och lögnaktiga lilla tjejen i mångas bok (vilket är ironiskt, eftersom kränkt är mitt hat-ord och något jag aldrig aldrig aldrig skulle säga.) Men jag är nog i alla fall nöjd med att jag skrev. Fuck it, någon måste ju ta smällarna om vi ska komma någonstans och man kan inte vara allas kompis jämt.

Med det sagt: Nya mål och nya slag, till exempel Varför underskattas alltid briefen?

Grattis för tusan!

Ingen förkylning i världen kan hindra mig från att gratta David till uttagningen till Future Gold. Det är väldigt kul att jobba på en byrå med duktiga människor.

Om ni vill veta mer om hur denna unika hjärna fungerar, titta in på hans blogg som enligt honom själv bäst beskrivs som pretto-buzz. Eller vilket ord var det nu igen? Jag är sjuk.

Jag är sjuk.

Ni vet, feberfrossa, totalsnuva, jag-blir-galen-hosta och bomull i huvudet. Så fort jag blir frisk återkommer jag med lite tankar kring fredagens kalabalik. Det är intressant ur så många perspektiv att jag blir matt bara av att tänka på det.

Bra.

Nu finns mitt förförra inlägg i både Dagens Media och Resumé. Dagens Media ringde dessutom upp mig och ställde lite mer frågor.

Vissa kommentarer till artiklarna undrar om det här verkligen är en nyhet. Och jag kan väl hålla med om att just det som hände igår inte är av intresse för hela mediasverige, men den bakomliggande problematiken är det. Och det är ju det som är poängen med det hela: Att statuera exempel och få folk att inse att man inte kommer undan med sexistiskt beteende, medvetet eller ej. Om man inte vill uppfattas så får man helt enkelt ta och skärpa sig.

Jag märkte nu att det hela blir lite märkligt med tanke på att jag i inlägget innan skrev att jag skulle bli rockstjärna. Jag vill bara förtydliga att jag inte skrev det här för att bli bloggkändis, utan för att jag tycker att frågan är viktig. Sen vet man ju att ord som sexism är sprängstoff. Men det blir inte oviktigare för det.

Och tack så mycket för bra mail och kommenterarer! Nu fixar vi det här. Ut med dinosaurierna.

Men se det funkar ju!

Dagens kul: Igår träffade jag Erik från Vardagens Teater som har hjälpt oss med kroppsspråksexpertis inför Telenorkampanjen. Han berättade att de ha märkt av en stor ökning av trafik till sin hemsida de senaste dagarna, eftersom jättemånga har googlat ordet kroppsspråk, där Vardagens Teater har en sponsrad länk. Effekt direkt, så himla kul!

Dagens tråkigt: Om man läser om en skiva och den verkar bra vill man helst kunna köpa den. Varför varför varför varför ligger iTunes så efter med skivsläppen? Depp.

Vad kallar man en manlig idiot?

Det är ganska sällan man stöter på helt öppen och opåkallad sexism. Idag hände det mig i alla fall. Så väldigt tråkigt.

Innan paneldebatten satt alla deltagare och jag i ett rum och snackade lite. In kommer Sveriges Annonsörers VD Anders Ericsson. Han skakar hand med de två männen i rummet, slår sig ner och börjar prata med dem. Efter några minuter vänder han sig mot mig och den andra kvinnan i rummet och säger "Jaha, ska ni också vara med?"

Efter debatten rundas det hela av med ett handslag och orden "Vad kallar man en kvinnlig moderator, egentligen?"

I såna lägen kan jag hata att jag inte är rapp i repliken. Ett förvånat "Va?" sätter knappast någon på plats. Folk får gärna vara idioter, men jag vill inte behöva drabbas av det. Anders kan kanske inte rå för att han betraktar reklam som helsidor och tror att han kan plocka poäng genom att använda branschens tröttaste floskler. Men ingen som är öppet sexistisk borde få representera Sveriges största företag i kommuikationsfrågor.

Mer av Anders briljanta åsikter kring reklam och annat finner du på hans blogg.

Trött

Jag är så fruktansvärt trött i huvudet att jag just skrev "nåt fint" i mitt Google-fönster. Min hjärna täntke att "nej, just nu vill jag inte jobba, däremot skulle jag gärna vilja köpa något fint" och vips så stod det där. Och det enda vettiga jag fick upp var länkar till båtsidor. Men jag vill inte ha någon båt.

Jesus.

