Per Torberger: jag gillar dig och tycker att du är en smart och välformulerad journalist. MEN. I artikeln som är en liten uppföljning till mitt förra inlägg skriver du två gånger att jag säger "du" som i "du måste bestämma ett tidsperspektiv". Som den språkfascist och besserwisser jag är måste jag å det bestämdaste säga att jag inte uttryckte mig så. Jag sa MAN. Lika svävande, men med en aning mindre svengelska. Jag för ett privat krig mot det uttrycket i flera år, till synes helt utan framgång. Det här får bli ett sista rop på hjälp innan jag ger upp.
Förutom det har jag flera saker att vara glad över. Idag såg jag ett väldigt sött pensionärspar som gick och höll varandra i handen på trottoaren. Det är bland det finaste jag vet. Och igår fick jag en fin komplimang. En person som just hade fått priset Sveriges Bästa Marknadschef kom fram till mig på Berns. Han sa helt kort att han hade läst en artikel av mig i Magasin Åre som han tyckte var bra. Sen sa han att han brukade läsa min blogg och verkligen gillade den. Och sen tackade han för sig och gick. Jag blev så väldigt glad, för han verkade inte vara det minsta intresserad av att berätta om sitt företag eller att värva mig eller att småprata. Han ville bara säga just det. Kanske är det därför han är Sveriges bästa marknadschef.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Hej Nina. Nej, du sa "man", visst är det så. Jag är dock anhängare av den gamla journalistiska skolan: där är "man" förbjudet, för att det är ett slängigt ord som syftar på alla och ingen. Och Du är väl inte svengelska!?
Men ok, i framtiden ska jag fundera på att acceptera ett man.
Du är rolig Nina, de svänger dig med saker du inte vet. (Det gör man inte som 25-åring), ändu är du en besserwisser utan like.
Nina, du måste på fullt allvar vara komplett galen. Vad spelar det där för roll? Väl medveten om den semantiska skillnaden tycker jag ändå att du skulle kunna vara nöjd med att ditt budskap kom fram ganska tydligt. Det är självklart en personlighetsfråga. Hybris eller inte?
Om man använder PR som kanal, kan man inte bestämma exakt vad där ska stå. Köp en helsida, så kan du det. Eller blogga och tacka nej till intervjuer. Du bestämmer.
Du tycker inte själv att du börjar så i taket vad det gäller självupptagenhet.
Vara nyskiten och tycka att det är så skönt att någon inte vill erbjuda en jobb - ha lite jävla självdistans till din räkmacka Nina, ditt stora ego skymmer din förmåga och det är jäkligt synd när du verkar vara en skärpt person.
Vet inte dina språkliga referensramar, men "man" brukar man ju snarare betrakta som den fegas ordval.
Var god landa...
Per: Jag fattar vad du menar. Men jag har alltid tänkt att användningen av "du" som i "du" kommer från engelskans "you have to consider..." där det väl betyder samma sak som "man" på svenska? Men jag gillar inte heller "man" egentligen, det var bara svårt i det här fallet att använda "vi" som jag brukar använda. Som sagt, dagens petitess.
Mårten och Klarsynt: Slappna AV. Som ni kanske förstår av inläggets rubrik var det inte så fruktansvärt allvarligt menat. Men. Jag tycker i och för sig att det är passande att diskutera språk på en blogg som handlar om kommunikation. Även om det just i det här fallet råkade handla om en artikel som handlade om mig.
Och. Jag "använder" inte PR. Jag jobbar. Jag bloggar. Om någon undrar något så svarar jag på frågor, oavsett om det är en journalist eller någon annan. Jag har fått för mig att det är trevligast så.
Post a Comment