Monday, June 30, 2008

Jag är så seg att jag inte ens kan komma på en fyndig rubrik.

Jag tänkte att jag såhär i semestertider skulle vara den som håller hjärnan och bloggen igång. Jag sitter trots allt på ett gråmulet slussen och inte på någon fin strand med en paraplydrink. Men det går inte så bra. Dagens tankar har mest varit:

Oj vad det är dyrt med flyttkartonger.

Och det är ännu dyrare med flyttfirma.

Det var lite elakt av Leon att jämföra Pripps Blå-filmerna med Hitlerjugend.

Jag vill gå hem och läsa min bok.

Semestern infaller om en vecka och jag har fortfarande inte kommit igång med vårens träning. Dåligt.

Det ska bli skönt med semester.

Nåja. Jag hoppas att det går bättre imorgon. Ha en trevlig fortsatt sista-måndagen-innan-semester. Bara en sån sak.

Officiell sommar

Här är den.



Tack till Tobias som är så snäll och lägger upp Prippsfilmer!

Och ni som brukar gnälla på mig för att jag inte gillar vanlig reklam utan bara ska hålla på med produktutveckling och så. Jag gillar VISST vanlig reklam. Om den är bra. Titta här bara. Reklam-reklam.

Friday, June 27, 2008

Herrejistanes.

Såg precis nya Pripps Blå-filmen (via Resumé). Jag gillar Pripps gamla filmer. Det är sommarkänsloporr. MCXL-anden skulle säga att det är IDIOTISKT att begränsa sig till att sälja öl på sommaren. Man missar ju resten av året. Men jag gillar i alla fall att titta på dem.

Nu upptäckte jag att ingen av dem finns på Youtube. Det är ju inte riktigt klokt. But anyway.

Den nya filmen är i samma andra fast lite töntigare. Tycker jag ändå tills jag ser att den är inspelad på Torö. Mitt land. Jag känner mig stolt. Och väldigt sugen på att åka ut i skärgården. Med eller utan Pripps.




Den sista bilden är en smula intern. Det är Julius i en gayprideburka. En väldigt sen kväll i augusti förra året.

Thursday, June 26, 2008

09.45 och redan lite sur

I Resumé läser jag att Heinz har dragit in den här reklamfilmen:



Anledningen är att den brittiska TV-publiken har blivit upprörda. Över pussen mellan pappan och kocken. Hur är det möjligt? Det är en PUSS. Det är ett SKOJ. Och även om det vore en allvarligt menad tungkyss så är det inget konstigt med det. Och hur är det möjligt att ett varumärke som Heinz, som är så brett och omtyckt, kan vika sig för några människors konservativa åsikter?

Vet ni vad jag tror? Jag tror att filmen drevs igenom av byrån och någon person på marknadsavdelningen, och att någon hotshot internt inte ville ha den. Och så trillar det in lite anmälningar från människor som uppenbarligen inte är i målgruppen, och så passar den där hotshoten på att säga "vad var det jag sa" och dra in alltihop. Tror jag.

Omodernt, kosntigt och tråkigt, hur som helst.

Tuesday, June 24, 2008

Reklam, hopp och kärlek

I förra veckans pappersversion av Dagens Media kan man läsa om Svenska Kyrkans kommunikation. De lägger över 100 miljoner på kommunikation varje år, och ändå fortsätter medlemstappet. Jag tycker att det är så sorgligt. Jag är inte religiös, men jag gillar kyrkor och dop och bröllop och scoutbasarer och julavslutningar. Och här tror jag att problemet finns.

Jag tror att Svenska kyrkan har feldefinierat sin produkt och sitt uppdrag. Jag är ingen historiker, men jag tror inte att kyrkans kärnprodukt någonsin har varit själva tron. Det har varit ett samlingställe för utbildning, internationellt utbyte, social omsorg och ett ställe att träffas på. Det har också varit en kulturell, arkitektonisk och konstnärlig institution. Dessutom tillhandahåller kyrkan mänskliga ritualer som återfinns i alla kulturer fast i olika form, som bröllop och begravningar. Sen har det naturligtvis också alltid varit ett ställe att utöva religion. Men det är liksom inte allt. (Mamma, du får rätta mig om jag har fel).