Jag ska bli rockstjärna

Idag har jag modererat två paneldebatter på Handels. Den första handlade om personliga varumärken. Där deltog åsiktsmaskinerna Alex Schulman, Viggo Cavling, Nanna Gillberg och Mattias Östmar och Pia Lanneberg. Den andra handlade om reklameffekt som diskuterades av Micke Dahlén, Anders Ericsson från Sveriges Annonsörer, Stefan Rudels från Forsman och Linnéa Källström från Ogilvy.

För det första insåg jag snabbt att det är svårt att vara moderator om man själv tycker ganska mycket. Jag stod liksom mest och hoppade inombords och ville dela ut smockor (verbala) till paneldeltagarna. För det andra höll jag på att garva ihjäl mig (på ett igenkännande sätt) åt Nanna Gillbergs beskrivning av Handels civilekonomprogram som "en obehaglig blandning av American Psycho och Darling". För det tredje fick jag ett antal fördomar bekräftade. Och för det fjärde blev jag än mer övertygad om att floskler är det absolut värsta som finns, framförallt i diskussionssammanhang.

Det roligaste var nog att prata planning med Micke Dahlén och Kristina och Christina från SWE. Som jag har skrivit om förut är det ju bara två personer i vår gamla klass som fortfarande jobbar som planners. Plötsligt blev en sak uppenbart. Planningen behöver rockstjärnor. Bara någon typ av människa som tar lite plats och för liv och som är lite kontroversiell och jävlig. Det är råsvårt att ge sig in på en yrkesbana om man inte har någon person att se upp till, eller i alla fall ta ställning till. Så det var en slutsats.

Men. Problemet är att för att bli sån måste man vara kategorisk. Planners är av naturen ofta analyserande och akademiska. Så alltså måste man kunna vara det i sitt jobb och samtidigt bygga ett personligt varumärke på kategoriska uttalanden. Herr Dahlén och Nanna Gillberg är två personer som har lyckats göra det. De är forskarvärldens rockstars, och så kan man gilla det eller inte. Men de syns i alla fall.

Borde nästa APG-möte vara en workshop kring hur man uttrycker sig one-liners och gör sig riktigt ovän med folk?

Längtan

Idag har jag hängt i stora konfen hela dagen och nu ska jag sätta mig och skriva frågor till två debatter jag ska moderera imorgon. Men innan dess: Lite drömtydning.

När vi var i Åre köpte vi bröd på Konsum. Matilda valde Gräddad Längtan. På natten efter drömde jag en jättekonstig dröm, som gick ut på att det brödet hade fått pris för bästa bröd. Det hade vunnit silvermedalj i Berlin. Och nu pratar vi inte om den sortens bröd, utan om just den limpan vi hade hemma. Alla var väldigt lyckliga över att det hade gått så bra för vårt bröd.

Vad betyder det, tror ni?


Brödet i min dröm

Tadadamdamdamdam! (Ståtlig fanfar)

Idag är det premiär för det nya konceptet som vi har tagit fram för Telenor. Film:







Webben kan ni se här.

Jag är ofantligt stolt. Det har tagit halva min karriär att få fram det. Och det kommer att komma mycket mer snart, men jag hoppas att ni förstår poängen redan nu. Men nu är jag otroligt nyfiken på vad ni tycker. Hit me!

Dagens gillar och gillar inte

Gillar: Grundidén i Socialdemokraternas nya kampanj. Det är klart att man ska kalla det supporters! Varför har ingen tänkt på det förut? Synd bara att de inte ansträngde sig mer med utförandet.

Gillar inte: Sveriges Annonsörers annons "Tänk så underbart: En värld utan reklam" (hittar den inte digitalt, tyvärr) som gick i DN i torsdags. Här plockar en branschorganisation för första gången upp den viktgaste frågan av alla, varför reklam behövs. De anlitar en av Sveriges bästa byråer för att få ut den. Och gör en rak kopia på Svenskt Näringslivs idiot-kampanj från i julas. Hur är det möjligt? Varför ironin? Ge mig ett enda exempel på ironisk reklam som har funkat. Så kanske jag lugnar ner mig en smula.

Bonus: Vad vad det jag sa H&M och Lindex.

Den förhöjda verkligheten

Nu har jag kommit tillbaka från Åre. Vi hade det fint. Jag fick lite kognitiv terapi av min pedantiska sida. Och stor lust att köpa en ny ryggsäck.

Som ni säkert vet har min kompis och kollega Sandra en blogg med vansinnigt många läsare (nr 33 av alla bloggar i Sverige, för att vara exakt). Självklart bloggade hon hela hela tiden från vår semester. Titta på det här, här, här och här.

