Tema: Förenkla livet

Jag är inte något stort teknikfreak. Däremot är jag både bekväm och rastlös. Därför blir jag väldigt lycklig när saker uppfinns som gör att jag kan anstränga mig mindre, och samtidigt få roligare. Håller du med? Här kommer några tips i så fall.

1. Google Reader. Reader är en RSS-läsare. Det innebär att den samlar det du gillar på webben på ett enda ställe. Istället för att besöka varje blogg och sajt för sig, samlar Reader informationen på ett enda ställe. Superenkelt och jättesmart. Prova själv så förstår du.



2. iGoogle. iGoogle är lite som Reader, fast den samlar tjänster istället för inlägg och artiklar. Jag använder iGoogle som startsida. Då får jag direkt överblick över min mailbox, min Reader och andra viktiga saker. Och bäst av allt: Man väljer helt själv vad man vill ha i iGoogle.



3. Tweetdeck. Ett verktyg för att sortera och läsa Twitter på en smartare sätt. Istället för att gå in på twitter.com och göra sökningar samlar jag mina vanligaste sökningar på ett och samma ställe. Om jag är på en konferens eller så kan man ju göra en tillfällig feed med hash-tags*, så alla kan få koll på vad de andra skriver.




Vad gör ditt liv enklare?


*En hash-tag är en sån här: # På Twitter använder man såna för att markera ett ämne man twittrar om. När vi var på Hyper Island Master Class skrev vi exempelvis #himc framför alla tweetar som handlade om det. Då kan de andra lätt få fram alla kommentarer som gäller just det ämnet genom att söka på #himc.

Fanclub

När jag var liten var jag aldrig med i någon fanclub. Jag tyckte liksom aldrig att någon kändis var tillräckligt intressant för att jag skulle gilla dem så mycket.

Med åren har det ändrats. Jag blir mer och mer fascinerad och imponerad av människor jag träffar eller läser om. Kanske för att jag blir mer och mer säker på att livet inte är så enkelt som man trodde från början.

Därför ska jag ansöka om medlemskap i de här människornas fanclubs:

1. Iljan Batlan, Kommunalråd i Nynäshamn.
Varje gång jag läser om Iljan blir jag mer och mer fascinerad. Han går ut och promenerar med folk på äldreboenden. Han hittar på ett system där de kommunanställda får planera sin egen arbetstid och drar ner sjukfrånvaron 50%. Han ger alla ungdomar i kommunen garanterat sommarjobb för att bryta utanförskapet. En sant kreativ hjärna och modig person i världens kanske tråkigaste kommun. Nu ska han tydligen satsa på en karriär i Landstinget. Vet inte exakt vad det innebär, men allt han tar i verkar bli bättre.

2. Lotta Lundgren, fd copywriter, matbloggare, kokboksförfattare och legend.

Reklambranschen är full av begåvade och framgångsrika människor. Vissa är män, andra är kvinnor. Medan männen är alltifrån kostymklädda projektledare till flummiga barfotatyper är kvinnorna väldigt lika. Jobbar hårt. Håller låg profil. Inga divalater. Därför älskar jag Lotta. Det är omöjligt att inte se henne. Låg profil är inte hennes grej. Hon svarar på fel frågor i intervjuer, går i högklackat till sista veckan på graviditeten, säger upp sig och gör sig omöjlig. Och är så jäkla bra att alla vill jobba med henne ändå.

3. Emma Stenström och Micael Dahlén, forskare och lärare på Handels

När Emma gick ut Handels fanns det ingen i hela Sverige som höll på med kulturekonomi. Hon bestämde sig för att göra det i alla fall, trots att alla gråkostymer tyckte att det inte var ekonomi på riktigt. Nu har de ändrat sig.


När Micael var strax under 30 travade han upp till rektorn på Handels och bad att få starta en spetsutbildning inom marknadskommuniktion. Det fick han inte. På Handels sysslar man med riktiga saker, som att flytta siffror mellan kolumner och trolla bort budgetunderskott. Ett tag senare föddes i alla fall MCXL, som Micael drev på sin fritid tillsammans med några andra lika hängivna kollegor. Åtta årskullar har gått ut sedan dess. Utbildningen finns fortfarande inte på riktigt.

Vems fanclub vill du gå med i?