Men i sin kommunikation verkar Svenska Kyrkan glömma bort hur stort produkt- och tjänsteutbud man faktiskt har. I reklamen hamnar fokus gång på gång på just tro och bön och sånt. Men att omvända någon religiöst är ett tufft kommunikationsuppdrag, det tror jag att både Richard Lejonhjärta, spanska inkvisitionen och mullorna i Iran kan skriva under på. Men Svenska Kyrkan har enklare alternativ.

Om de var min kund skulle jag lyfta

1) Kulturskatterna som finns i själva kyrkorna (och byggnaderna i sig) som har funnits i hundratals år men som kommer att försvinna om det inte finns pengar till att sköta om dem.

2) Superprodukterna dop, bröllop och begravning. Få varumärken kan stoltsera med en sån trio av storsäljare. Och jag vet inte om folk ens vet att man inte kan gifta sig i kyrkan om man inte är medlem? Intressant att undersöka, hursomhelst.

Vad tror ni om det?

Monday, June 23, 2008

Grönsaker, ost och kyrkliga ting.

Det är konstigt att vara i Cannes. Innan man åker är man tveksam till om man har lust. På vägen hem ångrar man sig gruvligt. Men när man väl är där, då är det på något sätt underbart. Ungefär såhär:




Fin utsikt och rosévin på stranden.




Cillas skogarderob för 4 dagar.



Vi hamnade på en liten liten bar med stora möbler. Där lekte vi Ett skepp kommer lastat med grönsaker, ost och kyrkliga ting. Oklart hur vi kom på just den kategorin. Men det var svårt i alla fall.




Det bästa var nog festen som Bacon hade i sin villa utanför stan. Folk var kramades och badade i poolen. Här är jag med Emelie från Forsman och Kristina från SWE. Snygga damer. Man kan se på min hudton att jag var seriös och hängde i palatset hela dagarna.

Det sämsta var nog att 8 personer fastnade i hissen på väg till vår efterfest på torsdagen och fick sitta där i en timme innan brandkåren fick loss dem. Och sen hände det igen lite senare, så brandkåren fick komma tillbaka. Händelsens bottenplacering på listan är enbart hotad av Resumés midsommarfest. För 300 spänn fick man två ölbiljetter och mat som var slut. Inga bord fanns det heller. Såhär ledsen blev Rebecka när hon insåg att hennes middag skulle bestå av en enda potatis.



Som tur var fick vi mer mat nästa dag. På Caveau 30, närmare bestämt. Ett mycket trevligt ställe där man kan få den här stiliga paellan.



Det var det. Hoppas att ni andra som var där också hade kul!

Cannes by day

Jag hade förmånen att ingå i Garbergs Cannesbaserade SWAT-team förra veckan. Vi rännde runt i palatset hela dagarna och tittade på reklam. Det var jättejättekul. Jag tänkte att jag skulle sammanfatta på något vettigt sätt, men att jag är för trött för att göra det. Sen tänkte jag att det kanske är bra att sammanfatta när man är lite slö i huvudet, för det man minns då måste ju vara det som verkligen fastnade. Det här minns jag att jag tänkte:

1. "Reklam"-reklam är oftast tråkigt. Jag började med att titta på katergorierna Design, Promo och Integrated/Titanium, och jag kan säga att efter det var printutställningen värsta sömnpillret. Kul, ni har dramatiserat ÄNNU ett adjektiv med ett tokrolig bildlösning. Det tyckte var tristast är att print, utomhus och film så ofta blir en budgettävling, eftersom det är produktionskvalitén som blir skillnaden mellan snarlika lösningar. Kolla på filmnomineringarna här till exempel. Bra filmer, utan tvekan. Men alla är snygga bra filmer. I och för sig fick Gorillan Grand Prix, så det kanske är en trend som håller på att brytas. I de nyare kategorierna finns det jätteenkla och jättekomplexa idéer om vartannat. Och det var det jag fick mest energi av.

2. Min bästa "reklam"-reklamgrej (för vi jobbar trots allt med reklam) var nog Diamond Schreddies av Ogilvy & Mather i Kanada. Schreddies är en fyrkantig frukostflinga (typ Havrefras) som hade tappat marknadsandelar för att de kändes trista och inaktuella. Hur löser man det utan att ha några produktnyheter att komma med?

(Tänk själv här)


Titta sen här.

