Monday, September 28, 2009
1095 dagar.
Tre år. Så lång tid är det sedan jag första gången tassade in på det stora kontoret på Stadsgården. Jag skulle praktisera i fyra veckor och fattade ingenting. Jag trodde att alla hade koll på sina grejer. Jag trodde att reklammänniskor var obegripligt hippa. Jag trodde att det var snyggt med urtvättade svarta jeans. (Två månader senaste tog jag hem utmärkelsen "Mest reklamklädda" på MCXL:s avslutningsfest.)
Min mentor sa till mig att när man praktiserar kan man inte få sparken. Alltså ska man säga precis vad man tycker hela tiden. I efterhand kan jag tycka att jag var helt dum i huvudet som tog honom på orden. Fast å andra sidan satt jag ju där med ett påskrivet anställningsavtal en månad senare.
Det har hänt en del på de här tre åren, både yrkesmässigt och privat. Ärligt talat är det nog inget som INTE har hänt. Men om man ska sammanfatta, har jag framförallt lärt mig mer än jag trodde var möjligt. Till exempel:
- Att allt går att ifrågasätta. Att saker och ting görs på ett visst sätt på ett företag eller en byrå betyder inte att det är det bästa sättet. Eller ens att de som gör det tycker att det är bra. De flesta organisationer styrs av slump och sammanträffande. Oftast blir människor bara glada om någon kommer med ett förslag om hur saker och ting kan göras bättre.
- Att reklambranschen är en blandning av begåvningar och idioter. På så vis skiljer den sig inte från någon annan bransch.
- Att det är svårt att göra en bra reklamenhet. Hittills har jag inte lyckats.
- Att en persons jobbtitel inte säger någonting om vad hon kan.
- Däremot är folk ofta trevligare ju mäktigare de är.
- Att man måste jobba oerhört många timmar för att göra något bra. OERHÖRT.
- Att Adamski trots allt har de bästa festerna.
- Att det mesta är mycket lättare att göra än man tror. Oftast är det ingen som hindrar en ens i de mest idiotiska projekt.
- Att nyckeln till bra reklam finns på företagets VDs knippa. Inte marknadschefens.
- Att man inte blir vuxnare. Man får bara mer pengar.
Det är mina slutsatser efter tre år på reklambyrå. Vad kommer jag att lära mig under de kommande 1095 dagarna?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
11 comments:
jag gillar att man inte blir vuxnare. verkligen. det kändes ganska skönt att höra. haha.
Viktigaste lärdomen är att man aldrig blir fullärd utan alltid lär sig nåt nytt - om man bara är nyfiken och villig att lära sig och inte tror att nu har jag varit med så länge att jag kan det här.
Lycka till med de nästa 30 åren!
PS Underbar bild till den här posten
Det här var bra och peppande information för en reklamrookie. Den sista punkten gillar jag mest.
Hej Nina, vore kul att höra just din åsikt. Amelia är rätt ytlig och lockar med våra basala intressen som tidning, medan den nya tidningen Kattis & Co satsar på mer ambitiösa och djupare berättelser.
Hur tycker du att den senare ska kunna hitta en läsekrets?
Pär Fredriksson
Pär: vad är det här för trist fråga? Anlita en byrå om du behöver hjälp med dina upplageprblem istället för att fiska gratisråd här. Hejdå. Mats Ling
Vad kul att höra om allt du lärt dig. Jag känner igen det där om att man har en massa föreställningar om hur en bransch är eller hur arbetslivet funkar i praktiken (och inte bara i den ibland utopiska teorin).
Själv arbetar jag i musikbranschen (ytterligare en bransch som tycker att den är så speciell) och har gjort det några år nu. Borde sammanställa en liknande lista, jag med.
Ps. Jättebra blogg du har!
Skitbra inlägg!!!
/Niklas
Älskar den där bilden. Rolig lista var det också. Blir fundersam över hur min kommer se ut i framtiden. Nästan som att kolla i en tidskapsel, fast tvärtom.
Om jag uppfattade det där rätt så var en liten hyllning till Martin Gumpert. Isåfall blir jag glad, Gumpert är lätt en av de trevligaste människor jag känner.
Keep it up,
Pär: Jag förstår ärligt talat inte frågan. Har varken läst Amelia eller någon annan tidning i den kategorin.
Om du är intresserad av min professionella syn på saken får du gärna kontakta Garbergs!
Anonym: Nja, Gumpert är visserligen är väldigt viktig person i mitt yrkesliv men han var inte specifikt påtänkt i det här inlägget. Min mentor var Christian Quarles, marknadsdirektör på Metro.
The image you use on this post is copyrighted, please delete it. Thank you.
Post a Comment