Papperslycka

Södra har blivit nominerade i två kategorier i Pulp & Paper Internation Awards: Research Achievement of the Year och Innovative Product of the Year. Tänk vad lite flyt, samarbete och 10 000 arbetstimmar kan göra.

Välkommen

Då var det alltså äntligen officiellt: Vi får en ny kollega. Om en dryg månad börjar Jon Dranger, en av världens bästa kreatörer, hos oss på Garbergs.

Jag är oerhört förväntansfull. Framtiden är här nu.

Ett bittert inlägg som speglar min sinnesstämning och vädret utanför fönstret

Det här två filmer som av någon anledning har blivit väldigt virala på senaste tiden. De är fruktansvärt jobbiga att titta på. Det kryper i hela kroppen. Mogisfilmen tog det tre försök innan jag lyckades ta mig igenom. Jag fick motivera mig själv med att jag måste, för jobbets skull. Hålla sig uppdaterad och sånt där.

Men ändå. Folk gillar att titta på det här, mest för att alla andra tittar på det. Klanmentaliteten är inte mindre bara för att man kolla på Youtube istället för SVT. Snarare tvärt om.

Det första ryktet jag hörde sa att Mogis är helt konstruerad av Acne som reklam för Sturegallerian. Sen dök den här filmen upp.



Ibland känns det som att allt är reklam. Det kan störa mig. Kan saker inte bara få vara roliga/konstiga/intressanta/äckliga utan att någon ska ge sig in och kapitalisera på det? Oftast blir det bara konstigt.

Förresten, har ni tänkt på det ologiska i att många säger att den traditionella reklamen är på väg att dö. Samma människor hyllar ofta företag som Facebook och Youtube. Det är där man ska finnas och göra grejer, i direktkontakt med människor. Företag vars hela affärsmodell bygger på att andra företag ska använda deras plattformar för att göra - just det - traditionell reklam. Någon mer än jag som tror att det där inte kommer att funka?

Hyper Island

I torsdags åkte hela Garbergs ner till Karlskrona för att köra en tre dagar Master Class på Hyper Island. Jag var ganska skeptisk innan. Jag tyckte att vi hade för lite gemensamt över rollerna för att det skulle funka som stor grupp. Jag var tveksam till Hypers undervisningsmetoder. Kort sagt: Jag ville inte tillbringa tre dagar på en gräsmatta med att bygga lego.

Som tur var slapp jag det. Istället fick jag tre dagar av örfilar och uppvaknande. När jag kom hem sov jag 12 timmar i sträck. När jag gick till jobbet i morse kom jag till en annan arbetsplats.

Jag ska inte gå in på detaljer. Men jag kan säga så här: Tror du att du har koll på digitalt - glöm det. Tror du att du jobbar på en digital byrå - glöm det. Det finns inga digitala byråer än. Några är inne och tassar på området ibland. Men potentialen att utvecklas är fortfarande enorm. Det har bara börjat.

Det sista som hände på utbildningen var att vår föreläsare Micke sa att om fem år har vi en massa digitala prylar inopererade i kroppen. Efter den här långhelgen är jag benägen att tro honom.

Alla borde åka till Hyper. Det skulle bli mycket roligare då.







Bilderna har jag lånat av Sandra, som vanligt.

Klick.

I morse gick jag till jobbet med en särskild sorts fjärilar i magen. Idag är nämligen min första dag som officiell medlem i ledningsgruppen på Garbergs.

Det känns stort att få kliva in bakom stängda dörrar på en av Sveriges äldsta och bästa reklambyråer. Lite nervöst. Men nu är det alltså öppet. Vi får se vad som finns där inne.

Två tips.

Bästa kampanjen just nu måste vara SAS Globe of fortune. Tjänsten slumpar fram ett SAS-resemål och en kompis från Facebook att åka med. När man har fått en slump man gillar (man har 10 chanser på sig) motiverar man varför man vill åka och så kan man vinna just den resan. CP+B (fd Daddy) står bakom.

Jag tycker att det här är bra för att det är roligt och relevant. Det funkar, helt enkelt. Det jag frågar mig är vart SAS som varumärke är på väg. Stan tapetseras med helt meningslösa stortavlor om någon slags SAS-bonus (har väl inte varit en nyhet sedan 70-talet?) och lågprishets möter en i tunnelbanan och on-line. Och så den här slumpgeneratorn på det. Jag skulle gärna vilja veta vad den större tanken är.

