Tuesday, October 7, 2008

Nina said...

Tack för era uppmuntrande ord. Jag hoppas att ni förstår att det är själva anledningen till att jag har bloggen - att någon ska finna den intressant och läsvärd. Extra glad blev jag över ett par kommentarer som beskrev mig som mänsklig och känslig. För det är precis det jag är och det är det jag hoppas är skillnaden mellan mig och andra bloggar i samma skrå.

Men, naturligtvis har mitt förra inlägg också lett till en hel del kritik. Istället för att kommentera varje enskilt inlägg tänkte jag bara förklara lite hur jag tänker kring de sakerna.

Kritik 1: Jag måste lära mig att ta kritik. Jag är (liksom de flesta andra, tror jag) rätt bra på att ta kritik från människor jag respekterar och som respekterar mig tillbaka. Däremot är jag fruktasvärt dålig på att ta kritik när respekten brister åt det ena eller det andra hållet. Och det är faktiskt ingenting jag planerar att ändra på. Det finns så många bra sätt att lämna kritik på att jag inte tänker lära mig att ta emot den som är dåligt formulerad.

Kritik 2:
Man måste lära sig att ignorera dumma/elaka kommentarer. Det här är en vanlig webbsanning som jag helt enkelt inte håller med om. Visst, jag kan inte förbjuda någon att kommentera. Men om jag lägger ner en massa tid och energi på en blogg som går att ta del av helt gratis, tycker jag att man kan ställa vissa krav på de kommentarer som lämnas. Till exempel att de inte ska vara av typen "jag trodde att du var smart, men nu får jag tänka om". Och att de inte ska utvecklas till en 43 vändor lång diskussion mellan två personer som ingen annan bryr sig ett skvatt om. Båda fallen är spam, och det tycker jag inte att bloggen förtjänar.

Kritik 3: Jag gör alltid såhär när jag blir förbannad. Ja, det har hänt ett par gånger tidigare att jag har övervägt att sluta blogga. Och då skriver jag det, för jag skriver alltid vad jag tycker. Dessutom måste jag kolla av intresset, för om ingen vill att jag ska blogga är det ju dumt att fortsätta.

Kritik 4: Så skulle aldrig en kille göra. Nej, tacka tusan för att jag är tjej i såna fall. Om man måste vara tjej för att kunna vara ärlig med vad man tycker så tycker jag att den skeva fördelningen i den här branschen är ett mer akut problem än jag trodde.

Med allt detta sagt: Jag anstränger ihjäl mig för att den här bloggen ska vara ett bra ställe för folk som på riktigt är intresserade av reklam. När jag inte gör det anstränger jag ihjäl mig för att göra riktigt bra reklam. Så snälla. Som en av mina kollegor skulle ha sagt: Ge mig en jävla rast.

Och alla ni andra (oavsett om ni håller med mig eller inte): Tack för att ni läser. Tack för att ni kommenterar när ni verkligen tycker något. Gör det gärna mer. Jag läser allt och jag tänker, även om jag inte svarar.

9 comments:

Bisonfredrik said...

Det är mänskligt att vara mänsklig. Tack för det. Jag reflekterar ofta över hur skonsamma folk är i kommentarsfälten på mina olika bloggar och jag tror att könsaspekten helt klar har betydelse, om än inte hela betydelsen.

Jag har aldrig sett så starka känslor, påhopp och kränkningar som hos kvinnliga bloggare. Och det gäller i alla genrer.

Det är skit. Men du är bra. Keep on keeping on.

Själv drabbas jag ibland av personer som lider av "rättshaverist light" och känner för att ventilera sitt akademiska ordförråd då och då, men det klarar jag av.

Peter said...

Klart man inte behöver bry sig om kritik från de man inte respekterar (även om kritiken kan vara precis lika relevant och sann för det), men frågan är om man ska låta bli att respektera folk för att de ger en kritik?

Egentligen vill jag bra veta:

Betyder att du blir arg på kommentarer man skriver att du inte respekterar en?

Helena said...

Tack för dina anträngningar Nina! Din blogg tillhör mina favoriter, den är intressant och genererar en massa värdefulla tankar hos mig. Den är dessutom inspirerande, underhållande och mycket välskriven.

Tack!

le flaneur said...

Jag ska ta det lugnt med tonen på mina kommentarer. Orsaken till att jag kan vara rätt tuff är att jag tycker du är en riktigt smart kvinna som troligtvis blir den där stjärnplannern och förebilden du säger branschen efterfrågar. Ofta läser jag dina inlägg när jag är trött på jobbet och lite sur i allmänhet.

Men jag undrar varför du tar på dig allt ansvar för dessa tre filmer. Är det du själv som fått bestämma deras strategiska upplägg?

Anonymous said...

Din blogg är riktigt, riktigt bra. Intelligent, rolig, varm, intressant. Den bjuder upp till att tänka.

per uncle

e said...

Jag var, som sagt, den som skrev kommentaren som fick dig att sluta den där gången.
Jag hade nästan gett upp på bloggen då, men lät den vara en vecka till. Ibland glimmar du till. Som när du skriver om saker du gjort och hur du tänkt.
Jag tyckte det var intressant, och kommenterade när du bad.
Bemötandet, dina tankar ovan och det övriga får mig dock att inse att du och jag får gå skilda vägar här.

Det ger inte tillräckligt mycket, och jag har inte lust att känna mig i tacksamhetsskuld för att du "gratis" lägger ner timmar på den här bloggen.

Då är vår syn på bloggande lite för olika.

På återseende?

undrande said...

Jag undrar om inte du kan auktionera ut en date med dig? Det är säkert 70 proc killar som läser det här.

Tack och hej

Olivier

Nina said...

bison: Ja, det där med könsaspekten och bloggar skulle nog förtjäna en doktorsavhandling i statsvetenskap eller liknande. Helt ovetenskapligt håller jag med dig om att kvinnliga bloggare verkar vara betydligt mer utsatta. Vilket i sig är en anledning till att keep on keeping on. Men rätthaverister kan vara nog så jobbiga, iofs...

Undrande Olivier: Jag är väldigt kär i min pojkvän och föredrar nog att ha ett platoniskt förhållande till mina läsare, både de manliga och de kvinnliga. Men snällt av dig att undra.

Anonymous said...

Nina, du är något av det friskaste som tillförts reklambranschen på senare år. Smart, besjälad, engagerad. Du har dessutom mängder av supporters, vilket reaktionerna på ditt förra inlägg visar. Folk som gillar dig och det du skriver. Som uppmuntrar dig. Till och med kallar dig en stjärna. Det är inte dåligt för någon som jobbat drygt ett år. Det borde göra dig stolt. Och möjligen ödmjuk.
Men framgång är en explosiv kraft. Det har reklambranchen många exempel på. Antingen leder den till ännu mer energi, arbetsglädje och upptäckarvilja. Eller också leder den till egocentricitet och stöddighet.
Du har ett val, Nina. Var glad och stolt över den talang du fått och dela med dig när du orkar. Eller odla känslan av att vara omgiven av idioter som försvårar för ditt geni att blomma.
Eftersom du är både känslig och klok och dessutom innerst inne verkar gilla livet, så tror jag att du kommer välja den positiva vägen.