Anna Larsson skriver en väldigt bra krönika i SvD idag: Kvinnor med egna pengar älskar bättre. Jag är väldigt glad över att ha lärt mig begreppet fuck-off-pengar. Jag tror att det är vad vi 80-talister menar med trygghet. Vi blir ju ibland anklagade för egocentricitet och illojalitet med våra arbetsgivare (och det mesta överlag). Ändå jobbar vi som illrar för dessa arbetsgivare vi inte är lojala med. Och det handlar just om fuck-off-pengar.
Jag skulle dock vilja lägga till att man behöver fuck-off-människor. Alltså människor som finns där när man bestämmer sig för att lämna jobbet/partnern/staden. För det sociala probemet i att be någon dra åt helvete är ibland lika stort som det ekonomiska. De kontakterna har ju kvinnor historiskt sett varit bättre på än män, men det verkar ändras nu. Mina killkompisar har lika nära vänner och familjerelationer som tjejerna har. Det är bra, tycker jag.
Jag tycker att jag är som allra bäst när jag vet att jag när som helst kan lämna en situation, och jag bara är där för att jag verkligen vill. Det är riktig trygghet. Och om man har det, behöver man inte så ofta be någon att dra åt helvete.
No comments:
Post a Comment