Sandra tipsade mig om Multicolr Search Lab som sorterar Flickr-bilder efter färg. Mycket användbar tjänst. Efter helgens övningar på Hyper Island (mer om det snart) önskar jag att kanske Beckers stod bakom tjänsten. Nu är det Idée som har gjort den. Det gör i och för sig inte tjänsten sämre.

Dagens bästa

Jag sitter mitt i vårt Hyper Island-bootcamp men måste bara posta det här:



Tävlingen pågår fortfarande. Så in och posta dina tankar på den fina sajten eller direkt på Twitter.

Vår föreläsare påstår att det inte behövdes någon reklambyrå för att göra det här. Jag håller inte med. Jag tycker att det verkar ha behövts en byrå både för att komma på grundidén och för att göra presentationen schysst. Vad tycker du?

Jag idag

Lyssnar på: The Phenomenal Handclap Band. För det fina namnet. Det är svängigt också.

Fick höra: Att vi har tre nomineringar till Svenska Designpriset. Två för Södra Pulp Labs och en för Jazzfestivalen.

Present: Sandra skickade mig den här fina bilden.



Sinnesstämning: Som bilden.

Ikväll: Gratta Emma till hennes nya bok.

Imorgon: Hela byrån drar till Karlskrona för att web-drillas på Hyper Island. Vi blir borta i tre dagar och lär oss förhoppningsvis vansinnigt mycket. Vi hörs när jag är tillbaka!

Tänk vad lite matte kan göra.

Det har varit mycket Spotify de senaste dagarna. Först var de skivbolagen som hade bjudits in som ägare. Sen var STIM glada. Sen var det Uggla som blev arg. Sen visade det sig att Spotify inte gör några vinster alls.

Och mitt i allt det här skriver Emanuel Karlsten ett mycket klokt blogginlägg om varför alla bara borde ta och lugna ner sig några hekto. Läs!

Dagens i-landsproblem

Hela världen är upp och ner för att kammaråklagare Rolf Hillegren har jämfört våldtäkt i en relation med en "mindre förseelse". Uttalandet i SvD häromdagen har JO-anmälts cirka en miljard gånger.

Hillegren är uppenbarligen inte lämplig för sin tjänst, eftersom han sätter sig över den lagstiftning som en demokratiskt vald riksdag har klubbat igenom. Men snälla, låt inte hans klantighet överskugga det verkliga problemet: HD har bestämt om en ny praxis på området. Hillegren uttrycker bara det som uppenbarligen många jurister tycker. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg säger samma sak i DN idag: Att ha sex med någon som inte vill är inte våldtäkt. Det är fritt fram.

Med samma logik antar jag att Hillegren, Ramberg och gänget anser att kvinnorna som arbetade i koncentrationslägrens bordeller i nazityskland inte har utsatts för något brott. Kanske en mindre förseelse. De fick ju mat. Till och med en stund under en sollampa. Det kanske till och med är rätt att det hela har sopats under mattan i över 60 år? Sånt här är ju obehagligt att prata om.

Den som tror att fysiskt våld är det enda sättet att trakassera en annan människa är naiv på ett sätt som inte är försvarbart för vuxna människor. Jag är avundsjuk på dem på ett sätt. De kan aldrig ha blivit mobbade. Aldrig läst en artikel om psykiska tortyrmetoder. Aldrig varit 16 år och vaknat upp skrikande av smärta för att en person person de trodde att de kände tyckte att det var okej att ge sig på dem för att de hade däckat av fyra folköl och en halv flaska vin.

Kul för dem. Tråkigt för alla oss andra att de sitter på några av samhällets mäktigaste positioner.

Hångla på Stopp

Det enda härliga med hösten är att festinbjudningarna börjar trilla in. Hittills tycker jag Stopps är den bästa.

Man får helt enkelt säga vem man vill hångla med på festen, och så rankas alla efter popularitet. Det är ju omöjligt att inte gå dit om man är med på listan, hur manipulerad den än är. Man blir ju väldigt nyfiken på vilka som är intresserade av Daniel Sundin på DDB (20 anmälningar!) eller Lisa Engart på Saatchi.

