I helgen lyckades jag orsaka mer miljöförstöring än vad jag normalt gör på en månad, tror jag. På fredag eftermiddag gick jag lite tidigt från jobbet. Jag tog tunnelbanan hem till mina föräldrar (Östermalm) och lånade deras bil. Jag körde hem till Kalle (Vasastan) och hämtade honom. Vi körde hem till mig (Södermalm) för att packa och hämta mina saker. Vi åkte till ICA (Nynäshamn) för att storhandla. Vi åkte ut till landstället (Torö) för att vara där. Det hela har vid det laget tagit i runda slängar fyra timmar. Och upptäcker att jag har glömt nyckelhelvetet i stan.
Så. In i bilen igen, 6 mil tillbaka till stan för att hämta nyckeln. Kalle springer upp till mig för att hämta den. Och den är inte där.
Ungefär här gav vi upp och parkerade bilskrället och fick fram middag på bordet vid 10 på kvällen. Dagen efter fick vi åka hem till mina föräldrar IGEN och hämta en annan nyckel och åka ut till Torö. När vi väl fick upp dörren hängde mina nycklar där, prydligt på en krok precis till höger.
Varför känns det som att såna här saker bara händer mig? Jag har den djupaste respekt för människor som inte bara lyckas undvika att sätta sig själva i dylika situationer, utan också lyckas rådda en hel familj genom tillvaron. Det är imponerande.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment