Wednesday, March 19, 2008

Nu begraver jag en stridsyxa

Nu har jag precis läst nya numret av Urban Lifestyle Report (man måste prenumerera för att kunna läsa det, och det kan man göra på urban-lifestyle.se Just nu kan jag inte länka, för sidan har hängt sig.) För ett tag sedan hamnade jag och Urban Lifestyle i en liten dispyt när de fick bära hundhuvudet för att jag har svårt för webb-blaj. Rättvist eller ej, nu kom i alla fall nya numret. Och det var mycket bättre!

Till att börja med har titeln på rapporten ändrats till Urban Lifestyle Report - Nya Medier, så att jag som läsare förstår vad jag kan förvänta mig av innehållet. Temat för numret är identitetsskapande på internet. Det var intressant, för det är i alla fall det jag vill veta mer om - hur alla dessa kanaler och verktyg påverkar människor. Och så tar Tomas Nihlén upp en superviktig sak i sin ledare - att det lätt går rundgång i bloggosfären och att det inte minst gäller marknadsföringsbloggare. Det hade jag gärna läst ännu mer om, men allt kan inte rymmas ens på 43 sidor. Det blir till att fundera lite på egen hand.

Hur som helst, tack! Det var precis den här typen av hopkoppling av weebfenomen som jag sökte.

17 comments:

Anonymous said...

Du är ung och smart och det är inte bråttom. Ta en fil kand i några ämnen och vidga dina vyer. Kanske i konstvetenskap.

Andy W kommenterade sin massmediala samtid och skapade utifrån denna samtid sin konst, det gör honom inte till en reklamare, bara för att han valde ut teman som gick fram och berörde på olika sätt. Det är som att säga att ett träd som sticker ut sina stolta grenar och därmed syns, är en reklamare.

Reklamare gör ingen samhällsnytta, hur mycket ni än inbillar er detta, även om reklam kan vara rolig och intressant på andra sätt. En USP är inte detsamma som en objektiv konumentvärdering. USP är det man tror ska sälja produkten.

Mia said...

Anonymous, Visst var det väl ändå så att Warhol även var reklamtecknare, som det hette då, och han arbetade som sådan under sin karriär, och att the Factory var en stark reaktion mot "finkulturen"och dess museer och gallerier?
Just för att han inte godkände finkulturen gjorde Warhol samhällsnytta, kan jag tycka.
Det är något av en paradox att ställa ut just Warhol med fokus på the Factory på Moderna. Utställningen är trots det mycket bra - och många fina Warhol-böcker finns till försäljning där för dyra pengar.
Begreppet visuell kultur har sedan ett antal år tagit marknadsandelar:-) från konsten.Det är kanske inom detta område som Warhol och the Factory ska placeras?
Bra är bra och dåligt är dåligt oavsett vad man kallar sig själv. Finns det fler urusla konstnärer än urusla reklamare kan man undra?

Anonymous said...

mia, det finns många exempel på personer som gått fina konstskolor, alt stora författare, som jobbat i reklambranschen för att kunna försörja sig i början. Vad jag vänder mig emot är när fullständigt okunniga (på det de säger sig kunna) personer i reklambranschen stoltserar runt som om de vunnit Nobelpriset i medicin för en upptäckt som kommer rädda flera miljoner människors liv. Det är konst-igt. Visst finns det begåvade typer inom reklamen, men jobbar man med reklam handlar det bara om att kränga saker, inte om att göra samhället bättre. Därför är man en dålig människa per se, eftersom varje människas uppgift under de ungefär 30 000 dagar hon finns här borde vara att göra världen bättre. Sånt ger ångest och shoppingneuros.

Carl Johan said...

Reklam är inte alltid dåligt/reklam är inte alltid bra. Däremot är det fel att dra allt över en kant och säga att reklam endast är till för att kränga saker. Tyvärr är det i många fall som det sitter mindre begåvade människor och skapar reklam. Sådan som endast bygger på stereotyper och därmed bygger stereotyper. Bra reklam säljer samtidigt som det hjälper samhället att vidga vyer och utveckla vetande, radera skillnader och skapa större förståelse för andra och oss själva.