En snabb check av listan visar att det är produktionsledare eller producent man ska vara om man vill bli poppis på hångellistan. 3 copywriters och två ynka planners platsar. Gå in och förbättra statistiken.

Försmäkta hjärtevän snärta

Under sommaren har DN haft en kampanj där man kan adoptera ett ord som man är rädd kommer att försvinna från svenska språket. Nu finns listan över samtliga adopterade ord här.

Jag älskar ord. Trots att jag svär som en sjöman och överanvänder ordet typ finns det plats för många konstiga ord mitt språk. När Kalle blir arg på mig han bli ännu mer arg för att jag bråkar med fasta uttryck som hör hemma på 50-talet.

Av alla ord på listan tror jag att jag gillar kongenial mest. (som helt överensstämmer med någons eller någots anda och avsikter (mest om konstnärliga produkter)) Det ska jag också adoptera.

Dear NZ

Att Nya Zeeland håller på att legalisera barnaga igen, efter att det har varit olagligt, har väl knappast någon missat. Efter The Best Job in the World var det väl någon som tyckte att Oceanien hade fått lite för mycket positiv PR.

Rädda Barnens kampanj låter i alla fall Nya Zeeländarna veta vad resten av världen tycker. Rösta och Twittra här.

Brimpan ligger bakom.

Absolut anthem

Absolut Vodka gör för ovanlighetens skull en reklamfilm. Det är ganska intressant att ett av världens mest hypade varumärken inte brukar göra det. När så många pratar om att film är det bästa varumärkesbyggande mediet. Bla bla.

Hur som helst, här är den. Gjord av TBWA/Chiat/Day.



Webben är gjord av Great Works. Den finns här.

Absolut forsätter att göra saker på riktigt. De fortsätter att jobba tajt med kreativa människor. Och temat In an absolut world sitter som en smäck. Varför är då den här filmen så urbota tråkig?

Jag kan se ett par saker i hantverket. Musiken och VO:n är töntiga. Man får inte alls någon storslagen känsla. Och dramaturgiskt är det inte direkt ett mästerverk. Men det är något annat som skaver. Det känns helt enkelt väldigt lite Absolut, och väldigt mycket amerikanskt corporate.

Sajten jobbar bättre med bakomfilmer och statistik. Men att allt cirkulerar kring reklamfilmen gör att det inte riktigt lyfter. Man vill ju att det ska handla om projekten. Det som är häftigt på riktigt.

Varför har det blivit så här? Kanske beror det på att Absolut är ovana köpare av just reklamfilm. Eller så sitter det så mycket i skallen när man gör traditionell reklam att det per automatik blir tråkigt. Eller så har de bytt folk på Absolut och den nuvarande beslutsfattaren rekryterade från Unilever.

Eller så har jag helt enkelt fel och det här är briljan. Yes/no?

Uppföljning

Kanske är det plannern i mig, eller så kan man vara kreatör och ändå bry sig om hur det går för jobben. Men jag blev helt hoppigt glad när vi fick siffrorna från NetOnNet efter vår guidningskampanj som började i maj. För en aktör med en en marknadsandel på 6% i en av Sveriges tuffaste branscher blev det såhär:

- 88% avsändarindentifikation
- 0% spill till konkurrenter
- 62% positiv respons på filmerna (och 5 % negativ)
- 40% köpintention
- pris per person som fattat filmen (elegant kallat cut-trough cost) 50% under benchmark (idealvärdet)

men allt det är ju egentligen bara medel för att nå:

- 13% ökad marknadsandel med bibehållen lönsamhet på en marknad som under samma period backade med 4,4%. Med reklamen som enda verktyg.

Jag skriver det här delvis för att skryta, och för att alla ni som sågade filmerna på Dagens Media ska få veta att ni hade fel. Men också för att jag tycker att man kan lära sig en del på det. Till exempel att människor visst gillar reklam, om den behandlar dem med respekt. Att det lönar sig att bjuda på något. Och att man kan sälja massor på en prispressarposition utan att visa varken produkt eller pris.

Vi tittar på filmerna igen va?

Praktisk feminism

Bild från pixie trash.

I början av sommaren svarade jag och Sandra på hundratals frågor om feminism som hennes läsare hade ställt. Det var inte helt lätt. Dels för att vi själva inte alltid visst svaren (Vad är exempelvis mansskatt?). Dels för att svaren skulle uttryckas så att den 14-åring som hade frågat skulle förstå. Dels för att många frågor inte hade några raka svar.