Niotillfem är helt klart verklighetsbaserad, men som vi konstaterade, det är en förhöjd verklighet vi pratar om. I Niotillfem-världen har man inga fläckar på tröjan, som Sandra sa. Och jag måste säga att även fast det bitvis är svårt att känna igen sig så gillar jag mitt liv så som det ser ut genom Sandras kamera. Jag önskar att jag faktiskt såg ut sådär och hade så kul hela tiden.

Jag har för mig att hjärnan brukar se till att man bara kommer ihåg de bästa bitarna i alla upplevelser. I såna fall kan man säga att Niotillfem är någon sorts minne-direkt. Hur som helst, ur det perspektivet var det här kanske världens bästa semester.

Man måste ha nån att följa efter

Idag var det ett uppslag i Dagens Media om könsfördelningen i styrelser och ledningsgrupper på Sveriges viktigaste kommunikationsbyråer. Det var bedrövlig läsning, fast det visste jag ju redan att det skulle vara. I förmiddags blev jag sen intervjuad av Christine Hoinard som skriver uppsats om hur byråer marknadsför sig gentemot sin personal. Frågan dök upp igen, eftersom det rimligtvis är en viktig del av ett företags image. Varför är det såhär i vår bransch? Jag vill inte att någon som pluggar ska sitta framför mig och tycka att jag är häftig bara för att jag är tjej på fel plats. Det är ett så vansinnigt tråkigt utgångsläge.

Det värsta är att ingen som faktiskt kan påverka verkar vara särskilt intresserad av att ta reda på vad som är fel, eller ens på något praktiskt sätt lösa problemet. Det blev smärtsamt tydligt i den lilla panel som kommenterade ämnet i Dagens Media, exempelvis: "Vi har inga kvinnor i ledningsgruppen eftersom vi inte har några kvinnliga delägare." Nämen dåså.

Och varför har vi då inga kvinnliga delägare, eller ännu viktigare, hur ska vi göra för att skaffa dem? Jag orkar inte höra ett enda svar till som stannar vid "det är strukturer" eller "det är en slump" utan att komma med konkreta förbättringsförslag. Några tankar på vägen:

För ledningspersoner

- Bredda rekryteringsbasen. I branschen finns ett stort gäng extremt duktiga och erfarna produktionsledare och byråproducenter och liknande som är kvinnor. Varför är de aldrig delägare?

- Tjata. Om det verkligen är viktigt att ha med någon som delägare låter man dem inte tacka nej eller hoppa av. Då anpassar man sig så att de vill.

- Använd era PR-kontakter för att pusha fram era unga tjejer så att de blir stjärnor. Bra för byrån, bra för lojaliteten, bra för tillväxten av framtida delägare.

- Fundera på om man inte kan bli delägare även om man inte har jobbat på byrån jättelänge. Kanske har man ett nytt viktigt perspektiv att komma med?

För andra:

- Alla kvinnor i branschen måste ta sitt ansvar också. Tacka aldrig nej till en chans att synas. Det kanske är lite jobbigt, men det är viktigt med förebilder.

- Jag har märkt att man kan väsnas rätt mycket innan det blir fel. Typ 300 gånger mer än de flesta tjejer gör. Folk är generellt väldigt snälla och tycker att det är rätt kul om man har lite åsikter.

- Våga vara konstig. Det är nästan alla idoler i den här branschen. Och det är också tjejer rätt dåliga på tycker jag.

Om några timmar åker jag till Åre igen. Sista fyra dagarna på säsongen för min del. Med mig har jag två copywriters, en AD, en produktionledare och en ateljeass. Det enda som saknas är repan så kunde vi starta Garbergs Destination.

Vi hörs på måndag!

Såhär i praktiktider.

Det händer ibland att människor hör av sig till mig i jakt på praktikplats eller jobb. Det är jättekul och jag försöker vara jätteduktig på att svara er och träffa er. Men efter att ha plöjt ett antal mail de senaste månaderna har jag märkt att vissa saker återkommer i mailen, och de är inte alltid så bra. Så jag tänkte passa på att ge lite tips.

1. Mailet måste fånga min uppmärksamhet även om du bifogar ett CV. Jag vill att det ska vara riktat till mig personligen och jag vill förstå varför du söker dig till just min byrå. Det är så tråkigt med massmail!

2. Och eftersom det är riktat till just mig vet du att jag är ungefär 24 år (du har sett min bild på hemsidan) och jobbar med reklam. Du har antagligen också googlat mitt namn så du vet att jag har den här bloggen, och där kan du lära känna mig bättre. Prata med mig i mailet som du skulle prata med mig i verkligheten. Jag är inte läskig och jag är inte formell.

3. Och med tanke på det: Om du är svensk och jag är svensk, vill jag ha ditt CV på svenska. Skriv det speciellt för mig och se till att lyfta fram och förklara det jag bryr mig om! Om du inte kan göra det, har du sökt för många jobb på raken...