Tex, har den 'korkade' mannen o den 'ständiga' hemmafrun i många fall försvunnit ur svensk reklam.
Vissa skulle säga att det beror på förändringar i samhället, vårt samhälle är utgår från media, reklam är media.

Reklam kan förbättra samhället, inte alltid, men definitivt inte aldrig.

Anonymous said...

reklam skapar försäljning. försäljning skapar lönsamma företag. lönsamma företag växer. växande företag ger arbetstillfällen.

= samhällsnytta!

per uncle

Nina said...

Precis som Mia säger menade jag att Warhol började sin karriär i reklambranschen (vilket man inte behöver läsa konstvetenskap för att veta, det räcker att besöka utställningen). När man tittar på Warhols konst går det liksom inte att missa det. Hela grejen är ju att det är ytligt. Han kommenterade inte alls alltid sin samtid; till stor del är konsten rent narcissistisk. Det har i och för sig ingenting med reklam att göra (som om något kommenterar sin samtid, det är ju det vi jobbar med), men det är larvigt att automatiskt tillskriva något ädla motiv bara för att det är konst.

Du som vill (av förklarliga skäl) vara anonym låter väldigt arg och jag fattar inte riktigt varför. Hade du klivit in på en reklambyrå hade du ju vetat att ingen går runt och tror att man räddar världen när man jobbar. Man jobbar med något man tycker är intressant. Ibland handlar det om att kränga mobilabbonemang, ibland hjälper man utsatta kvinnor i Ghana genom att stödja Action Aid, ibland försöker man förhindra att folk dödas av rattfyllerister. Och som jag har nämnt ungefär tusen gånger tidigare är det reklam som ser till att medier är så billiga att gemene man kan ta del av dem. Använder du någonsin Google? Eller läser tidningen, kanske? Skulle du säga att det gör världen bättre? Jag tycker det i alla fall.

Carl Johan: Bra poäng.

Nina said...

Och morbror: Bra poäng. Och alldeles för lätt att glömma. För att inte nämna att företag som tjänar pengar kan investera och ta fram nya produkter som gör livet bättre för folk. Typ penicillin, mobiltelefoner, blåställ och lösgodis.

Leon said...

anonymous #1 och #3 (antar att det är samma person):

Jag tycker att du är naiv OCH nedlåtande.

Inse först och främst att reklam är business och en del i det samhällssystem vi lever i, eftersom systemet är uppbyggt kring konsumtion. Inte bara av läsk och schampoo, utan av precis allting, INKLUSIVE konst. Vem tar del av och köper konsten om ingen vet att den ens finns?

Istället för att påstå att att reklam är ofint och reklamare är "dåliga människor", ta en rejäl funderare på om det samhälle vi lever i, det vill säga marknadsekonomi, och om det leder till ett bättre samhälle eller inte.

Fundera och formulera i samma veva på ett bra ALTERNATIV till marknadsekonomi, och dela gärna med dig av det! Har du ett intellektuellt svar på detta vinner inte bara diskussionen men kanske också ett Nobelpris. Har du det inte står du bara för bittert konstskolesnack där "konst" anses vara "fint" och reklam "fult".

Jag tar gärna en filkand i konstvetenskap om du lovar att ta en filkand i nationalekonomi och några strökurser i tillämpad filosofi.

Leon
Reklamarbetare

Anonymous said...

Känsligt, känsligt -- jag har rätt alltså. Självklart har reklam en fundamental roll att spela i en marknadsekonomi, och ingen har väl kommit på något bättre än en marknadsekonomi (förutom Marx i så fall, skämt).

Jo, Nina, man kan säga att all konst kommenterar sin samtid, en kommentar behöver inte vara medveten och kan se ut hur som helst och det går inte att koppla bort samtiden från när konsten skapades, såvida man inte lever i en liten guldäggsbubbla (gör du det?). Och narcissism var ju verkligen något som reklambranschen uppmuntrade och uppmuntrar, kanske var det också därför begreppet fick genomslag ungefär när massmedie- och reklamsamhället tog fart. Reklam och falsk, ouppnåelig jagidentitet som får människor att må dåligt och vilja bli denna tomma reklamidentitet -- skapad av reklamare (ja, av dig).