Jag är själv inte särskilt teoretiskt skolad. Min feminism kommer snarare ifrån en övertygelse om att en massa människor hindras från att leva sina liv som de vill, och att det går att göra något åt det.

Problemet, som märks redan när Sandras unga och oftast nyfikna läsare går loss med sina frågor, är att det är väldigt lätt att snärja in sig. Och att folk oftast blir väldigt arga. För eller emot kvotering? Är genus en helt social konstruktion? Är äktenskapet en patriarkal struktur som måste avskaffas? Hjärnan kan bli kokt för mindre.

Då började vi prata om något som jag faktiskt gillar mer ju mer jag tänker på det. Det handlar om den praktiska feminismen. Den som var och en kan ägna sig åt i sin vardag, oavsett om man tror att kvotering är en bra lösning eller inte. Som kvinna handlar det om att strunta i sin egen bekvämlighet för att röja väg för andra. Kliva upp på scenen även om det är läskigt. Fortsätta ta ordet i mötet även om man blir avbruten fem gånger. Och framför allt, och det gäller både kvinnor och män, att aldrig göra något bara för att det förväntas av ens kön. Inte för att det är så kul, utan för att man tror att det spelar roll.

Genom historien finns en massa människor som har gjort världen mer jämlik. Men även om teoretikerna behövs, är det oftast praktikerna vi minns. De som riskerade något av sig själva för att förändra. Prinsessan Kristina. Virginia Woolf. Kerstin Hesselgren. Jag tror inte att någon av dem tyckte att livet var en picnic hela tiden. Jag tror snarare att de hade det jättejobbigt för det mesta. Men de gjorde det ändå.

Det är feminism för mig.

Dagens citat

"Jag är inte imponerad av någonting innan jag vet vad det har kostat"

- Anders Halvarsson, VD på NetOnNet, inspirerad av Ingvar Kamprad

Att jobba i augusti

Den här veckan är det nästan ingen i hela Stockholm som jobbar. Därför gick vi tidigare i onsdags och jobbade från Peters båt istället.















Det var en fin dag.

Stackars

Idag startar IKEAs tävling där människor ska hålla sig vakna så länge som möjligt i deras nya sängsortiment. Kolla här.

Jag tycker väldigt synd om Forsman. De måste ju ha jobbat på det här hur länge som helst, bara för att få se idén göras några veckor tidigare av Playground.



Nu tror jag inte att det spelar så stor roll för vanliga människor. Playground är ju en liten butik i Stockholm och IKEA är hela Sveriges bästa favvo. Men det hade ju såklart varit mycket roligare för IKEA om deras idé inte precis var gjord.

Tyvärr får jag inte alls samma sug efter att hålla mig uppdaterad om IKEAs tävling som jag fick av Playground. Beror det på att idén är gjord eller på att den helt enkelt inte är lika välgjord? Eller helt enkelt på att det är tråkigt att kolla på människor som ligger still i varsin säng? Jag vet inte.

When the band begans to play the stars were shining bright.

I morse vaknade jag på världens sämsta sida. Skit samma om det är sommar och sol.

Jag hade sett fram emot en hel dag av surande. Tills jag av misstag råkade lyssna på den här.



Då blev jag tvungen att bli glad igen. Typiskt.

Det här är ni

Eftersom flavor of the week är roliga Twittertjänster publicerar jag mig själv enligt Twittersheep.


Tjänsten tar egotrippandet en nivå till genom att analysera en persons followers och göra dem till ett moln. Jeez, people. Jag tar verkligen med mig jobbet hem.

Hur man lättar upp en tråkig måndag

Efter att ha tillbringat några dagar på Mallorca mitt i juli var den en fråga som etsade sig fast i mitt huvud: Varför finns inte Fanta Citron i Sverige? I Spanien finns den till och med på Burger King. (Dessutom har de double whopper cheese & bacon. Försök att slå den kombinationen, om ni kan!) Istället får vi dras med sliskiga Fantasmaken som mango, ananas och tropiskt trams.

Men nu verkar min fråga få ett svar. Lagom till den varma årstidens slut kommer citronfanta tillbaka!

Jag är så lycklig. På riktigt.