Ur ett planningperspektiv blev jag mest impad över kampanjen No one thinks big of you av Clemenger BBDO Sydney.



Förutom filmen innehöll kampanjen en massa traditionell media och gimmickar som minikondomer som sattes fast under vindrutetorkare på häftiga bilar. Det är precis såhär insikt ska funka. Man sätter sig in i målgruppens situation och funderar kring vad som verkligen driver dem. Uppenbarligen funkade det också.

En annan grej jag gillade var A Blind Call av Guillaume Duval i Bryssel för Belgiens motsvarighet till synskadades riksförbund. Idén är att folk lägger in namnet A blind Call i telefonboken på mobilen, med ett speciellt telefonnummer. Namnet hamnar då först i telefonboken. Om knapplåset går upp när man har mobilen i väskan eller fickan händer det ju att man ringer upp den som är först i telefonboken (det kallas tydligen blind call). Det blir sjukt störigt för alla som heter Anna. Men på det här sättet undviker man att störa Anna samtidigt som pengarna man ringer för går direkt till de blinda istället för till operatören. De har tydligen fått in miljonbelopp på detta. Jämför det med your average utomhuskampanj. (Personligen tycker jag att Röda Korsets Runda upp-kampanj är minst lika smart. Varför har den fått så lite uppmärksamhet?)

Åh, det fanns alldeles för mycket som var bra. Kolla shortlisten här och googla!

3. Jag skulle vilja bli adopterad av David Droga. Den som inte vill jobba på Droga 5 är kanske inte riktigt klok i huvudet. Han höll en helt fantastisk presentation av Tap-projektet som Droga 5 driver tillsammans med UNICEF. En dag (har blivit en vecka nu) ber man människor som äter ute i New York att betala en dollar för kranvattnet som man i vanliga fall får gratis. Pengarna går till dem som inte har dricksvatten.

Det är så (svordom kommer) inihelvete smart. Jag älskar det. Jag älskar David Droga och människorna på UNICEF som orkar göra det. Och jag älskar att initiativet har spridit sig till typ alla andra städer i västvärlden, som tar fram helt egna kampanjer. UNICEF ger fullständig kreativ frihet till byråerna som engagerar sig och dessutom får byrån en brunn uppkallad efter sig. Tap finns inte i Sverige än. Vilken byrå jobbar med UNICEF? Om inte ni gör det här snart (Tap har funnits i två år, så det börjar bli dags) så kommer jag att göra det.

Det var i långa drag vad jag fick med mig.

Oj då.

Det blev visst inget bloggande från Cannes. Någonstans mellan Titamiumshortlisten och Baconfesten försvann det bara. Men någon av er som var hemma kanske såg min krönika i Dagens Media i alla fall? Den är på baksidan av förra veckans nummmer. Förutom att jag ser lite ut som en sur femåring på bilden och att Rolf van den Brink lurade mig att han hade klippt bort "obekväma delar" ur texten (ni kan kanske ana hur arg jag hann bli) tycker jag att det blev ganska bra.

Nu känns det hur som helst kontigt att vara tillbaka vid skrivbordet. Mer om Cannes kommer.

Tuesday, June 17, 2008

It IS Cannesvecka

Det som heter Midsommarveckan i den normala världen heter Cannesveckan för oss. Redan nu får jag säga ett jättestort grattis till vinnarna Goss och Saatchi och framförallt till pappa och gänget på Åkestam.Holst som fick guld för Playgrounds kampanj Hönspappan.

Och idag har cybernomineringarna kommit. 22 stycken till Sverige. En till Garbergs. Nu håller vi tummarna!

Imorgon åker jag ner och dränker mig själv i reklam och ett och annat glas rosévin. Jag ska försöka hålla igång bloggen och skriva om jag ser nåt kul. Jag hoppas att vi ses där! Jag är hon med blå klänning och gul kofta när vi kolla på fotbollen på Legolandstranden.

Monday, June 16, 2008

Spillerill spillroll

Förra veckan hade vi vårt första möte med APGs nya styrelse där jag har äran att vara ordförande. Vi pratade som vanligt ganska mycket om planningrollen och hur vi ska förtydliga den på olika sätt. Det är inte helt enkelt. Men vi kom i alla fall fram till några tydliga mål.

