I helgen försökte jag och min bror reda ut varför Ett liv i exil är en så populär blogg. Den går på många sätt emot allt man spontant tänker att en poppis blogg ska innehålla.
Inget mode. Inga partybilder. Inget skvaller. Få eller inga utbrott. Knapphändigt skällande och uthängande av offentliga personer. Mest bara fina bilder och små textrader.
Kanske är människor faktiskt goda innerst inne. Kanske behöver man en lugn stund då och då, även på webben. För det är så jag ser Ett liv i exil; som ett litet mini-spa on-line. En chans att rensa hjärnan från skrik och bråk och ögonen från äckliga banners. Vad tror ni?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
jag vet inte vad jag tror. det enda jag vet är att varje gång jag går inte där blir jag lite kär i honom. och då har man lyckats med något.
Post a Comment