Jag har en liten bekännelse att göra. Jag är förfasligt dålig på att läsa bloggar. Jag blir arg på min Google Reader eftersom den fyller på sig så fort jag försöker läsa undan och komma ikapp. Det är ett sisyfosarbete (stavas det så?) att ens göra en ansats till att vara uppdaterad. Men det är inte det största problemet.
Det största problemet tycker jag nämligen är att de flesta bloggar inte är roliga att läsa. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad som gör att man skuttar av glädje när vissa favoritbloggare har gjort en inlägg, samtidigt som andra känns jobbiga redan vid rubriken. Det är inte ämnet i alla fall. Bland mina bloggbästisar finns allt utom modebloggar (eftersom Sandras inte är en modeblogg. Tycker jag i alla fall. Den är snarare lite lätt religiös. Och jag älskar den.)
Kanske är grejen att en riktigt bra blogg måste skrivas av en människa. Man (eller i alla fall jag) vill ha tankar och åsikter på riktigt. Inte rationaliserat och objektivt. Det finns det böcker och artiklar för. Utan just så där obehandlat som något är när det kommer direkt ut huvudet och man bara måste skriva om det. Nu. Så jag föredrar nog generellt bloggar som skrivs av en person som man får reda på saker om. Det är inspirerande. Och det gör personens åsikter mer trovärdiga.
Fast egentligen är det väl inte konstigare än vilken kommunikation som helst. Trovärdighet+intressant innehåll+personlighet+underhållning=bra. Budskap+information+fejkad objektivitet+göra lätta saker svåra=mindre bra.
En tes att testa: Bra tankar ska kunna uttryckas så enkelt att vem som helst kan förstå dem. Annars: tillbaka till ritbordet.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Vet precis vad du menar. Vissa bloggar i läsaren känns alltid extra kul att läsa, med andra kan ticka på med massa inlägg innan jag oftast bara skummar igenom dem.
Men i mitt fall är det inte alltid de privata som väcker mitt intresse. Jag följer både "proffsbloggar" och superprivata bloggar och vissa tränger helt enkelt igenom bruset på ett speciellt sätt. Andra inte. Kanske gillar jag mest när även proffsbloggarna har en personlig ton. Du skriver en sån blogg till exempel.
Tack, det var kul att höra! Det var det jag försökte säga tror jag; att man gillar när personen lyser igenom även om man skriver om jobbrelaterade ämnen. Man kan såklart göra det utan att bli privat - men jag tror att man måste vara till viss del självutlämnande för att krypa under skinnet på sina läsare.
Post a Comment