Men sen så kom jag att tänka lite mer på det här med roller. Är det så viktigt egentligen? Reklambyråer jobbar ju traditionellt med projektledare, copy, ad, produktionsledare och formgivare. Alla andra, som typ webbkreatörer, producenter och planners, verkar ha liknande problem med att hitta sig själva.

Det finns såklart fördelar med en tydlig ansvarsuppdelning, men ibland undrar jag om det inte är de här fasta rollerna som gör att vi har så svårt att tänka verkligt nytt. Om det finns någon som är ansvarig för text och någon som är ansvarig för form har man ju liksom redan primat sig med att det ska finnas en text och en form.

Så kanske borde planners tänka mindre på att försöka definiera vilka vi är, och mer på hur vi kan smitta andra med vår osäkerhet. Det kanske är först när arbetsgruppen funkar helt organiskt som man kan komma på de riktigt annorlunda idéerna. Inga revir. Inga titlar som måste försvaras.

Nu låter jag lite som en dubbelmaoist. Men kanske vora det intressant att åminstone presentera sig för kunden som en hel arbetsgrupp, inte som en massa olika delar?

Friday, June 13, 2008

Lite väl mystiskt

Mitt förra inlägg var tydligen halvt obegripligt, men såhär ligger det till:

Bakgrund: Södra Cell är ett pappersmassaföretag vars kunder är pappersbruk runt om i Europa. Förutom själva pappersmassan erbjuder Södra konsulttjänster kring hur pappersbruken kan effektiviseras och utvecklas inom exempelvis miljö. Södra gör direktreklam för att vårda relationen till sina kunder, och det har vi sen många år tillbaka gjort i form av böcker som hyllar det gemensamma intresset papper.

Briefen: Att ta fram reklam som får kunderna att fortsätta köpa massa hos Södra, och dessutom visa på Södras smarta konsulttjänster.

Lösningen: Direktreklam i två steg, böckerna Pappersmysterier och Papperslösningar.

Boken Pappersmysterier skickas ut först. Den är osprättad och fylld med chiffer. Om man sprättar sidorna finns där inne små mystiska historier där papper har spelat en viktig roll. Till historien hör ett papper som är en replika av det papper som historien handlar om. Det blir en väldig massa olika sorters papper, från den skumma valsedeln som kanske gjorde Bush till president i USA till Krügers självmordsbrev.

Någon vecka senare kommer boken Papperslöningar som handlar om hur Södra kan hjälpa pappersbruken att lösa deras mer vardagliga pappersmystier.

Sådärja, nu kanske ni kan tycka till?

Thursday, June 12, 2008

På tal om slutresultat

Det är med en deciliter vemod och en stor portion stolthet som jag ser att vår senaste kampanj för Södra Cell nu är omskriven i Resumé. Projektet har pågått så länge att det känns som att de är vår bok och att ingen annan borde få se den. Det är speciellt att jobba med ett uppdrag som har präglat byrån så mycket under en herrans massa år. Men nu är alltså en bok med 10 pappersmysterier utskickade till Södras kunder. Jag önskar så mycket att jag kunde skicka boken till alla er läsare eller åtminstone lägga upp den på nåt bra sätt på bloggen. Den är nämligen väldigt kul att bläddra i.

Så jag får väl fråga istället: TROR ni att det är en bra idé?

Wednesday, June 11, 2008

Rättelse

Jag har ibland skrivit att jag tycker att det är ens skyldighet att älska det man jobbar med. Älskar man inte reklam så ska man jobba med något annat.

Många håller inte alls med om det. Peter anser exempelvis att det är ett "Stureplansproblem" som är få förunnat att kunna älska sitt jobb. Jag har nu funderat några varv och kommit fram till att älska är ett mycket starkt ord som jag kanske använder för lättvindigt. Jag ändrar mig till "vara väldigt, väldigt intresserad av". Men det är å andra sidan livsavgörande för att kunna göra ett bra jobb.

Idag åt jag nämligen lunch med Kalle W som är planner på Brindfors och vi konstaterade att nästan alltid när ett projekt blir riktigt svårjobbat beror det på att någon i arbetsgruppen inte är genuint intresserad av reklam. Och då hamnar man i ett hopplöst läge. Man pratar förbi varandra. Man har olika mål. Man blir kort sagt pissförvirrad.

