Rättelse

Jag har ibland skrivit att jag tycker att det är ens skyldighet att älska det man jobbar med. Älskar man inte reklam så ska man jobba med något annat.

Många håller inte alls med om det. Peter anser exempelvis att det är ett "Stureplansproblem" som är få förunnat att kunna älska sitt jobb. Jag har nu funderat några varv och kommit fram till att älska är ett mycket starkt ord som jag kanske använder för lättvindigt. Jag ändrar mig till "vara väldigt, väldigt intresserad av". Men det är å andra sidan livsavgörande för att kunna göra ett bra jobb.

Idag åt jag nämligen lunch med Kalle W som är planner på Brindfors och vi konstaterade att nästan alltid när ett projekt blir riktigt svårjobbat beror det på att någon i arbetsgruppen inte är genuint intresserad av reklam. Och då hamnar man i ett hopplöst läge. Man pratar förbi varandra. Man har olika mål. Man blir kort sagt pissförvirrad.

Det är när det brister i reklamintresset som kunden inte vågar köpa en modig lösning. Det är då produktionsledaren säger "det där kommer aldrig att gå" och projektledaren kommer tillbaka från ett möte och har missuppfattat kundens kommentarer å det grövsta. Det är då plannern eller strategen snurrar in sig i en smart "modell" som inte går att tillämpa överhuvudtaget.

Jag tror att man måste bry sig om slutprodukten för att kunna hantera processen på ett bra sätt. Man måste tycka att en riktigt bra kampanj ger lyckorus. Om jag hade en byrå skulle jag börja med samma fråga, vem jag än funderade på att anställa: Vilken är din favoritreklam och varför? Kan man svara på det, och verkar tycka att det är en intressant fråga att diskutera, då kan man fundera på att prata vidare.