Jag jobbar i en bransch där ord är oerhört viktiga. Vi använder ord för att definiera våra varumärken, våra kunder, våra tankesätt och oss själva ( yipster enligt Urban Dictionary) Ibland blir ord frekvent använda. De kallas då buzzwords. Ofta blir de överanvända, och kallas då floskler. Många ser inte skillnad på ett buzzword och en floskel, men det är en annan femma.
Hur som helst, i denna värld av ord och betydelser, ägnas en stor del av ens tid och energi till att dessa och komma på alternativa lösningar. Hårklyveri, kanske vissa tycker. Men jag tycker att det är viktigt. Till exempel skulle många planners aldrig använda ordet "budskap" i en brief, eftersom det ställer in hjärnan på envägskommunikation. Nu när det slaget är avklarat har jag en ny käpphäst: Ordet konsument.
Planners älskar sina konsumenter. Vi jobbar med konsumentinsikter och innan dess pluggade vi konsumentmarknadsföring. Vi står på konsumentens sida och vi är konsumentens röst. Men, slog det mig häromdagen. Att använda ordet konsument är ju i sig en motsägelse mot det konsumentperspektiv vi säger oss vilja företräda.
Ingen människa ser sig som en konsument. Och företag som ser sina kunder som konsumenter (vilket faktiskt ju betyder att ens främsta mål och mening här i livet är att konsumera) har nog ganska rejäla bekymmer. För ingen köper ju något för köpandets skull, och ingen använder ordet"konsumera" om sina egna handlingar. Smaka på det. Nej, hörni, nu tror jag att vi går och konsumerar en kopp kaffe tillsammans. Om vi skulle ta och konsumera en semesterresa i jul? Du kan ju alltid konsumera hans telefonnummer på hitta.se. Vi säger inte konsumera, vi säger köpa, dricka, äta, söka, prata, känna. Och det gör vi eftersom vi inte är konsumenter utan människor.
Varje gång vi som försöker kommunicera med människor använder begrepp som är främmande inom mänsklig kommunikation är vi farligt ute. Och ärligt talat är det inte särskilt många moderna företag som kallar sina kunder för konsumenter. Man säger kunder eller ännu hellre användare, fans, supporters, advocates, kompisar. Jag gillar kompisar, som i Vem vill bli bli kompis med? Och Vad vill våra kompisar prata om?
Så. Härmed lovar jag dyrt och heligt att jag, under resten av min karriär, aldrig kommer att arbeta med konsumentinsikter. Däremot ska jag ägna mig mycket åt att förbättra min och andras människokännedom.
Ha nu en trevlig söndagkväll!
2 comments:
Konsumera är ju ett praktiskt ord eftersom det är en minsta gemensamma nämnare för att äta, dricka, shoppa etc etc
Jag känner väl igen resonemanget med "Vem vill vi bli kompis med?", dem strömningen var väldigt stark i kring sekelskiftet och relations- och one-to-one-fokuset.
Inget nytt under solen således, men den kritik som ständigt återkommer mot ett sådant resonemang är:
Jag VILL inte ha en relation till företag X.
Jag VILL inte vara vän med företag X.
Så även om det finns något behjärtansvärt i det så vill de flesta av oss nog vara konsumenter i relation till produkter och företag, men konsumenter som respekteras och lyssnas på.
I en värld där alltfler kulturella uttryck blir konsumtionsorienterade så känns det inte heller kontroversiellt längre att vara konsument, om man inte är ideologiskt emot konsumtionssamhället.
För om något är en floskel så är det väl just att ett företag skulle ha som mål att bli kompisar med sina kunder, det vill man bara om det är ett medel för att få dem att KONSUMERA mera...
Söndagsreflektion: The F word är inte i närheten av Kitchen Nightmares.
Publik.
Post a Comment