Reklamarna (ni) göder våra narcissistiska samtidsjag (läs gärna Laschs bok The Culture of Narcissism), som får så många att må dåligt i dag. Ni målar upp något som är ouppnåeligt och samtidigt gör ni oss osäkra. Att falskt förespegla att ni kan lindra osäkerhet är er verkliga USP.

Så nu ska jag tacka reklamarna när jag blir sjuk, inte Alexander Fleming. Och tidningar skulle nog finnas utan reklam.

Har visst arbetat med reklam och det är därför jag skriver så här. Men visst behövs reklam i vår värld, som något nödvändigt ont. Utan att man ger sken av att göra något "gott", som förtjänar guldägg. Era argument är lika tomma som era korta och fåniga kreativa briefer. Och, nej, jag är en glad rackare.

Anonymous said...

Känsligt, känsligt -- jag har rätt alltså. Självklart har reklam en fundamental roll att spela i en marknadsekonomi, och ingen har väl kommit på något bättre än en marknadsekonomi (förutom Marx i så fall, skämt).

Jo, Nina, man kan säga att all konst kommenterar sin samtid, en kommentar behöver inte vara medveten och kan se ut hur som helst och det går inte att koppla bort samtiden från när konsten skapades, såvida man inte lever i en liten guldäggsbubbla (gör du det?). Och narcissism var ju verkligen något som reklambranschen uppmuntrade och uppmuntrar, kanske var det också därför begreppet fick genomslag ungefär när massmedie- och reklamsamhället tog fart. Reklam och falsk, ouppnåelig jagidentitet som får människor att må dåligt och vilja bli denna tomma reklamidentitet -- skapad av reklamare (ja, av dig).

Reklamarna (ni) göder våra narcissistiska samtidsjag (läs gärna Laschs bok The Culture of Narcissism), som får så många att må dåligt i dag. Ni målar upp något som är ouppnåeligt och samtidigt gör ni oss osäkra. Att falskt förespegla att ni kan lindra osäkerhet är er verkliga USP.

Så nu ska jag tacka reklamarna när jag blir sjuk, inte Alexander Fleming. Och tidningar skulle nog finnas utan reklam.

Har visst arbetat med reklam och det är därför jag skriver så här. Men visst behövs reklam i vår värld, som något nödvändigt ont. Utan att man ger sken av att göra något "gott", som förtjänar guldägg. Era argument är lika tomma som era korta och fåniga kreativa briefer. Och, nej, jag är en glad rackare.

Leon said...

Anonymous:

Du överdramatiserar saken genom att måla upp ett domedagsscenario baserat på en flummig, dystopisk och ovetenskaplig 70-talsbok kryddat med vänsterretorik som "reklamsamhället" och "mediesamhället".

Visst är samhället fullproppat med reklam, men reklamens inflytande är inte alls så stort som din magkänsla och ditt bittra reklamförakt säger dig.
Reklameffekten på folks beteende är inte mer än 30 procent (enl studier), vilket är väldigt lågt (lägre än att singla slant). Ett bevis på att människans tankar, känslor och konsekvent beteende är mycket mer komplexa än vad kan tro sig påverka. Studier inom psykologi pekar på samma sak: kausala samband mellan tankar/känslor och beteende är otroligt svaga.

Så, du har inte alls rätt, utan fel. Det känsliga ligger väl snarare att du ger dig anonymt på reklamfolk på en reklamblogg. Det omvända, en bitter reklamare skriver på en konstblogg om hur meningslösa deras tillvaro som misslyckade konstnärer som jobbar på Konsum skulle vara och att de borde läsa 120 poäng företagsekonomi skulle vara minst lika känsligt.

Anonymous said...

Leon:

Det märks verkligen att reklamvärlden är en liten sluten verkstad där ingen öppen diskussion får förekomma. Stora, tomma egon som känns rätt odemokratiska, faktiskt. Stäng dörren till vilket pris som helst!!! Så blir allt bra ska du se... Kanske måste listen tätas också? Jag menar att er värld måste diskuteras.

