Sniff

Häromdagen åkte jag rulltrappa. Plötsligt var jag helt säker på att en person som jag tycker väldigt mycket om stod precis bakom mig. När jag vände mig om var det en man i 40-årsåldern med oljerock. Det gick liksom inte alls ihop, för hela processen med hjärtklappning och leende var redan igång. Så det blev jättekonstigt.

Men det fick mig i alla fall att fundera över varför inte fler varumärken jobbar med doft. Det finns till och med massor av grejer man kan äta som inte luktar något speciellt. Jag har för mig att jag har läst någonstans att doftminnet är vår starkaste typ av minne, som håller längst och ger snabbast associationer. Tänk då hur effektiv och snabb kommunikation man skulle kunna göra. Världens snabbaste eurosize. Kanske ett nytt tävlingsmoment för Cannes nästa år.

De här varumärkena kan jag komma på som har en doft:

Butiken Colette i Paris
Alvedon
IKEA (vid kassorna i alla fall)
Sibyllans te- och kaffehandel
Yamaha båtmotorer (men den associationen är nog ganska specifik för mig)
Vim, ajax och sånt

Det är ju väldigt torftigt. Att inte ens Apple luktar någonting. Och butiker och restauranger har faktiskt ingen rimlig ursäkt för att inte göra det. Projekt på gång.

ps. Om ni har vägarna förbi götgatsbacken tycker jag att ni ska titta in på Indigo och beundra deras julpynt. Det är jättefint.