4. Jag vill veta vad du tycker och tänker om reklam! Det är mycket mer intressant än vilket gymnasium du gick eller vad du tycker om dig själv.

5. Tänk på att det ska vara rättstavat. Kan verka som en självklarhet, men hittills har jag bara fått ett enda mail som inte har haft något språkfel. Reklambyråer består av kommunikationsexperter. Många av oss är språksnobbar/nördar och har enorma hang-ups på särskrivningar och sånt.

6. Skicka gärna med några grejer du har gjort i skolan eller på jobbet så att jag fattar hur du tänker. Det är viktigare än en bild.

7. Jag vill att du ska brinna för det du gör, helst ännu mer än jag och mina kollegor. Visa det!

Med det sagt hoppas jag att vi hörs snart. Nu ska jag gå hem och äta våfflor.

Vem är jag egentligen?

Sen en vecka tillbaka har vi en ny projektledare på byrån. Av honom fick jag ett transkriberat manus från en föreläsning om planning som hölls av BBH någon gång på 90-talet. Tyvärr var det i pappersform, så jag kan inte länka. Däremot har jag lyft ut några punkter som jag tyckte var intressanta i all enkelhet. Här är dom:

Målet med planning är att skapa relevant kreativitet

Planning är större än plannern. Vem som helst kan utföra det.

Planningens roll

-Förstå kundens affär
-Förstå kundens varumärke
-Klargöra reklamens roll
-Inspirera till kreativitet
-Skapa insikter

Planningens principer (enligt BBH)

-Insikt kan komma varsomhelst ifrån
-Planning är att förstå hjärtat OCH hjärnan
-Planning följer inte en rak väg framåt
-Planning måste vara integrerat i den kreativa processen
-Bra planning är en laginsats

Jag håller nog med om det här. Det finns uppenbarligen ett problem med yrket. Av fem personer från min klass som började som planners är det bara två kvar efter ett år, och alla har slutat frivilligt för att de inte orkar dra lasset eller inte har kul på jobbet. Jag tror att det är viktigt, om planning ska kunna bli en riktig del av reklambyråers arbetssätt, att vi börjar komma överens och tratta ner vad vi egentligen gör. Sen har man såklart, precis som i alla andra dicipliner, individuella frihetsgrader i sin yrkesroll. Men kan vi inte bara säga att planning är relevant kreativitet (eller make the work work, som är samma sak med en annan formulering)? Det vore skönt tycker jag. Någon som tycker annorlunda?

Åh.

Jag lånar ett inlägg av Sandra: Så här såg det ut på Garbergs innan Guldägget. Mina kläder verkade gå hem hos Sandras läsare i alla fall, även om de flesta på själva Guldägget såg lite lätt chockade ut. Och dan efter när jag gick ut med samma jacka och strumpor blev jag öppet utskrattad på Sveavägen. Då är det trevligt med såna kommentarer. Om jag hade en klippbok skulle det där inlägget med alla kommentarer åka in på momangen. Att ta fram under deppiga dagar.

Annars har jag haft en härlig helg. Igår bokade jag till exempel en resa till Berlin som firades med öl på en uteservering på Skånegatan. Det är vår ju!



Bilden lånade jag från den här damens Flickr. Flickr måste vara den bästa uppfinningen någonsin.

Eftersnack

Titta på den här bilden (från Resumé):



Visst är det intressant? Byrårankingen SKA ju liksom vara på ett visst sätt. Och så är den inte det. De enda som ligger där de ska är väl vi, King och Farfar. Resten är helt bort i tok. Jag älskar det. Och det verkar som att alla andra gör det också. Det var väldigt många som var opropotionerligt glada för DDBs skull. Jag tror inte att någon missunnar Forsman något, men helt plötsligt är målet öppet för alla som vill. Jag tror att det är bra för reklamen.

Ska vi diskutera det hela kategori för kategori? Det gör vi. Fast jag tar bara upp de kategorier jag tycker något om, om ni ursäktar.

Guldplaketten: Alkoholkommitén. Det tycker jag var asbra. Rätt plannat och väl utfört. Och det funkar ju faktiskt!


Film: Waters Widgrens Hockeyklubban.



Jag hade favorittippat IQ för jag tycker att den på något sätt maxar filmmediet. Men klubban är också bra.

Print: McDonalds Sill och nubbe. Den älskar jag. Det blir intressant när ett varumärke vågar säga det alla tänker men inte tror att de vågar säga. Och så tänkte de rätt med media.

