Friday, March 14, 2008

Nu ska jag vara helt ärlig.

Jag har just nu en kombinerad yrkes-och identitetskris. Det har jag haft förr och det brukar gå över. Idag har jag köpt en klänning och två par örhängen för att bota identitetskrisen. Den yrkesmässiga krisen är det värre med. Den beror på två saker:

1. Jag har ett yrke som ingen fattar och som blir bortglömt hela tiden.

2. Och inte ens inom det yrket är jag bäst. Eller ens bland de bästa.

Utlösande faktorer för krisen var Guldäggsnomineringarna och Resumés nomineringar till branschens 499 bästa & mäktigaste.

Som byrå har vi sex Guldäggsnomineringar, vilket väl är ok. Dessvärre är jag inte, ens med lite välvilja, inblandad i någon av dem. Som jag har skrivit tidigare har inte planners ens en egen rad när man gör Guldäggsinskicken. På Resumés lista blir de planners som är nominerade intryckta bland projektledarna, vilket jag tar som en ren förolämpning. Och där är jag inte heller med. Alltså: Krisen är ett faktum. Vad i hela friden har alla de här timmarna på jobbet gått åt till?

Nu KAN man ju invända att Guldägg (och Resumés lista ännu mer) inte är allt här i världen. Det kanske till och med är helt oväsentligt när man summerar ihop sitt liv om sådär 70 år. Men jag är i alla fall trött på att stå och stampa.

7 comments:

Anonymous said...

Skyll dig själv att du jobbar i en bransch som är helt meningslös, och där det bara handlar om att fejka ihop att man behövs.

Nöj dig med lönen som du kan köpa smycken och klänningar för, sådant som får dig att glömma...

Anonymous said...

Timmarna har gått åt till sk kompentensutveckling. Det verkar ju rimligt att inte vara bäst i branschen första året som yrkesverksam. Ta det lugnt - du har 45 år kvar till pensionen att förbättra dig på.

Ditaur said...
This comment has been removed by a blog administrator.
Anonymous said...

Kom igen Nina. Du står verkligen inte och stampar. Fast jobb på en riktigt bra byrå innan du slutade skolan är det långt ifrån många som kvalificerar sig till. Resten tar en stund och du tillhör dem som kommer att bli stjärnplanner.

Per Uncle

Anonymous said...

Nina

Jag vet precis vad du menar. Som planner talar man väldigt ofta till en publik som inte, ursäkta uttrycket, fattar ett jävla dugg av man säger.

Varför då?
Till stora delar handlar det om okunskap och ovilja att förstå. Det är otäckt som marknadschef, eller kreatör också för den delen, att inse att allt man lärde sig i kottlers böcker inte stämmer alla gånger. Då är det lättare att blunda och förkasta saker som oviktigt. Men det är samma utmaning som alla stora genier har.

Dom riktigt stora förändringarna sker i det tysta, stå på dig!!!

/David

HKJ said...

Är det inte bara att du går in och nominerar dig själv för att vara med på listan?

Nina said...

hkj: Om det är bekräftelse man söker är det väl inte så vansinnigt effektivt att nominera sig själv? Jag vill ju att någon annan ska tycka att jag är bäst och mäktigast!

David och ni andra: Tack för peppet. Jag blir säkert vuxen och klok någon gång...