Har ni läst Gary Bembridges blogg? Om inte, gör det. Gary är Vice President för Johnson & Johnsons skönhetsprodukter och hans blogg handlar om hur man gör (och inte gör) för att köpa bra reklam. Han är stenhård. Jag älskar honom.
Framförallt utgår han från en aspekt som nästan all reklamteori missar; bra reklam kräver bra människor. Gary resonerar så att om man beter sig illa som kund (ger dåliga brifer, lägger sig i det kreativa arbetet, eller inte vågar ta risker) kommer aldrig de bästa människorna på byrån (eller de bästa byråerna) att vilja jobba med en, och då kommer man aldrig att få den bästa reklamen. Och allt annat än det bästa är en viss del av pengarna i sjön. Därför föreslår han bland annat att det viktigaste måttet en marknadsavdelning bör titta på är huruvida de bästa reklamarna vill jobba med en. Vill de det, kommer reklamen att bli bra, och då kommer man att bli framgångsrik.
Jag har aldrig hört någon uttrycka sig så tidigare. Men det är bra att Gary tar strid. För jag tycker att det är jättekonstigt när vissa kunder vänder ut och in på sig själva och sin plånbok för att få till en fantastisk arbetsgrupp på byrån, och ÄNDÅ behandlar en som skit. Så himla onödigt, kan jag tycka. Mer av Gary, tack!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Apropå att köpa reklam skulle det vara väldigt intressant att höra din synpunkt på det inlägg jag skrev häromdagen på min blogg. Vad tycker du, som är i branschen..?
Håller med i allt! Gud så trött jag är på alla dessa överbetalda, låtsaskompetenta människor på landets alla marknadsavdelningar. Om inte arbetsgivaren kräver en utbildning av sina anställda, kan han/hon väl åtminstone kräva att de har lite vanligt hyfs, sunt förnuft och behandlar reklambyrån/arbetsgruppen med respekt.
Oj, behövde visst skriva av mig lite ha ha. Säger some en kollega sa till mig häromdagen när kunden krisat internt och plötsligt vänder upp och ner på allting: "Det är bara reklam, det är bara ett jobb." Men det är svårt att tänka på det viset mitt i vreden och stundens hetta.
Just a fair-y: Jag förstår din poäng. Men reklamfinansierade TV-kanaler är ju vinstdrivande företag, och måste såklart få välja vem de ska sälja sin produkt (reklamtiden) till. Och att sälja den till organisationer som kritiserar de företag som ser till att TV-kanalerna överlever skulle vara ekonomiskt självmord, så det förstår jag att de inte vill. Det är ju därför vi har public service som finaniseras direkt av medborgarna via licenser, där åsikter inte kontrolleras kommersiellt. Det tycker jag är bra.
Som du säkert har märkt om du har läst min blogg ett tag så tycker jag att man har och bör ta ett stort ansvar som företag och som reklamskapare. Jag mår personligen inte bra om jag känner att reklamen jag gör är falsk eller står för saker jag inte gillar. Behändigt nog brukar sån reklam inte funka särskilt bra (folk är, som du skriver, inte dumma i huvudet utan ser igenom bluffar).
Samtidigt är det alltid någon som måste betala eftersom vi har en kapitalitisk ekonomi. Det jag gillar mest med reklam är att det demokratiserar och tillgängliggör medierna. Utan reklam skulle ett nummer av DN kosta 75 kronor och vi skulle bara ha TV 1 och 2. Bara de med mycket pengar skulle ha råd att ta del av nyheter, underhållning och debatt. Och så skulle jag inte vilja ha det.
Anonym: Vaddå bara ett jobb? Jag förstår precis vad du menar, sådär känner jag jämt. Jag skulle inte hålla på med det jag gör om jag inte tyckte att det var bland det viktigaste och intressantaste i hela världen. Om man INTE blir förbannad när någon sårar ens yrkesstolthet har man fel jobb tycker jag.
Fortsätt vara arg!
Post a Comment