Imorse slog mig en strålande tanke: Tänk om jag hade en hemmafru. Eller en hemmaman, skulle det väl bli då. I huvudet gick jag igenom hur hela dagen skulle bli:
Jag skulle gå upp, utan att bädda sängen. Jag skulle sätta mig ner vid ett dukat frukostbord. Kläder och sånt skulla man väl få fixa själv, men det är å andra sidan rätt kul. Sen skulle jag gå till jobbet och när jag kom hem skulle jag få middag, mina kläder skulle vara tvättade och strukna, golven dammsugna och de nya tavlorna upphängda.
Vilket underbart liv! Såna här dagar skulle jag till och med kunna tänka mig att vara en hemmafru, bara för att ha lite mindre olika saker att tänka på. Konstigt vad extrem arbetsbelastning kan göra med ens drömmar, världsuppfattning och grundläggande värderingar.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment