Efter Göran Hägglunds debattartikel har Verklighetens folk blivit veckans hetaste. Uttrycket går att använda till i princip allt, vilket 54 000 Google-träffar bevisar. Jag förstår inte hur jag klarade mig innan.
När jag åker buss. Verklighetens folk. När jag funderar på vad jag ska äta till middag. Verklighetens folk. Det blir liksom ett rättesnöre som man kan förhålla sig till i alla lägen. Antingen gör man något som gör en till en del av verklighetens folk (äter gratinerad kassler med kokt potatis/dricker latte/tittar på Svenska Hollywoodfruar) eller så gör att man något som inte hör hemma där (diskuterar genusfrågor över lunch).
Det enda oklara är vad man är om man inte är en del av verklighetens folk. Surrealismens folk? Verklighetens leguan?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Ja, man är nog inte kristdemokrat i alla fall. ;-) Tycker för övrigt att uttrycket mest känns som en svengelsk halsgroda. 'Real people' blir till 'verklighetens människor' i ett försök att låta smart. Faktiskt känns hela artikeln som ett försök att låta smart, upplyst till och med. Han säger dock i rättvisans namn en del vettiga saker. Tyvärr är det uppblandat med en massa dravel, och skitsnack. Same old, samma visa. Nu när höger blivit vänster ska vi kanske börja köra på andra sidan vägen...
Det är redan etablerat vad man är när man inte är verklighetens folk också: Overklighetens folk förstås! Det uttrycket har jag redan stött på i flera olika sammanhang. Helt fantastiskt. Jag är verklighetens folk idag eftersom jag ska jobba och gå på bodypump plus titta på idol. I morgon är jag overklighetens folk för då ska jag gå på poesiföreställning och plugga litteraturvetenskap. En helt ny värld har öppnat sig.
Post a Comment