Igår var jag på min första APG-grej på ungefär 125 år. Jag kunde inte ha valt ett bättre tillfälle. Katarina Graffman föreläste om etnografiska undersökningar som undersökningsmetod för konsumentinsikt. Det var fascinerande.
Undersökningen går till så att en antropolog med en bred frågeställning (t.ex. Hur konsumerar unga media?) ger sig ut i fält och helt enkelt lever sitt studieobjekts liv under en period. Man hänger med och observerar vad personen gör och säger och hur den beter sig under flera månader. Det gör att man får fram information om beteende som människor aldrig skulle dela med sig av i en fokusgrupp eller en kvantstudie, antingen för att de inte kan (försök att besvara frågan Hur borstar du tänderna?) eller för att de inte vill (försök svara ärligt på frågan Hur mycket alkohol drack du i helgen?).
Efter föreläsningen kom jag fram till två saker. För det första vill jag bli antropolog. Och om inte det är möjligt, vill jag få budget till att köpa in såna undersökningar. Det knäppaste var när Katarina berättade om en tjej hon hade studerat som var i 25-årsåldern. Hon berättade att hon aldrig åt light-produkter, utan stoppade i sig lite vad som helst. Hon brydde sig helt enkelt inte om mat så mycket (mer än att det skulle vara gott).
Låter det bekant? För mig är det det i alla fall. Ingen normalt funtad människa (framför allt om man är en halvung tjej) vill bli hopkopplad med fåniga light-produkter eller ännu värre, någon sorts matneuros. Det vore ju förfärligt för världen om någon identifierade sig med de vattenfallshoppande idioterna i Lätta-reklamen.
Men, låt oss titta i samma tjejs kylskåp. Där hittar vi BARA light-produkter. Quinoa, råris, minimjölk och sånt. Och det där träningskortet som nästan aldrig används (Gud, hur hinner alla människor träna så mycket? Jag hinner max en gång i veckan!) dras i själva verket rätt ofta.
Det är helt enkelt mycket intressantare att vara smal utan att behöva anstränga sig (jämför gärna ovanstående svar med intervjuer med Hollywood-kändisar och modeller. Det är samma sak.). Men det är väldigt få förunnat att kunna vräka i sig cheeseburgare och ändå hålla vikten. Lösning: Äta massor när man är bland folk och ingenting när man är ensam.
Intressant va?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
9 comments:
Ja, det är väl nästan lite status idag att dricka Coca-Cola. Då behöver man "inte oroa sig om vikten", till skillnad från andra suckers.
Jag gillar idén med att "leva som plannar".
En nyvunnen insikt jag har efter några månader på gymmet är att tjocka tjejer förblir tjocka, för att de är otroligt ängsliga för folk som tittar på dem och skiter i att gå till gymmet efter ETT pass = man blir inte smal av att gå på gym om man är tjock.
fråga:
är det som jag tror lättare för tjocka män att fortsätta gå till gymmet än för tjocka tjejer?
Känner sig män säkrare i gymmiljön?
Nog är det så.
Plus att många tjockare män skiter i att gå på gym över huvudtaget förstås.
På mitt gym finns det inga tjocka människor alls. Alla är superdeffade, mellan 22 och 30, solbrända och har snygga frisyrer trots att de har stått på löpbandet i 25 minuter.
Kan skrämma iväg vem som helst.
haha, ah mitt gym är liknande. Dock så är mannen som är där mest rultig. Han verkar aldrig bli av med sin vikt även fast han är där hela tiden.
Alla känner honom och står o småsnackar hela tiden med honom. Han är kungen av gymmet. Det är relativt ovanligt.
förresten, jag glömde att fråga en sak. detta är en riktig chansning.
Är det någon som sitter på något bra material angående Motorolas 'Hello Moto' kampanj?
skriver en obligatorisk men kort case study på den just nu.
Light är skit. Ut och rör på er. Och gymmet gills inte. Ut i friska luften. Skridskor är bra. Det är ju ändå kallt.
intressant var ordet.
Stora tjejer ser nära ut på bra håll.
Post a Comment