Utomhus och media: McDonalds jättestora servetthållare och Vings Reklam på Djupet. De här klumpar jag ihop för jag tycker att de är likadana. Jättekul. Verkligen. Och fullkomligt meningslöst. Jag tycker att det är sorgligt när juryn belönar one-shots över huvud taget. Det är inte kreativt bara för att det är påhittigt. Kreativitet handlar ju om att bryta mönster och få grejer att hända. Och jag tror tyvärr inte att det händer så värst mycket med sån reklam.

Integrerat (ni vet vad jag tycker, det här är den enda kategorin som räknas egentligen): Försvarsmakten. Jättevälförtjänt och precis motsatsen till tokroliga eurosizear. Den där kampanjen fick mig att ångra att jag inte gjorde lumpen. Bara en sån sak.

Webb: Heidies. Såklart. Det är lite synd att galan är ett event i sig, för det blir lite tråkigt när det blir förväntat. Men ändå. Det konstiga är att banners bedöms i samma kategori. Borde inte de ligga i printkategorin typ? Det är ju ungefär samma sak.

När det gäller själva galan hade de speedat upp den ordentligt, vilket var skönt. Men det hade varit bättre att ta bort prispresentatörerna än tacktalen. När DDB hämtade sitt tredje Guldägg borde de i alla fall ha fått tacka mamma och sådär. Fast efterfesten var mycket trevlig i år igen. Bjarne pratade norrländska och dansade precis som Flat Eric.

Det här blev lite tråkigt men jag är lite trött. Om fyra timmar ska jag och min långklänning sitta i Stadshuset. Det blir nog kul det med.

Guldägget: Försnack

Imorse pratades det reklam i SVTs Gomorron Sverige. Titta på det här. Jag hittar ingen direktlänk, men klicka er fram så få ni se en gravallvarlig Göran Åkestam diskutera viraler och danstävlingar. Kanske är Guldäggets viktigaste aspekt att det ger reklambranschen en möjlighet att uttala sig om sina jobb. Det är få jobb där resultatet är så offentligt men själva verkstaden så dold. Tror jag.

Eftersom jag gick upp halv sju för att se detta spektakel live är jag lite trött idag, men det får jag inte vara. Ikväll blir det ju fest.



Jag har inga riktiga favoriter i år. Vi har sex nomineringar på byrån, men det känns inte som några guld. Vi får se hur det går.

Och imorgon ska jag på examensbal i Stadshuset. Det blir en intressant krock mellan nuvarande och tidigare liv. Kul hursomhelst, men med viss risk för bloggsvacka. I värsta fall hörs vi i nästa vecka!

Snösäker reklam

Över påsken var jag som vanligt i Åre. Det är en liten by där folk i allmänhet fullkomligen kastar pengar omkring sig under ledigheten. Det är också en by där det finns oerhört mycket reklam.

Telia är huvudsponsor. Det drar de nytta av genom att sätta upp en uppblåsbar plastsoffa vid liften och dela ut håriga hjälmdekorationer till barnen. Andra företag som gör grand slam i kreativitet i pisten är Audi som sätter miniannonser i liften där det står Ta bilen upp nästa gång och Kexchoklad som sätter upp ett tält.

Något bättre lyckas Vattenfall som sponsrar en timmes extra belysning för kvällsskidåkning, Carlsbergs Probably the best after-ski inte world och Mittuniversitetets Borde inte du vara hemma och plugga? Men det borde gå att göra så väldigt mycket mer.

Skistar/Åre by borde tänka i termer som Brand Butlers och Free, och dra nytta av reklamen istället för att den bara är skränig och ivägen. Några förslag:

Telia är lite bökiga. Men fler gratis internetcaféer vore väl bra. De kan låna ut mobilladdare också. Och walkie-talkies till folk som ska åka off-pist.

Audi kan sponsra öppethållandet av Slalombacken och Störtloppet, Åres brantaste backar. De kan få heta quattro istället.

Eller så kan de skjutsa folk som bor i Tegefjäll eller Björnen hem på kvällarna när skidbussen har slutat gå.

Edet eller Lambi kan få bygga nya fräscha toaletter och se till att de underhålls, och dela ut näsdukar i liftkön.

Och Libero eller Pampers tillsammans med Semper eller Nestlé kan ta hand om värmestugor och skötrum för barnfamiljer.

Gore-tex kan göra filtar som man får låna i liften (idé från St Anton).

Sampling av Idominsalva och solkräm vore inte helt fel.

Vattenfall kan gå vidare med värmehus där man kan torka handskar och pjäxor. Eller så kan de sponsra att liften VM 8:an får stolsvärme.

Sådärja, det är väl bara att börja?