Det är när det brister i reklamintresset som kunden inte vågar köpa en modig lösning. Det är då produktionsledaren säger "det där kommer aldrig att gå" och projektledaren kommer tillbaka från ett möte och har missuppfattat kundens kommentarer å det grövsta. Det är då plannern eller strategen snurrar in sig i en smart "modell" som inte går att tillämpa överhuvudtaget.

Jag tror att man måste bry sig om slutprodukten för att kunna hantera processen på ett bra sätt. Man måste tycka att en riktigt bra kampanj ger lyckorus. Om jag hade en byrå skulle jag börja med samma fråga, vem jag än funderade på att anställa: Vilken är din favoritreklam och varför? Kan man svara på det, och verkar tycka att det är en intressant fråga att diskutera, då kan man fundera på att prata vidare.

Nu är Rolf sur på mig.

Läs hans replik här. Tack Fredrik för tipset!

Tuesday, June 10, 2008

Dagens utbrott kommer inte från mig

Adliterate har som vanligt rätt. Och nu är han arg också. Finns inget mer upplyftande än riktigt analytiska och smarta människor som kryddar på det hela med ett känsloutbrott.

Nyhet

Jag har bytt bild på mig själv. Nu kan alla ni läsare se hur jag ser ut när jag åker tunnelbana.

Det är lätt att bli lite påverkad när man tillbringar dagarna med människor som Niotillfem och Fyratillfem. Rosa solglasögon är ett exempel på det. Och att skriva om sig själv på bloggen. Hur som helst kan jag starkt rekommendera Fyran och Femman som botemedel mot de flesta tristessliknande åkommor. De är inte riktigt kloka.

Det här är ett bra inlägg.

För någon vecka sen skrev Rolf van den Brink sin vanliga ledare i Dagens Media. Jag har gått och sugit på min retur ett tag. Men nu har det liksom kokat över.

För det första är texten oförskämd, vilket jag aldrig tycker är en bra ingång. Det största problemet med ledaren är dock inte att det låter som att den är skriven av en missunnsam surkart. Det är att den är fel.

Rolf menar att reklambyråernas erbjudanden är dåliga eftersom "reklamproffs" och "folket" har olika uppfattningar om vad som är bra reklam. Grunden till resonemanget är DMs egen mätning Sveriges Bästa Reklam som genomförs i samarbete med Zapera. I undersökningen frågar man ett representativt urval av svenska folket hur väl de tycker att en viss reklamkampanj överensstämmer med 15 på förhand valda attribut, som "löser problem", "humoristisk" och "positiv". Det räknas ihop till ett index och den som får högst resultat är Sveriges bästa reklam. Kvanten kompletteras med en expertpanel som får bedöma om kampanjen sticker ut, om den gör jobbet samt helhetsintrycket. Man kompletterar också med vanligt folk som får kommentera kampanjen.

Rolf konstaterar att folket och yrkesmänniskorna tycker olika. Men är det verkligen så konstigt när de får helt olika frågor? Man kan inte jämföra en kvant med en kval. Problem nr 1.

Jag skulle också fundera ett par extra varv kring undersökningens validitet. Vad är egentligen "bra" reklam? Vad är det som säger att Zaperas 15 attribut fångar in just det? Till att börja med diskriminerar måttet reklam som inte är rolig, eftersom man mäter attribut som positiv och humoristisk. Innebär det att exempelvis Forsmans IQ-filmer inte är bra reklam? Problem nr 2.

Om man funderar vidare på bra reklam och struntar i Zaperas mått så är det ju också en fråga om vad man själv lägger in i begreppet bra. I samma tidning som Rolfs ledare finns följande citat från vanligt folk.

"HSBs reklam var bra. Det är alltid bra för studenter att kunna vinna något"

"Sekos reklam tycker jag inte om. (...) Å andra sidan har den väl lyckats, för den har väckt uppmärksamhet i medierna"

"Den (Hemglass reklam) är inte så bra, för jag blir inte sugen på att köpa glass."


Tre vanliga människor, tre definitioner av vad som är bra. För den som vill ha mer exempel kan ni slå upp DM från 21 maj i år och se hur konsultpanelen resonerar kring bra. Bara för att vara övertydlig. Problem nr 3.