Leon skriver: "Reklameffekten på folks beteende är inte mer än 30 procent (enl studier -- om de stämmer), vilket är väldigt lågt", det är ju supermycket. Tillräckligt för att vara det där extra som får folk att förändra sitt beteende. Ni underskattar er stora påverkan, samtidigt som ni verkar ha en konstig brist på självförtroende (vi betyder inget). När ni har så här mycket makt som ni har så måste ni våga ta diskussionen om er meningslöshet. Nu måste jag tillbaka till avhandlingen...

Leon said...

Det är ingen som stänger dörren!

Jag tror att vi måste skilja på två saker här:

Ansvar och meningsfullhet.

Vad gäller ansvaret att kunna påverka folks attityder (och till viss del beteenden) så håller jag med om att reklambranschen behöver agera ansvarsfullt. Men jag vill också (utöver attityd-beteendedargumentet) påpeka att människor inte är dumma i huvudet och faktiskt förstår vad som är reklam och vad som är verklighet. Människor lär sig under sin livstid vad reklam är och vilka spelreglerna är.

En annan sak man kan fråga sig är: om de produkterna som reklamen sålde inte motsvarade det som de lovade, skulle de överhuvudtaget få finnas kvar i långa loppet? (bortsett från TV-shopprodukter)

Vad gäller meningsfullheten: Vad innebär begreppet mening? Vem äger rätten till att bedömma vad som är meningsfullt? Är begreppet absolut eller kan något som är meningsfullt vara meningslöst för någon annan?

Vad gäller reklamares självförtroende så kan man nog inte dra alla över en kam. Alla individer är olika.

Att använda ordet "makt" är nog också att ta i. Vilken makt. Konkurrensen på marknaden är ju stenhård, och både företag och reklambyråer måste slita som djur för att försöka att kanske ta en procents marknadsandel. Om det är nån som har makt så är det väl konsumenterna.

(30 procent är mindre än chansen att singla slant, och så liten att psykologforskning inte bryr sig om att ens titta på kausaliteten.)

Pär ä Här said...

Konstig debatt. Men reklamarna följer bara trender, de skapar inga nya positiva attityder. Om det började bli populärt att äta bajs skulle vi se en massa reklam med folk som äter bajs.

Ty det är kvinnorörelsens och det allmänna jämlikhetstänkandets ökande inflytande som har lett till att vi inte ser några hemmafruar vid spisen längre. Däremot såg reklam till att permanenta denna bild under många år, precis som den där antika reklamen där en svart man tvättar sig med en "riktigt bra tvål" och genast blir "vit och glad". Det vore intressant att hitta liknande konstigheter i dagens reklam. För visst finns de.

Leon said...

Pär:

Jag håller med dig om att reklambranschen inte bryter några mönster frivilligt eller om det är själva kundföretaget som vill lansera något nytt.

Det är både reklambyråernas OCH företagens fel att vi fegar ur och för ofta väljer den etablerade och riskfria vägen, utan hänsyn till vad man SKULLE kunna åstadkomma i fråga om ställningstaganden.

Men det görs försök hela tiden. I veckan gjorde vår byrå en pitch på ett stort försäkringsbolag. En av många idéer var att man skulle starta krig mot stadsjeepar och sluta nyteckna försäkringar för dessa.

Leon said...

En skön liten parallell till diskussionen:

http://www.ted.com/index.php/talks/view/id/97

Anonymous said...

Leon the Great:

Nota bene, Christopher Laschs tankar om narcissism är snarare konservativa. Han ifrågasätter konsumtionssamhället och individualism -- allt det som gör jaget allt mer fragmenterat, tomt och därmed tvingar oss att åtminstone temporärt söka efter något som kan fylla oss med innehåll (sådant som reklam till exempel ger illusionen av att kunna, i brist på annat -- varför inte lite risifrutti för att återfå glädjen i livet).

Din okunskap, som leder till snabba ogenomtänkta och grundlösa åsikter,är ett symtom på denna patologiska narcissism i vår tid. Om du fortsätter så kommer du aldrig känna kontakt med dig själv, utan bara med det alter ego du skapat för att inte gå sönder till förjd av alla problem du har och inte vill konfrontera...

Driften att höja sig ovan andra, att känna sig utvald, är din och reklambranschens. KOncist: att aldrig vilja diskutera er makt på riktigt.

Läs några av Laschs citat och bli träffade -- om ni vågar:
http://home.comcast.net/~plutarch/Lasch.html