Igår var jag på bio. Och inte vilken bio som helst, utan rödamattanskådisarregissörmanusförfattareproducentfilmbranschgalapremiär. Filmen hette Flickan, och är producerad av Acne.
When the spirit wanes, the form appears lyder ett citat av poeten Charles Bukowski. Och tyvärr är det problemet med mycket fin/välgjord film. Den är så bra och så rätt att hjärnan arbetar övertid för att analysera alltihop. Istället för att bara uppleva.
Flickan började lite så. De första 20 minuterna satt jag och förundrades. Åh vilket fint foto. Åh vilken casting. Åh vilken nostalgisk scenografi (vilket blir lite meta, för jag är för ung för att kunna vara nostalgisk kring grejer från tidigt 80-tal, men ändå fattade jag att man skulle känna Åh vilken nostalgisk scenografi).
Men sen hände något. Jag antar att the spirit infann sig. För när jag gick ut ur salongen var jag helt uppfylld av den här filmen. Den drabbade mig på något sätt. Spring och se efter premiären på fredag!
1 comment:
Härlig känsla!
Ska bli spännande att lyssna på dig i morgon på Berghs. Vissa filmer greppar liksom tag om en så.
Jag såg senast whatever works, som kanske inte är världens roligaste film(egentligen). Den hade däremot ett häftig budskap. Oavsett vilken väg man har till lycka - eller framgång, privat och i arbetsliv så ska man bara fånga den. Den filmen fastnade också och man kände sig lite hoppfull och glad när man gick därifrån.
Ska absolut springa och se Flickan.
Post a Comment