Nu skulle jag kunna fortsätta med ett resonemang att ÄVEN om måtten och jämförelserna var korrekta så är det inte konstigt eller fel att proffs och folk utvärderar reklam olika eftersom de har helt olika perspektiv. Proffs tar ju, i alla fall om de gör sitt jobb, hänsyn till saker som kommunikationsbarrirärer, målgrupper, budgetläge och konkurrenssituation. Det kan man inte begära av en människa som inte arbetar med saken. Men det är så självklart att det inte behöver ta plats här.

Så Rolf: Om du känner ett behov av att förolämpa både intelligensen och livsstilen hos de människor som läser din tidning, gör det åtminstone på riktiga grunder. Lycka till i framtiden!

Comeback

Nu öppnar vi upp det här bygget igen. Det har i och för sig aldrig varit riktigt stängt. Efter två år har ju äntligen kommenterandet kommit igång på riktigt. Det är bra. Om någon brukar skippa kommentererna, gör inte det! Där finns det massor att gilla, ifrågasätta eller störa sig på. Och det gillar man ju.

Till mitt förra inlägg skrev några om hur man överlever som planner. Jag skulle vilja lägga till: En bra chef och ledningsgrupp.

Nån gång när jag gick på Handels var det någon framgångsrik kvinna som höll föredrag (jag minns inte vem det var, men typ Peggy Bruzelius) som sa att hon aldrig någonsin valde ett jobb, hon valde en chef. Hon tyckte att den personkemin alltid måste komma först, för roliga arbetsuppgifter blir tråkiga om man inte har den support man behöver.

Jag skulle inte vilja dra det så långt, men det är viktigt helt klart. Och därför tror jag nu att jag är redo att köra på igen. Vi får se hur länge det håller den här gången.

Tuesday, June 3, 2008

Jag säger upp mig. Tillfälligt.

Jag ska vara helt ärlig: Just nu avskyr jag att vara planner. Det är på många sätt ett bedrövligt jobb.

Jag är trött på att behöva förklara varför jag finns.

Jag är trött på att de flesta av mina idéer inte får fäste.

Jag är trött på att inte få ta höjd.

Jag är trött av att de flesta som jobbar med reklam (framförallt på köparsidan) inte har några ambitioner eller idéer om hur man kan göra saker bättre. De tycker inte ens att det är viktigt.

Jag är trött på att göra reklam som tillfredsstället företags interna processmonster snarare än varumärkets och kundernas behov.

Jag är trött på fördelningen av min tid mellan intressant (2%) och ointressant (98%)

Jag är JÄVLIGT trött på undersökningsföretag och deras modeller.

För övrigt är jag mycket trött på powerpoint.

Om någon säger "det är ju bara reklam" kommer jag troligtvis att mörda den personen.

Imorgon firar jag ett år i branschen. Jag tänkte ta en liten time-out från bloggen resten av veckan. Jag hoppas att lite byråkonferens och en långhelg gör att jag blir på bra humör igen. Lämna gärna ett tips på något du har gjort som får mig att återfå hoppet om planning och reklam igen.

Om reklam och att tjäna pengar

Det här är en kommentar till några kommentarer till det förra inlägget. Men jag tycker att det är intressant, så det får sitt eget inlägg.

Jag tror att vi alla gör reklam för att kunderna ska tjäna pengar. Problemet är ju bara att vi inte har hittat framgångsformeln för hur man lyckas med det än. Hade vi den skulle ju alla veta hur man skulle göra. Jag tror aldrig att vi kommer att komma till ett 1+1=2-läge när det gäller varumärken. Lika lite som det finns i någon annan vetenskap, utom möjligen matematik (men även där finns det ju olösliga teorem och sånt).

Tills vidare höftar ihop strategier och idéer utifrån en blanding av teori, halvklokt tänkande och erfarenhet och hoppas att vi får till det. Det blir lite som religion istället.

Personligen tror jag att varumärken är precis som människor. Man vinner i längden på att vara ärlig, vänlig, intressant, att lyssna mer än man pratar och ta lagom mycket plats. Alla människor kan inte älska alla varumärken, lika lite som alla människor är bästisar med varandra. Man kommer att sälja mest om man gör sig till kompis med flest. Eller till jättebra kompis med några få. Det tar tid, jättelång tid. Men det kommer är löna sig. Men som sagt, jag kan inte säga att det ÄR så. Bara tro.